När man straffas för dödssynden frosseri

Blir återigen så otroligt glad när jag öppnar min blogg och ser två nya följare!! Välkomna Solens strålar och Sweet Home Hartford!

Tacopajen blev en tacopaj med dålig eftersmak och den kommer inte inom en snar framtid att dukas fram på bordet här i den grå-vita villan. Var den inte god frågar ni er nu säkert och svaret på den frågan är att den var väldigt god - till en början. Den var till och med så god att maken och jag bestämde oss för att en paj för fyra nog egentligen var avsedd att mätta två dvs maken och mig. Maken slukade glupskt portion nummer två och jag lyckades tugga ner halva min andra innan det sa stopp. När så herr och fru proppmätt lutade sig tillbaka i den mjuka soffan med händerna smekandes sina svullna bukar kom den bittra eftersmaken. Jag drabbas av ett plötsligt och långvarigt illamående och maken fick ordentliga magkramper... Givetvis började vi genast fundera över om något i pajen kunde ha varit dåligt, men frågan är om vi ska skylla allt på pajen eller på vårt eget frosser? ;)

Idag mår vi i alla fall bättre och våra kramper har försvunnit under natten. Solen har åter förgyllt min dag tillsammans med boken jag läser. Just nu hettar huden i ansiktet något och jag hoppas att den kan blir en nyans mindre vit. Maken tränar inför marathon och är ute på långpass medan jag precis har satt söndagssteken i ugnen. Idag blir det alltså långt ifrån mexikansk mat som serveras utan en för magen skonsam älgstek :)

Med hopp om en skön söndag för alla!