Lite si and so: Ättiksgurkan

måndag 21 mars 2011

Ättiksgurkan

Är på ett sjuhelsikes humör! Jag är trött, grinig och maken gör bäst att hålla sig ur vägen - vilket han också gör. Det här kommer alltså att bli det kortaste inlägget i bloggens historia.

Jag håller tummarna för att ni alla är på ett bra humör och att vissa av er har något att fira!

Avslutningsvis vill jag välkomna Jeane Quidote hit, kul att du är ny följare :)

Kram!!

5 kommentarer:

Wilda Mathilda21 mars 2011 kl. 22:05
Ugh! Ut med det bara!
Och så hoppas jag att du blir på strålande humör imorgon. Skickar en liten försiktig kram under tiden.

kram
SvaraRadera
Svar
Jag vill jag kan...21 mars 2011 kl. 22:12
Usch och fy för Blä-dagar! De har bara en fördel och det är att de tar. slut... Hoppas du mår bättre imorgon!

kramar
SvaraRadera
Svar
Jeane Quidote21 mars 2011 kl. 22:26
Klart jag måste följa en sådan här bra och rolig (missförstå mig rätt) blogg!
Hoppas du känner dig lite roligare i morgon. Som en bekant brukar säga: "kissa, borsta tänderna och gå och lägg dig" ;)
Kram!
SvaraRadera
Svar
Mickis22 mars 2011 kl. 09:19
Ut med det bara!! Vi vet precis hur det är ;) Hoppas dock att du mår bättre idag.

Stor Kram
SvaraRadera
Svar
Icka22 mars 2011 kl. 13:57
Ibland äre bara skit men imöra ä en ny dag, tjohej så vackert det lät höhö ;)
Kram påre
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!