Lite si and so: Längtan och väntan

onsdag 2 mars 2011

Längtan och väntan

Väntan och längtan. Längtan och väntan. Jag tror jag blir fullkomligt galen på att ingenting händer! Ingenting händer på naturlig väg och ingenting händer på onaturlig väg! Jag bara längtar efter att jag också ska få bli mamma. Det värker i mitt bröst av längtan efter att få ett plus, efter att få må illa (konstigt nog), efter att ha sjuk ömma bröst, efter att få se min mage växa, efter att få känna första sparken, efter att min man ska få stryka mig över magen och känna livet som växer där inne, efter att få föda (även om just detta inslag även inkluderar enorm rädsla för smärtan), efter att få gråta av glädje när ett blodigt och slemmigt litet liv läggs på mitt bröst, efter att få höra det lilla livet skrika så det står härliga till, efter att få se maken klippa navlesträngen, efter att få krama och gosa och sniffa på den nyfödda, efter att få göra allt det en nybliven mamma gör. Just nu är det bara längtan och drömmar. Drömmar att allt detta någon gång ska bli verklighet. Tänk om det aldrig blir det. Hur ska vi över leva? Hur ska jag överleva?

2 kommentarer:

Veronica3 mars 2011 kl. 19:40
Åh, du sätter precis ord på hur det är! Jag har samma konstiga längtan efter symptom som egentligen är hemska, men som är så värt det om man bara skulle få sin bebis.
Det där "tänk om" finns där hela tiden, men det finns liksom inga andra alternativ än att det skall lyckas en dag. En dag skall vi vara stolta mammor, både du och jag. Vi är överlevare och vi skall överleva Infertiliteten:)
SvaraRadera
Svar
Charlotte3 mars 2011 kl. 21:34
Vilken härlig pepp jag fick av dig!! Det klart vi ska överleva och besegra infertiliteten! Vi SKA någon gång bli stolta mammor du och jag, ja det ska vi!!

Kram!
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!