måndag 28 mars 2011

Att vara till lags

Jag är en känslig tjej eller kvinna, tant...kärring...? Nåväl, vad jag än är av de där epiteten är jag känslig. Jag är mycket mån om vad andra tycker om mig och vad andra säger om mig. Ibland är det en bra egenskap eftersom jag anstränger mig för att vara en bra medmänniska, men allt för ofta är det inte så bra eftersom jag tendera att inte alltid våga stå för det jag tycker. Dessutom analyserar jag allt jag gör och säger i sällskap med andra och jag är då och då rädd för att jag trampat någon på tårna med någon kommentar jag slängt ur mig.

Detta hände mig idag. Som avslutning på dagen samlades vi alla i min grupp för att diskutera en kris som hastigt dragit in och hur vi på bästa möjliga vis skulle kunna komma tillrätta med problemet. Chefen var med och höll i mötet och jag var väldigt kluven i hur jag tyckte att vi skulle gå vidare. Alla pratade inte utan bara några stycken, men eftersom jag sitter med i ledningsgruppen kände jag att jag var tvungen att säga något. Nu efteråt har jag givetvis analyserat mötet och nu går jag runt och mår dåligt över det jag sagt på grund av att jag möjligen kan ha sårat någon av de jag jobbar med. Jag vet dessutom att om jag inte hade sagt något alls hade jag mått dåligt över det. Hur man än vänder sig sitter rumpan bak, som man brukar säga.

Jag önskar verkligen att jag kunde var lite mer hårdhudad, att jag kunde gå på lite mer utan att hela tiden tvivla på mig själv! Nu ska jag väl tillägga att jag trots allt har blivit mycket bättre på den här fronten med åldern för hur jag var när jag var yngre vill jag bara inte tala om. Men hur gör alla andra som bara går på och struntar i vad alla andra tycker? Vissa säger vad de vill och backar upp sina egna åsikter, ibland i absurdum, utan minsta tecken på ånger. Inte för att jag har en önskan om att bli så, men lite mer trygghet i sig själv skulle väl inte skada.

Nu låter det visst som om jag är världens mähä, men det tror jag...eller hoppas jag inte ;)

Tips mottages med öppna armar!

6 kommentarer:

  1. Åååå, vad jag känner igen mig! Kollar in senare om du fått några tips som jag också kan lära mig av ;)

    Kram!

    SvaraRadera
  2. ameh, ååh du och jag precis samma lika. Jag också värsta "behagar-människan" som inte vill trampa på tår. Försöker bli bättre. Inte så att jag försöker trampa på tår, men försöker stå för mina åsikter och verkligen skaffa mig en åsikt och hålla mig till den.

    För som du säger, man bryr sig ju om sina medmänniskor, det är därför man utplånar sig själv en smula.

    Jag tror inte du är värsta mähä. men alla har ju styrkor och svagheter som man kan jobba med.

    kram

    SvaraRadera
  3. Jag var precis som du innan jag fick mitt nya jobb. Jag har en ledande roll och måste vara konsekvent, rak och tydlig. Jag tycker fortfarande att det är svårt ibland, men det viktigaste tycker jag är ändå hur man lägger fram saker och ting. Det finns alternativ och även om man är rak kan man säga saker på ett snällt sätt.

    Jag tror inte heller att du är ett mähä, men jag tror att du mår bäst om du vågar stå upp för dina åsikter ;)
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Jag var också sådär förut. Nuförtiden så är jag bara mig själv i den meningen att jag säger vad jag tycker utan att tänka på alla andra jämt och ständigt. Men jag är däremot väldigt noga med att vara tydlig när jag uttrycker mig, så att jag eliminerar missförstånd i möjligaste mån. Det är för att jag ska slippa den där lilla ångesten som du beskriver. Den där om att man kan ha sårat någon. Det är en så jobbig känsla!
    Så mitt tips är att säga det du vill säga men gör det från hjärtat och var övertydlig så att ingen blir sårad på grund av missförstånd (för det är ofta missförstånd som gör att folk lir sårade helt i onödan).
    Olika åsikter däremot, det kan man nog aldrig komma ifrån. Men det berikar i och för sig istället för att såra!

    Kram

    SvaraRadera
  5. När jag var yngre var jag jätteblyg och ville hellre smälta in i väggen än komma på kant med någon.Jag anpassade mig efter andras åsiker och gick ständigt på tå för att inte stöta mig med någon. Nu när jag blivt äldre, luttrad, cynisk, bitter you namen it av alla törnar i livet och av alla elaka kränkande idioter som finns överallt,så kan jag säga att jag skiter fullständigt i vad folk tycker.Bra eller dåligt, tja jag vet inte.

    SvaraRadera
  6. Tack för alla kommentarer, tips och beskrivningar på egna erfarenheter! Jag önskar verkligen att jag kunde tänka så som några av er skriver, men tyvärr styr man ju inte över tankar och känslor. Jag hoppas att jag kommer att blir bättre och bättre på att inte bry mig!

    Kram!

    SvaraRadera