torsdag 24 mars 2011

Att gå på plåster

Nu har jag börjat med östrogenplåster vid namn Evorel. Jag ska testa dem i en månad för att se om livmoderslemhinnan växer till sig bättre än med tabletterna, så att vi vet vad vi ska använda oss av när det så blir dags för den efterlängtade ÄD:n. På köpet kommer endel biverkningar, som det alltid gör med läkemedel, varav huvudvärk och illamående är ett par av dem. De har naturligtvis redan gett sig tillkänna, men min förhoppning är att de snart ska ta sitt pick och pack och dra vidare till andra platser som intresserar dem.

Var hos min kinesläkare idag och somnade som alltid inom 5 minuter efter det att nålarna fångat upp min qi. Det är väldigt skönt att ta en power nap där på den mjuka britsen insvept i olika handdukar, men nu är det slut med det för några veckor. När jag berättade för henne att jag gick på plåster och ingen ägglossing skulle få tyckte hon att vi skulle vänta med behandlingen och fortsätta efter testmånaden. När jag berättade att jag skulle göra ÄD till hösten räknade hon på hur många månader det var dit. När hon hade tänkt ett tag sa hon "då har vi fyra månader på oss att se till att du blir gravid, det ska vi fixa". Det lät så enkelt när hon sa det och hon sa det med sådant självförtroende. Vet dock inte hur vist det är att lita på hennes ord då jag riskerar att falla ner i en djup avgrund av missär om det inte blir som hon sagt. Efter gårdagens flopp borde jag ha lärt mig att veta bättre...eller?!  

Kram alla bloggsystrar!

7 kommentarer:

  1. Hoppas hon är en sån där klok kvinna som vet vad hon snackar om!! :)

    SvaraRadera
  2. Hej, jag hittade en kommentar från dig på min blogg som jag missat att både läsa och publicera från den 13/3 så nu kikar jag in hos dig. Jag hoppas att kvinnan kan hjälpa dig, dom sägs ju vara grymma de där, jag håller mina tummar för dig!!!! Kram!

    SvaraRadera
  3. Åh om man bara kunde göra något för att underlätta för dig. skickar kärlek och kramar i alla fall. en vacker dag så är det er tur. det måste det vara.

    SvaraRadera
  4. Vad härligt med sån tillförlit!! Tycker om :0)

    Håller tummarna för att plåstrerna gör sitt jobb utan att ge dig alltför mkt biverkningar på köpet...

    kramar

    SvaraRadera
  5. Hon låter säker:) Vad hon än gör så kommer hon hjälpa dig och din kropp på vägen! och det är bra:)
    Lycka till med plåstren!
    kram

    SvaraRadera
  6. Det är ingen fara... för om du hoppas och längtar och det inte blir någon graviditet på dessa månader - då är det ju ändå ÄD-dags direkt efter att den röda damen sjungit sin sista melodi. Och då blir du gravid då istället. Och jag lovar - sedan den dag jag blev gravid med Sudden har jag inte tänkt en endaste tanke på att det är synd att det aldrig blir ett genetiskt barn. Det blir ett barn! är iofs en tanke som inte heller helt slagit rot därinne... men det kommer :-)

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas verkligen att hon har rätt! Skulle det vara så att hon inte har det så känns det bra att läsa din kommentar Elida. Det är längtan efter barn som gör att jag/vi kämpar och om jag väl blir gravid kommer nog inte heller jag att tänka på att det inte är biologiskt!

    Kram!

    SvaraRadera