tisdag 31 maj 2011

Blog Award

Yeay!! Jag har fått min första Blog Award :):) Tusen tack Luiza, vad gulligt av dig att ge den till lilla mig! Superglad blir jag! :)


Reglerna för Liebster Blog Award är följande:

Denna bloggaward lämnas över till 3-5 av dina favoritbloggar, som har mindre än 100 följare. Awarden går vidare till de du valt ut, genom att du lämnar en kommentar på deras blogg. Berätta för dem att deras blogg är en av dina favoriter och att de har utvalts till Liebster award. Den som får awarden länkar till den person som gav den till dem, och tre-fem av hans/hennes favoritbloggar med mindre än 100 läsare.

Jag vill skicka denna award vidare till:

Hjärtats längtan
Wilda Mathilda
Längtar och väntar
Miss Baglady
En mamma wannabe

Även jag önskar att jag kunde ge en award till alla bloggar jag följer!!

Kram!

måndag 30 maj 2011

Efter sommaren

Fick tag i Huddinge idag och berättade att mensen kom i fredags. "Det var ju synd att det inte funkade på egen hand den här gången heller...men det var väl nästan väntat" Ja, det kan man väl säga, men även så en besvikelse. Som jag räknat med blir det inte tal om något försök innan sommaren, men de skulle höra av sig igen i augusti/september. När de hör av sig igen är det bara några veckor kvar tills det är dags...LÄNGTAR!!!

Kram!

söndag 29 maj 2011

Lite blandat

Busy, busy, busy. Jag hinner inte med allt jag vill göra. Bloggen får ta stryk och att läsa era tankar och känslor får jag inte in i schemat! Dygnet har för få timmar och jag är inte 13år och orkar alltså inte dygna för att komma i kapp. Nästa vecka ser inte bättre ut heller. Imorgon ska jag på kvällen åka till Karolinska för ännu ett hjärtultraljud. De ska väl dubbelkolla hur det ser ut inför min hjärtoperation. Tisdagen ska avslutas med en väl värd ansiktsbehandling innan vi inleder ommålningen av huset onsdag kväll. Vi har avsatt hela Kristihimmelshelgen till målningen, men vi får se hur lång tid det tar i verkligheten. Innerst inne hoppas jag så klart att det är klart på ett par dagar :)

Igår hade vi besök av makens familj. Vi agerade hejaklack när maken tog sig runt Stockholm marathon. Jag är mycket stolt och glad över makens prestation och han tog sig runt på en bättre tid än vad vi båda hade räknat med. När vi gick runt där på Stockholms gator bland alla andra som var där för att skåda löparna tyckte jag att det var hemst tråkigt att jag inte skulle delta som löpare själv. Jag hade såååå gärna varit med. Men jag får tänka att det inte är för sent än, någon gång i livet ska jag ta mig runt de där 42.2 kilometerna!

Hoppas helgen har varit bra och att gårdagens Ofrivilligt Barnlösas Dag blev mycket uppmärksammad!

Kram!

lördag 28 maj 2011

Ofrivilligt Barnlös

Ofrivilligt Barnlösas Dag. Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag. Jag och min man är ofrivilligt barnlösa. Vi lever i en ofattbar tragedi som ingen någonsin kan sätta sig in i om man inte är eller varit där själv. Denna eviga berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan som aldrig vill ta slut. Alla dessa tårar var eviga månad, all ångest inför hur framtiden kommer att te sig där ett tomrum aldrig kommer att fyllas. Hela livet påverkas, inte bara här och nu utan till tidens ände. Inga barn betyder även inga barnbarn och inga barnbarns barn.

I över fyra år har jag och min älskade make kämpat. Varje månad, varje dag, året runt, i över fyra år. Sex enligt schema, bestämt på förhand för varje chans måste tas tillvara så man är säker på att inte missa ett guldägg som mot förmodan lossar. I perioder fullkomligt pumpas min kropp proppfull med hormoner med diverser bieffekter till följd. Men vad vi än gör för att lyckas slutar varje månad i missslyckande. Misslyckande läggs till misslyckande läggs till misslyckande. Det toppas med ett ton ångest och bra mycket avundssjuka. Avundssjuka mot vänner och familj som lyckas. Det river och sliter i kroppen, själen och hjärtat och gör de bästa relationer jobbiga och konstiga. I alla situationer man kan tänka sig blir man påmind om att de flesta lyckas, men att vi misslyckas. Man möter barnvagnar, magar, småbarn eller förlossningsberättelser där man minst anar det. Efter avundssjukan får man besök av herr dåligt samvete för att man är så missunsam och en sådan dålig kompis som inte kan vara glad för andra. Så för att slippa bli påmind, slippa avundssjukan och slippa det dåliga samvetet låter man bli att träffa folk, sina vänner. Man stannar inne i sitt hus för går man på promenader ser man barnvagnar överallt. Man isolerar sig helt enkelt för det är enklast.

När min inneboende smärta blev för stor och jag inte visste hur jag skulle kunna lätta på trycket kom jag på att jag kunde göra det med hjälp av det skrivna ordet. Därför skapade jag denna blogg där jag kan ventilera mitt inersta och där jag får det stödet jag behöver av andra i samma situation som jag. Här kan jag vara mig själv, skriva vad jag vill och vad jag känner och alla förstår. Jag vet att alla förstår. Jag får ha bra dagar och jag får ha dåliga dagar och ingen tycker man är jobbig eller konstig. Det här är min fristad och jag har fått många fina vänner. Vissa bara i cyber space, men vissa IRL också. Det är helt fantastiskt!!! Jag är så glad för att ni finns!!

Wilda Mathilda som är intiativtagare till den här dagen är en av de fina vänner jag fått via min blogg. Henne hade jag aldrig någonsin träffat om det inte vore för den här världen. Ett STORT TACK till dig och Loba för allt ni har gjort för att göra den här dagen möjlig! NI ÄR FANTASTISKA!!

SÅ alla ni som av någon anledning har hittat hit, läser och har någon förståelse för vad det är vi går igenom, sprid ordet vidare. Det är nämligen så att förutom den inre kampen vi för, pågår det även en yttre kamp mot fördomar, okunskap och oförstående. Dessa kamper tar mycket energi och vi behöver lite hjälp på vägen. Sprid vidare att vi uppmärksammar de Ofrivilligt Barnlösas Dag sista lördagen i maj, dagen innan Mors Dag, varje år från och med nu. Vi ska inte längre gömma oss och känna skam. Vi finns och nu visar vi att vi finns!

KRAM!

fredag 27 maj 2011

Lycklig och barnlös?

Usch, jobbig vecka! När man inte får vara hemma på kvällarna i nästan en hel vecka blir man lätt lite matt och trött. Det är precis så jag känner mig ikväll, matt och trött. Som en urvriden disktrasa ligger jag här i soffan och surfar runt, eller ska jag surfa runt efter detta inlägg är författat.
Ska absolut gå in på Rix FM för att lyssna på när Wilda Mathilda berättar om De ofrivilligt barnlösas Dag som är imorgon. Wilda och Loba har gjort ett otroligt jobb och verkligen lyckats sprida information om dagen till alla möjliga och omöjliga! Go girls, ni är såååå j-vla bra!! Och imorgon är det dags. The big day!

Nu är den här igen. Mensen så klart. Om jag räknar bort mellanblödningen dag 16 så kom mensen på dag 30 den här gången. Ovanligt sent. Så vad gör min hjärna då? Yes box, den signalerar "tänk om det faktiskt har hänt ett mirakel den här månaden". Så klart inte, för som sagt, den kom idag. Inte miraklet, mensen. Även om tanken ideligen dykt upp den senaste veckan har jag med all kraft motat Olle i grind. Har lyckats hyfsat bra och därför är jag inte lika nere och deppig denna månad vilket känns skönt. Har även tänkt tankar om hur ett liv skulle kunna te sig utan barn. För första gången någonsin efterföljdes inte dessa tankar av stark ångest. Konstigt. Börjar jag helt enkelt undermedvetet förlika mig med att jag förmodligen aldrig kommer att bli mamma. Jag menar sannolikt blir det ju faktiskt så. En tjej på 38 år som aldrig i sitt liv fått utslag på varken ägglossningstest eller graviditetstest och vars slemhinna beter sig på ett högst märkligt sätt. Så pass märkligt att inte ens experterna inom området förstår vad det är som händer. I ärlighetens namn, för ärliga är vi ju här, det ser inte ljust ut. I mitt medvetande har jag inte för allt smör i Småland velat tänka tanken att just jag ska leva mitt liv barnlös, jag har vägrat monumentalt. Därav min förvåning över min reaktion när tankarna dök upp idag. Mycket bearbetas i skymundan för det egna jaget. Kan jag vara lycklig och barnlös? Kanske kan jag vara lycklig och barnlös. Åh, där kom lite ångest igen. Jag är inte riktigt där än. Men på god väg??

Kram!

onsdag 25 maj 2011

Vänner igen

Nu är vi vänner igen. Så lång tid tog det för honom att få mig att smälta...igen, som så många gånger förut. Han kom till mitt knä, spann och buffade sitt huvud mot mitt. Då låg man rullad runt hans tass igen...

God natt och sov gott!

Katthelvete

Är hemma igen, men bara för kvällen för imorgon bär det av igen till en två-dagars-konferens. Jag är sliten redan nu så hur bra sällskap jag kommer att vara fredag kväll vill jag inte tänka på. Om det då blir ett glas vin och en film kommer jag sova på två röda!

Just nu är jag skitsur på katten! Jag har varit borta i 3 dagar och två nätter och jag har så klart längtat som en tok efter att få klappa hans mjuka päls och gosa riktigt ordentligt med honom. Fick jag det tror ni? Nähe, inte det minsta, istället fick jag spö av en morrande katt så fort jag försökte lyfta upp honom. Han bet mig jättehårt i handen och så fort jag satte ner honom attackerade han min fot. Blodet flöt, jag skrek och katten fräste. Härlig välkomstkommitté man möter i dörren... Nu har jag för femtioelfte gången bestämt mig för att noncha katteländet och aldrig mer ge honom mat eller städa hans toa. De uppgifterna faller nu på maken som är och förblir Bubbas favorit. Just nu ligger han på sin puff och sover, givetvis med ryggen mot mig. Jag har fått anstränga mig riktigt ordentligt för att inte klappa den lilla fluffbollen. Vi får se hur länge jag orkar stå vid mitt löfte.

See you on friday!!
KRAM

söndag 22 maj 2011

Minnenas allé

Ni är alla så himla goa´!! Tack för alla gratulationer och fina kommentarer vi fick på vår bröllopsdag! Vi hade en mycket bra dag...eller dagen var väl sådär då vi var tvungna att dar igång och tvätta huset inför ommålningen, men kvällen var fin och speciell.

Vi började kvällen med att gå en promenad till vigselplatsen. Vi satt där på klippan där vi sa ja till varandra, pratade och titta på hur solens strålar badade i vattnet. Det var så vackert! Vi pratade minnen från bröllopsdagen och drömde oss tillbaka till vår dag och återupplevde den nästan minut för minut :)
Här hemma lagade vi sedan mumsig mat och drack ett av de viner som gavs till oss i bröllopspresent. En väldigt trevlig present förövrigt. Vi fick en låda med fem olika viner att dricka, en för varje bröllopsdag enligt en viss ordning. Igår inmundigades en god Amarone :) Kvällen avslutades med att vi tog fram vår bröllopslåda och tittade igenom alla gratualtionskort, gästboken, fotoalbum, bröllopsprogrammet och annat smått och gott vi samlat på. Very romantic!

Igår var det stor bloggträff här i Stockholm som jag tyvärr inte kunde delta i. Hoppas ni alla hade en underbar dag! Jag har inte hunnit uppdatera mig på era bloggar, men jag ska snart in och läsa allt ni skrivit.

I veckan som kommer blir det inte många blogginlägg skrivna på den här bloggen. Det beror så klart inte på att jag har tröttnat på att blogga utan för att jag inte kommer att vara hemma. Hoppas att ni alla får en bra vecka!!

KRAM

lördag 21 maj 2011

Bröllopsdag

Två år har det gått sedan maken och jag sa "ja" till varandra där på klippan med utsikt över Mälaren. Två år. Tiden går fort när man har roligt :) Trots de hårda prövningar vår relation utsatts för i den här barnlöshetssoppan så har vår kärlek till varandra inte minskat. Jag visste från första stund jag såg honom att det var något speciellt med honom och att han var mannen i mitt liv. I början av vårt förhållande var jag så klart osäker på om han tyckte likadant, men jag vet att jag egentligen inte hade behövt oroa mig. Efter vår första date hörda han av sig mindre än en halvtimme efter han lämnat av mig vid tunnelbanan och frågade om vi skulle gå på bio dagen efter. Efter det har det inte gått en dag utan att vi pratar med varandra.

Han var speciell på många sätt, maken min. På andra daten, efter att vi faktiskt lyckades välja århundradets sämsta film och lämnade salongen innan halva filmen hade visats, satt vi på en bar och tog ett glas vin och pratade barn...på hans intiativ. Han frågade mig om barn och när jag ville ha, i vilken ordning; giftemål eller barn först, och redan då spånade vi namn vill villa ge barnen när de var födda. På ANDRA daten, och vi hade inte ens pussats :) Behöver jag säga att jag var helt överväldigad? Inga spel, inga beräknande jag-kan-inte-ringa-på-minst-tre-dagar tankar utan vi bara var och pratade om precis allting!!

Det tog två månader sedan hade jag hyrt ut min lägenhet och flyttat in till honom. Efter ytterligare 3 månader hade vi bestämt oss för att slänga p-piller och bilda familj och hur det gick behöver jag ju inte nämna här. Under vår resa till Spanien den sommaren gick han spontant ner på ett knä när vi bestigit ett berg och stod på toppen La Concha och frågade om jag ville bli hans; JA! På vägen ner funderade vi på vilket datum det var och insåg att det var 070707 :)

Eftersom vi med sådan längtan ville bli en familj sköt vi på bröllopet i ett par år, men 090521 sa vi alltså ja till varandra. En underbar dag, ja den var helt fan-bloody-tastc! Här får ni se några bilder:













Idag ska vi alltså fira vår dag. Först ska vi bara tvätta huset inför ommålningen som sker om två veckor. Anledningen till att vi måste göra det denna helg är för att nästa ger sig maken i kast med maran...som jag också egentligen skulle ha sprungit.

Avlutningsvis vill jag tacka för ännu en supertrevlig och mysig bloggdate med WildaMathilda, Tonci, Loba och Kalimero! Jenny-Maria kunde tyvärr inte vara med, men ett stort grattis till dig för alla plusen!! Precis som förra gången var jag så otroligt glad och fylld med energi när jag åkte hem. Det är ovärderligt att få träffa och prata med andra i samma situation som sig själv. Tack för att ni finns! Eller, ja...ni förstår :)

Kramar och kärlek!

torsdag 19 maj 2011

Huddinge på linjen

Idag har jag fått njuta av en halvtimmes massage på jobbets bekostnad. Najs! Vi har friskvårdsvecka vilket innebär att vi ska röra extra mycket på oss. Då passar det ju bra att även ta hand om välbefinnandet mentalt, resonerar chefen och jag håller med. Massören kommer regelbundet till oss och i vanliga fall också och då betalar vi 150 kr för 30 minuter, men den här gången var det alltså for free :) Hon är grymt bra och knådar precis där man har ont. Synd att tiden går så fort när man njuter.

Har så äntligen fått tag i Huddinge, men vad hjälper väl det när man inte får svar på sina frågor. Förvisso pratade jag med en sköterska som egentligen bara upprepade det som läkaren sa senaste gången jag frågade samma sak dvs av någon anledning ändrar sig slemhinnan varpå kroppen tycker att det är dags att stöta ut den. Men varför den ändrar sig i mitten av månaden i stället för i slutet kan de inte svara på. Jag krävde i alla fall att hon skulle ta upp saken med en läkare. Vad jag förstod kommer det i alla fall inte att påverka mitt kommande försök för då kommer jag även att behöva ta en medicin som motverkar att slemhinnan förändras på detta sätt. Ja ja, jag får väl ge mig, det verkar inte som om jag kommer få några mer ingående svar hur jag än försöker.

Have a nice evening!

onsdag 18 maj 2011

Barnbesök igen

Idag var det barnbesök på jobbet igen. Ingen mini-tini-tiny sak utan en halvgående ettåring. Tur var väl det för det är inte lika jobbigt som att möta en alldeles nybakad en. Det gick över förväntan och jag kunde faktiskt till och med blixtra av ett litet leende mot gossebarnet. Han var otroligt söt! Satt som ett ljus i mammas knä och gapade som en fågelunge så fort det sattes mat på bordet. :)

Har inte fått tag i Huddeing i dag heller så min väntan på en egen fågelunge fortsätter...hur länge det är frågan.

Kram!

tisdag 17 maj 2011

Varning! låg energi

Har inte så mycket att skriva. Är tömd på energi och hittar inte ork till något, orkar nästan inte ens skriva det här. Är otroligt omotiverad att jobba och så fort veckan har börjat längtar jag till helgen. Nu längtar jag till semesterledigheten som är fyra veckor bort...Inte mycket carpe diem här inte!

Hoppas att alla ni andra sprudlar av glädje och energi och får tusen saker gjorda!

KRAM

måndag 16 maj 2011

En unge i minuten

Tittar för första gången på "En unge i minuten" och storlipar. Det var väl bra onödigt att stanna kvar på TV4...

Maken med stort M

Ring, ring. Telefonsvarare.Ring, ring. Telefonsvarare.
Ring, ring. Telefonsvarare.

Som ni säkert förstår har jag inte fått tag i någon på Huddingen för att få svar på mina frågor. Men tji den som ger sig, imorgon fortsätter jag att låta telefonen gå varm!

Nu till något helt annat. Jag känner att jag har varit dålig på att ge maken min lite credd här i min cybervärld. Jag älskar min man och han finns alltid här vid min sida och stöttar och trösta mig om det känns tungt. Jag brukar lägga mig i soffan med huvudet mot hans lår och då strykar han och pillar i mitt hår, ibland i flera timmar i stäck. Det är UNDERBART! och det slutar alltid med att jag somnar :)

Nu har han bokat en två-veckors-resa till Spanien, närmare bestämt Porto Banus som ligger ganska nära Marbella. Det ska bli så skönt att få komma iväg till sol och värme för att få tänka på något annat än vår barnlöshet. Så den 20 juni bär det iväg. Det är inte så långt kvar, jippi!! Det enda aber vi har är vår lille älskade Bubbaskatt. Vem ska ta hand om Bubbas? Någon blir det i alla fall. Får vi inte tag i någon vi känner får han ta in på kattpensionat.

God kväll!

söndag 15 maj 2011

Blodprat

Det är en si- och sådär-dag idag. Dåligt väder ute och dåliga känslor inne. Ångest för framtiden och ångest för jobbet. Ja, inte att jag ska förlora det men det är ju som bekant måndag imorgon.

Inte så mycket blod i brallan idag, men hela tiden en liten aning rött/brunt på pappret. Inga andra menskänningar som det annars brukar vara med ont i magen. Men inget är ju som det ska vara. Dag 18 idag, vi får se när den kommer igång på riktigt för än kan ju inte allt blod vara ute. Vid förra medicinförsöket när slemhinnan inte växt någonting blödde jag ju i nästan 5 dagar. Den här gången när den hade växt till sig ett par mm så har jag blött lite då och då i 2 dagar.

Nu har maken och jag åter bänkat oss i TV-soffan. Det är hockeyfinal mellan Sverige och Finland som hägrar. Heja Sverige i dag också!

KRAM

lördag 14 maj 2011

Pyssel och papp

Det röda kommer och går och oron inför framtiden består... så det första jag ska göra på måndag är att ringa Huddinge och kräva att de berättar vad det är som pågår! Jag menar, jag kan väl inte vara den enda personen i hela världen som detta hänt? Om de inte har svar just nu får det väl undersöka det lite tycker jag. Det är som alltid jobbigt att inte veta vad det är som pågår. Denna månad är jag inte ledsen över att jag inte blev gravid, jag är ledsen för att kroppen krånglar ihop med medicinen.

Idag har varit en riktig pysseldag. Vi har inventerat boden på färg och målargrejer och köpt till det som behövs för att förbättra husets fasad. Till kristiflygare-helgen kommer pappa upp och hjälper oss att måla om. Det är bra att man har händiga föräldrar som är hjälpsamma, särskilt när man är hyfsat ny husägare med tummen mitt i handen. Det är bra med en guide då :)

Vi har också investerat i en ny micro och smidig hushållsassistent. Micron förstörde jag för ett par veckor sedan med en popcornpåse... Jag la in den och satte timern på 4 minuter som vanligt. Tog telefonen och ringde en snabbis till kompis C under tiden och märkte inte att något gick snett. När de fyra minuterna var till ända och jag la på och gick in i köket möttes jag av ett helt rökfyllt rum som stank bränt. Jag vet inte vad som hände eftersom jag inte var i köket, men micron var förevigt slutkörd.

Snart är det schlagerfinal och jag och maken kommer sitta bänkade dock inte med popcorn :) Heja Sverige!

KRAM 

fredag 13 maj 2011

Frustrerad på rött och orättvisor

Gahhhh!!! Är så frustrerad av två anledningar:

1. Jag har inte kunnat logga in på min blogg på flera dagar. Har inte kunnat skriva, läsa eller kommentera era bloggar. Nu ÄNTLIGEN är jag på plats igen och ska uppdatera mig på vad som hänt i era liv!

2. Jag blöder. Det är dag 16 och blodet har kommit. Fnys och frust!!! Jag fattar inte vad det är som är fel!!?? Vad är det som gör att det inte fungerar som normalt när jag får medicin? Jag började inte blöda på dag 13 som jag gjorde med de två tidigare medicinerna, men dag 16 kan inte vara bra det heller, eller hur? Den kom utan förvarning också, helt plötsligt när jag gick på toa så fanns den där i trosorna. I vanliga fall brukar jag ha ganska ont i magen flera dagar innan, men denna gång har jag inte haft ont någonstans. Jag är såååååå trött på det här!

Dock är mina problem rätt världsliga i förhållande..

Mitt hjärta blöder för Längtan efter ett barn som nu befinner sig i en tid och ett rum ingen borde behöva besöka! Mina tankar finns hos dig och jag önskar det fanns något mellan himmel och jord jag kunde göra för att lindra ditt lidande! Oändligt många kramar till dig!!

Kram

tisdag 10 maj 2011

Jag-fixerad

Jag hinner inte med. Bloggandet blir lidande. Läsandet av bloggar är inte lika frekvent som tidigare. Hoppas det inte gör något för jag lovar att bättra mig. Redan till helgen!
Idag fyller maken 34 år. Imorgon fyller jag 38 år. Jag vet, jag är svag för lammkött ;) :)

Det är väldigt praktiskt att fylla år så nära varandra, men det är inte alltid lika kul att vara den som fyller efter den andra. I början av förhållandet spelade det ingen roll, men efter ett tag blev det lite tråkigt att inte riktigt bli uppmärksammad på sin dag. Det blir som om jag blir inslängd och firad på makens dag och inte min egen. När alla skickar kort så skickar de till oss båda men de skickar kortet så klart till den 10:e för om de skickade det till den 11:e skulle det ju vara som om de glömt mannen. När vi firar gör vi det bara en gång och då blir det makens dag, av precis samma anledning som ovan. Som sagt, i början no big deal, nu tråkigt.

SÅ, detta år har vi bestämt att det blir restaurangbesök imorgon. På MIN dag! Jippi. Visst har jag firat maken idag, med bland annat blomma och god hemmamiddag, men det ska bli väldigt kul att göra något extra på MIN dag.

Oj, det blev visst mycket min hit och min dit. Man kan nästan tro att jag är lite jag-fixerad... :)

Massor av kramar till er!!

måndag 9 maj 2011

Bullar och fabriker

På smällen på första försöket!

Det är inte mig själv jag pratar om, as if u didn´t know. Det är en av mina bättre vänner på jobbet som lyckats med bedriften att baka en bulle i ugnen utan att ens behöva prova sig fram först. Fram med receptet bara och blanda ingredienserna på en höft och så helt plötsligt jäser det av bara f-n där i ugnen. Sexton veckor har den legat där inne och bakats och dolts under fluffiga blusar. Jag har inte sett något, inte hört något och inte ens tänkt något. Men idag släpptes bomben. Jag tog det bra. Så här i efterhand vet jag faktiskt att jag tänkt att det nog inte dröjer så länge innan hon tar anställning i bullfabriken, men att hon skulle få jobbet utan tillstymmelse till provanställning, det hade jag inte trott. Så då kommer alltså fler magar puta på jobbet fram till mitten av november. Lika bra att vänja sig.

Det är en mycket gullig tjej och hon är egentligen bara värd ett enda stort GRATTIS!

Kramar!

söndag 8 maj 2011

Möjlig bieffekt av bieffekten

Då var jag tillbaka i bloggsoffan.
Det blev tjejhelg, som ni säkert redan räknat ut. En underbar helg i Göteborg/Onsala med toppentjejer och fantastiskt väder! Vi hann med både hemmamys med vin, shopping, restaurangmys och festkväll med drinkar och dans. Till det kan vi lägga över 100 mil i bil med konstant tjatter. Det har varit suuuuuper! En riktigt energikick!

Men vi backar bandet en smula. Nog för att ni kanske tycker det är trevligt att läsa lite vad vi tog oss för nere på västkusten, men jag antar ändå att ni är mest nyfikna på hur det gick för min kära slemhinna. Det gick ok. Den hade inte växt så det knakade. Den var inte riktigt så där härligt tjock och go som man kunnat önska, men den hade i alla fall utvecklats lite och var lite mer fyllig än vad den varit vid tidigare testomgångar. På ena sidan var den 5.8 mm och på den andra 7 mm. Läkaren sa att det var tillräckligt för nu och att det blir Gonal-f vi kommer att använda när det är vår tur. Jag har ju varit lite orolig över att ultraljudet låg så tidigt in i testcykeln, dag 9, eftersom det är först vid dag 13 som det har misslyckats och blödningen har kommit vid de andra två testomgångarna. Det var tydligen lugnt enligt läkaren eftersom man vid den riktiga omgången sätter in en annan medicin också som motverkar en förtidig blödning. Det känns skönt! Så nu är det alltså fix och färdigt. Nu är det bara en donator som saknas, sedan kör vi!!!

En bieffekt av Gonal-f är ju att fler äggblåsor utvecklas. Han kunde se att två äggblåsor skulle vara mogna inom 2-3 dagar så nu är det åter dags för en mysperiod, jag ni fattar, och så får vi se om det blir någon bieffet av bieffekten :)

KRAMAR!!

torsdag 5 maj 2011

Imorgon gäller det

Imorgon är det D-day. Inget mer blod i byxan idag. Praise the lord! Är trots det väldigt osäker på vad resultatet kommer att bli och förväntningarna på ett under är minimala. Jag packar min väska och håller mina egna tummar för att det trots allt kan bli en tjejhelg för mig. Så om det inte går att läsa ett nytt inlägg här förrän på söndag då vet ni att det i alla fall ha gått så pass bra att jag har haft energi nog att umgås med andra. Om det har gått dåligt lär ni får läsa det här redan imorgon...

Kram!

onsdag 4 maj 2011

Lite dugg på sin höjd

Återigen har jag glädjen att välkomna en följare till min lilla värld. Välkommen hit Jenny!

Vill också passa på att med hög och ljudlig stämma ropa ut ett STORT GRATTIS och lite hipp hipp hurra för Wilda Mathilda som idag fick ett snabbt plus på stickan! Lycka!
Så till me and myself. Flickor, ni är undebara! Vill bara börja med att säga det! Vilket stöd man får här både när man är på topp och i dal, amazing!! Utan maken och er vet jag inte hur jag skulle orka igen och igen och igen. Vänner har jag också som jag har skrivit tidigare, men ni finns ju här hos mig varje dag och vad det stödet betyder kan jag knappt inte beskriva i ord. Men det är mjuk och varmt och tryggt!

Vaknade idag med värre mensvärk än jag hade igår. Var så säker man kan vara på att allt var kört och förgäves. Laddade med både livrem och hängslen för den nedre regionen och började min väntan på Niagara. Men det blev inget fall, inte ens en liten bäck. Det kom på sin höjd lite duggregn, om ens det. Och plötsligt var magvärken borta. Det känns skönt! Inte för att allt är på det torra för det, men jag får i alla fall behålla hoppet liiiiite till. Två dagar till och sedan får vi se om det har blivit någon tillväxt.

Over and out
Kram!

tisdag 3 maj 2011

Det bådar inte gott

Har sprutat i fem dagar nu. Vaknade med molande magvärk, typ mensvärk, och tänkte att nu växer det minsann så det knakar där nere. Värken blev mer och mer intensiv under dagen. Innan jag åkte hem från jobbet gick jag på toaletten och på pappret kom det mycket rött...Det bådar inte gott inför fredagen. Fan, fan, fan och HELVETE!

måndag 2 maj 2011

Motorsågar och annat otyg

När maken snarkandes sover då ligger frugan irriterad bredvid, det vill säga JAG. Jag önskar det hade varit lite sött snusande som man med ett leende kunde vaggas till sömns till, men icke, det var riktiga timmerfällande aktiviteter en halvmeter från mitt öra så mitt ansiktsuttryck var allt annat än leende. Det är kanske överflödig information, men jag vill ändå delge er att jag inte har sovit så värst mycket denna natt vilket gett den oönskade bieffekten trötthet. Nu må ni kanske undra varför jag inte avbröt dessa oetiska sovrumsfasoner och förflyttade maken till ett annat medvetandestadium. Jag kan då berätta att det inte var möjligt, eller jag omformulerar mig lite, det gick att få maken till ett halvvaket tillstånd i cirkus 30 sekunder åt gången. För ser ni, min make har en väldigt hög arbetsmoral och tydligen var arbetsledaren bland timmerhögarna väldigt tydlig med att alla stockar skulle vara färdigsågade innan solen gick upp. Då frugan nu fått lida hela dagen för makens sågarkonst får maken lida på kvällen av makans kokkonst. När maken kommer hem så står på bordet varmkorv med bröd!

Och lite ketchup på det ;)

Kram!

söndag 1 maj 2011

Otur

Otur, otur och så åter lite otur. Nej, inte har jag otur heller... Ringde Huddinge i fredags eftersom det var överenskommet att jag skulle göra det när sprutan skulle in i fläsket igen. Får då besked att jag måste komma in för ultraljud redan nästa fredag, en vecka efter uppbyggnadsstart istället för två som det var med både piller och plåster. Det hade jag inte riktigt räknat med. På fredag är det nämligen sedan LÄNGE, ända sedan februari, planerat för en tjejhelg i Göteborg och nu krockar det alltså med mitt ultraljud... Jag och kompis C ska åka bil ner tillsammans så vi kan ju alltid anpassa tiden efter när jag är klar, men frågan är ju i vilken form jag är. Har det gått bra är det nemas problemas då kommer smilbanden vara dragna upp till öronen, men om det gått dåligt, ja då vet ni ungefär hur bra jag kommer att må. Hade mensen alltså kommit två dagar senare hade det heller inte varit något problem för då hade det inte varit ultraljud förrän på måndag. Min vanliga tur alltså!

Så istället för fredagsmys blev det samtal till vännerna efter jobbet. Den första jag ringde till, kompis C, satt och åt så därför fick Göteborgstjejen J vara cyberaxeln jag bröt ihop mot. Samtalet började sansat och jag hann förklara det mesta innan jag blev ledsen. Jag ville verkligen hålla ihop hela vägen för jag är så trött på att vara den ledsna kompisen hela tiden. Det känns nämligen som om de bara hör mig gråta nu för tiden. Det känns som om den där glada, spralliga Charlotte de lärde känna för så många år sedan är putts väck, gone men jag vill inte att det ska vara så. Därför ville jag hålla ihop i fredags.

Mina vänner är dock underbara och finns där för mig. Eftersom jag grät så jag nästan inte fick luft ringde kompis J till kompis C och berättade allt. De bestämde att de håller hela helgen öppen, är resultatet på fredag bra blir det tjejhelg men blir det dåligt resultat ställer vi in på obestämd tid eller tills det känns bra för mig. Under helgen har tjejerna även skickat små gulliga sms till mig som visar att de tänker på mig. Idag ringde kompis A och kollade hur det var med mig. Så klart kom tårarna igen. Hon berättade att hon ringde för att säga att jag ska veta att hon gör allt jag vill . Vill jag att hon ska komma till mig för att gråta eller skratta så kommer hon, vill jag ringa mitt i natten är det bara att lyfta luren och väljer jag att inte ha någon kontakt alls så är det ok också. Hon kommer finns för mig när jag så än bestämmer mig för att jag vill umgås igen. Som sagt jag har FANTASTSIKA vänner! Även här på bloggen har jag underbara vänner. Tack till alla er som nu håller tummar och tår för mig!!

Ja, vilken helg det här har varit. I fredags och idag har jag alltså vattnat soffan med saltvatten och igår låg jag deckad i sängen hela dagen med feber och bihålsinflammationen från helvetet. Den finns kvar även idag, men är en aning mindre besvärande. Imorgon är det åter jobb som gäller och då hoppas jag att jag är på banan igen , både fysiskt och psykiskt.

Kramar!