Kina

Min kinesläkare är en mycket speciell kvinna. Hon kan ena sekunden ge en ett bländande leende för att i nästan med rynkad panna låta en förstå att det inte är läge för kommentarer eller frågor. Under mitt besök idag hade hon mycket på hjärtat att ventilera bland annat en frustration över en annan patient, en svensk läkare, som betett sig mycket respektlöst mot henne. I vanliga fall utför hon sitt arbete under tyst koncentration, idag pratade hon nonstop. Till och med när nålarna var satta stod hon kvar och var förgrymmad och jag nickade och höll med henne för allt var jag var värd och tänkte att hon nog behövde någon att prata med.

Efter själva behandlingen började vi prata om Kina då jag frågad henne var i Kina hon kom ifrån. Jag och maken spenderade vår tre veckor långa smekmånad där och åkte runt till olika platser. Det är ett fantastiskt land, men mycket speciellt! När resan närmade sig sitt slut var vi helt utpumpade av alla intryck och det tog några dagar här hemma innan vi hade lyckats sortera upp alla tankar. Det var i perioder lätt frustrerande att inte kunna kommunicera med människor på annat sätt än via kroppsspråket. För det är inte många som kan prata engelska, i stort sett ingen!! Jag älskar verkligen maken, men efter tre veckor vill man gärna prata med någon annan också ;) Här är några pics från resan:

I alla fall berättade hon om platsen där hon växte upp, in the middle of now where, och om hennes tid som läkarstudent. No picnic är väl ett rätt bra uttryck att använda sig av här. Att växa upp i en kommuniststat där "välja sjäv" är en ouppnåelig fluffig dröm och kärlek belönas med en spartansk läkarpraktik många, många mil bort både från familjen och drömmannen. Vi stod nog och pratade om hennes livsresa från student i mittens rike till egen praktik i Stockholm via Tyskland i säker en halvtimme. Har inte haft tid att kolla upp hennes hemstad närmare men snart sitter jag med vår guidbok i knät, det kan jag lova!

Det här har varit en oändligt mycket intressantare dag än igår, thank god!!