Styrelseuppdrag? Nej tack!

Nu i kväll ringde telefonen. I luren var mannen från samfällighetens valberedning. Det är inte konstigare än så att det nu börjar dra ihop sig för årsstämma och det är dags att fiska efter lämpliga personer till styrelsen. Eller lämpliga och lämpliga, i sådana här sammanhang och tider är det kanske mer "tager vad man haver" som gäller. Inte många jag känner är särskilt intresserade av att ta på sig dyliga ideella uppdrag vid sidan om sina redan fullproppade arbetsdagar. Jag avundas därför inte någon i valberedningen som nu är tvingade att ringa runt till sina grannar på obekäm arbetstid och truga och be på sina bara knän att någon endaste liten själv välvilligt skulle kunna tänka sig att ställa upp på sina övriga kamrater i närområdet. Be dem att dra sitt stå till stacken och ta beslut som ingen annan vill ta, eller framför allt tvingas stå för dem om något skulle gå fel.

I kväll fick alltså jag det efterlängtade samtalet. Jag vill på inga villkor sitta med i styrelsen, inte ens som suppleant. Jag har redan suttit med i en styrelse, i tre år när jag bodde i min bostadsrätt, så jag tycker att jag redan har dragit mitt strå till stacken, även om det inte var till just den här stacken. Dessutom känner jag att jag inte orkar ta på mig ett till uppdrag, utöver de på jobbet, när jag och min man har abonnerade platser på berg- och dalbanan "känslorna sitter utanpå" i den alltid öppna nöjesparken "barnlängtan". Det mest bisarra med hela samtalet var hans tystnad efter att jag meddelat att jag avstår på grund av att jag har personliga svårigheter som jag går igenom. Hans tystnad betydde naturligtvis att han ville veta vad det nu var för personliga svårigheter jag kunde tänkas gå igenom. Jag HATAR jobbig tystnad och stammade så klart fram att "det här är något väldigt privat och väldigt jobbigt att prata om" varpå han svarar att "ok, då får jag väl ge mig där då och så får vi prata om det när vi träffas"... Två tankar bränner sig fast innanför pannbenet när luren är pålagd. 1. Han tror jag ljuger. 2. Måste jag berätta för min pensionerade granne vad vi går igenom så att han inte tror att han bor mitt emot en mytoman?

Vem har sagt att livet ska vara enkelt...

Dagens I-landsproblem: Har idag bakat en chokladkaka till daten imorgon. Är rädd att den stod lite för länge i ugnen och inte kommer vara så där härligt kladdig som den ska vara.

Kram allihop!