söndag 19 juni 2011

Mr Nackspärr

Har haft en ofrivillig bloggpaus på ett par dagar, men nu är jag tillbaka även om det kanske bara blir detta inlägg innan det är dags för ännu en paus. Till veckan blir det nämligen besök till varmare breddgrader för maken och mig. Det ser vi fram emot, speciellt när regnet öser ner utanför rutan! Det är  dock en högst tillfällig paus.

Illamåendet blev det som tur är inget med utan efter en god natts sömn var det som bortblåst. Det är sjuk jobbigt att må illa och även om jag sååå längtar efter att känna det för att bevisligen vara gravid, förstår jag inte hur ni mammor-to-be står ut med det!! Förskräckligt är vad det är!! Så varken gravid eller illamående är jag i alla fall nöjd med det sistnämda.

Nacken gav mig respit i två dagar, men sedan tog den revange big time. Under de två dagar jag var fri från krämpor hann jag spela minigolf och äta god middag på Solstugan tillsammans med kollegor och fredagen avslutade jag tillsammans med min vän C, Frozen Daiquiries och precis innan sänggående även av mr Nackspärr. Och ingen lite nackspärr heller! När jag tog ett djupt andetag small det till i nacken och sedan var det kört. Jag har så j-vla ont i nacken och långt ner i ryggen. Igår kunde jag knappt röra mig, gick runt som om jag var stelopererad. Försökte röra den så mycket som möjligt för att då maken läste på nätet att det var det bästa att göra så att blodcirkultionen kom igång ordentligt. Smärta!! Den varma vetekudden blev in bästa vän och den var med var jag än gick igår...även på fikat hemma hos grannen :)

Idag är det lite bättre, men det är i stort sett omöjligt att titta ner och åt vänster. Mardrömmen skulle vara om det blev värre igen och förstörde vår kommande resa, men förhoppningsvis är det på bättrings väg.

Ska strax börja packa. Det är aldrig lätt att välja ut vad man ska ha med sig, men det är alltid lättare när man vet att det i alla fall blir fint väder....hoppas jag!

Sist men inte minst vill jag välkomna två nya följare Elle och Du fattas mig nu, välkomna hit!!

See you soon!!

Kram 

onsdag 15 juni 2011

Sömnbrist

Jag hade en supermysig kvälla med bästaste tjejkompisen A igår kväll. God mat och fantastiskt sällskap, vad mer kan man begära en tisdagkväll? Toppendag igår alltså på alla sätt och vis. Tusen tack för alla glada tillrop från er, ni fina bloggvänner, som vanlig värmer det mitt hjärta något enormt!!

Idag flyter jag däremot inte runt på några rosa fluffiga moln. Under lunchen började jag må tokilla, nacken värkte och drog med sig huvudet på en vals. Behövde gå hem tidigare från jobbet och missade den efterlängtade spelkvällen på Solvalla. Ingen extra kosing för mig alltså och ingen utdrygad semesterkassa. Får kasta spargrisen i golvet istället :) Hoppas nu bara att jag mår bättre imorgon för då ska jag och "gamla" arbetslaget ut och spela minigolf följt av en middag på Solstugan. Jag håller tummar för fint väder!

Har återigen kommit in i en period med dålig sömn och jag tror det är anledningen till illamåendet och huvudvärken. Därför ska jag nu stänga av datorn och gå till sängs!

God natt!!

tisdag 14 juni 2011

Sorger och glädje

Vill börja det här inlägget med att skriva att jag är otroligt ledsen för att både Jenny-Maria och Ofrivilligt barnlösa nu tvingas genomleva en tid man inte önskar någon. Jag tänker på er och önskar som i så många andra fall att jag kunde göra något!

Vill också tacka för alla kommentarer och goda råd till dilemmat jag skrev om i gårdagens inlägg, men som det ser ut nu behöver jag inte ta ställning vilket känns skönt! Sköterskan ringde nämligen idag och berättade att de gått igenom mina papper igen och då insåg de själva att jag inte skulle vara mottagare 2. Efter alla problem under utprovningen av medicinen med en krånglande slemhinna tyckte de att vi självklart skulle vara mottagre 1. Det kändes så skönt när hon sa det. I mitt inre spred sig glädjen från magen och ut, dels för att jag inte behövde ta ställning men också för att vi nu får en bättre chans att lyckas. Det är inga garantier för att det verkligen gör det, men bara en liiiiiten större chans gör mig glad! Så mitten av augusti blir det alltså inte för oss. Nytt datum är inte bestämt, men nästa donator är vår :) Jippie!!

Så vad kan passa bättre än en ros som följare denna dag, näckros vill säga. Välkomen Waterlily!

Kram!

måndag 13 juni 2011

Dilemma

Så har ännu en fantastisk följare hittat till mig, välkommen hit Lilla bönan!!

Är precis hemkommen från en heldagskonferens med mitt nya arbetslag. Vi har aldrig arbetat tillsammans förut så därför var jag lite spänd inför dagen och hur de skulle ta emot mig som arbetslagsledare. Som många andra gånger då jag varit nervös kan jag i efterhand förebrå mig själv att jag lagt ner energi på det helt i onödan. Vi hade en myckat bra dag och jag tror att vi kommer trivas bra tillsammans! Lättnadspust!

I bilen på vägen hem lyssnade jag av mitt mobilsvar. Huddinge hade ringt... Sköterskan berättade att det kunde finnas en plan för oss redan vecka 33 om vi ville... What?? Redan?? Vilken fantastisk möjlighet! Det klart vi vill!! "...men då blir ni mottagare 2". Jaha, ok.

För er som inte är så insatta ska jag berätta var det betyder. Jo, då det inom den svenska sjukvården inte skickas ut någon information om att man söker äggdonatorer så är det alltså stor brist på just densamma. Då det redan är långa väntetider, vi har stått i ÄD-kö i ett och ett halvt år nu, så behöver par dela på en och samma donator för att inte köerna ska vara ännu längre. Det betyder att man alltså kan bli mottagare 1 eller mottagare 2. Om donatorn får ut mindre än 10 ägg går alla ägg till mottagare 1, men blir det 10 ägg eller fler delas äggen mellan mottagre 1 och 2.

Det känns därför inte så kul att ha blivit utsedd till mottagare 2. Dels måste jag ju äta medicin för att bygga upp min slemhinna och vi måste ta ledigt för att åka till Huddinge på äggplocksdagen, men där och då kan vi bli snuvade på konfekten och få åka därifrån tomhänta om äggen inte räcker till oss. Dels riskerar ju mottagare 2 att få färre ägg och därmed färre chanser. Mottagare 1 har ju i alla fall chansen att få 9 ägg helt för sig själv. Att mottagare 2 skulle få det är ju inte så sannolikt eftersom det inte är så vanligt att man får ut 18 ägg på en och samma gång.

Känner att jag kanske bli lite neggig nu, egentligen kanske jag bara ska vara glad att vi kan få ägg över huvud taget. Men vi får bara ett försök och är det då så konstigt att man vill se till att få så många chanser som möjligt utav den gången? Vill också tillägga att mina slemhinneproblem också finns i mitt bakhuvud. Det känns ju som om den inte alltid vill vara med och leka med de andra barnen, att det faktiskt inte bara är äggkvaliteten som ställer till det för oss. Borde inte vi av den anledningen också kunna hävda att vi borde få bli mottagare 1?

Jag vet inte, jag är så kluven. Jag vill ju inte vara en sådan där bångstyrig, jobbig patient. Jag vill inte heller vänta hur länge som helst och om vi tackar nej till detta tillfälle kanske det tar väldigt lång tid innan nästa tillfälle ges. Men det jag helst vill är att få barn och jag vill ha så höga odds som möjligt för att den drömmen ska besannas.

Imorgon ringer hon för ett svar. Vad hade ni gjort?

Kram

söndag 12 juni 2011

Slöa jäklar

Så har följare nummer 16 hittat hit. Nelle, du är hjärtligt välkommen till min lilla värld!

Idag har det inte hänt speciellt mycket. Maken med kompis trillade in klockan 04.30 efter en halvblöt natt på stan där inslag som borttappade eller tagna bankkort och SL-kort förekom. Vi, alla tre, låg sedan utslagna i sängarna fram till lunchtid, då den obligatoriska fyllematen inhandlades och inmundigades till några gamla avsnitt av The office, hilarious!!

När kompisen på sen eftermiddag påbörjade sin återresa till nordligare breddgrader motionerade jag och maken våra uppsvällda pizzakroppar på en tvåtimmarspromenad. Vi höll knappt på att komma tillbaka då musklerna i våra ben höll på att svika oss. Till sist när den efterlängatde soffan äntligen har belägrats har vi nu ånyo fyllt våra bukar med pizza. Inte nya dock utan av de rester som var kvar efter frukosten, halvmumsigt...

Ja ni hör ju själva, det har varit en oerhört produktiv dag!

KRAM!!

lördag 11 juni 2011

MF

Har fått hem en trött och sliten make med kompis. De har det senaste dyget varit ute på Östersjön med andra killar och gjort livet jobbigt för en giftassugen kille. Svensexan var lyckad enligt dem själva och den blivande mannen to be vilar nu ut i sin bil, då hans lägenhet är uthyrd och inget nytt boende är fixat, nice...

Jag har alltså haft MF här hemma, makefritt. Tv:n gick varm igår kväll då även jag blev bröllopsinspirerad. Jag frossade i avsnitt efter avsnitt av den mycket speciella serien Fyra bröllop, där tjejer av någon konstig anledning tycker att det känna helt ok att ställa upp och få sin speciella dag bedömd och betygsatt av främmande människor som i tv berättar vad de inte gilla med tillställningen. Personligen skulle jag aldrig ställa upp på något liknande då jag aldrig skulle vilja höra dåliga saker om dagen jag själv tycker är perfekt. Då skulle det bli att jag tog med mig de dåliga sakerna istället för de bra. Trots det kan jag inte hjälpa att jag funderar över vilket betyg mitt eget bröllop skulle ha fått. Personligen tyckte jag ju att mitt bröllop var så prefekt det kan bli, men säg den brud som inte tycker det. :)

Då maken och vännen inte träffas så ofta längre, på grund av olika bostadsorter, har de nu huvudvärken till trots kommit fram till att umgås lite mer över ett par öl i stan. Det betyder alltså att det blir ännu en kväll med MF... och kanske fler bröllopsavsnitt :)

God kväll och kram!

fredag 10 juni 2011

Gambler

Det var länge sedan nu, men igår hände det igen - en ny följare! :) Blir skitglad varje gång någon beslutar sig för att följa lilla mig!! Det är en ära att välkomna dig hit "Allting går...eller?" och jag hoppas verkligen att både du och jag och alla andra där ute i vår situation så småning om kommer att kunna radera det där "eller" från ditt namn!

Fick ganska många reaktioner på gårdagens inlägg. Inget negativt med moralkakor som slagträn, som jag hade förberett mig på, utan mer bekräftelse på att många andra går i liknande tankar även om de flesta inte vågat ta steget. Jag är fortfarande tveksam över om jag gör rätt, men det är väl det som klassar mig som kanske mer än desperat. Tanken har slagit mig många gånger att en för häftig hantering av medikamenten kanske gör att hela min livmoder skrumpnar som ett russin. Den tanken kändes sådär, tills jag kom på att den ändå inte gjort något gott för mig under min 38 år i livet. Mig veteligen har den bara strulat, gjort ont med jämna mellanrum och sedan tvingat mig att avfallshantera allt blod den envisas med att förskjuta från sitt kungadöme. Funkar inte denna revolt mot de vita rockarnas allvetande kanske det inte gör något att den förvandlas till ett russin...

Jag tror dock inte att jag skulle ha vågat mig på detta om det inte var för att läkarna själva gett mig dosen och att de själva sett att bara två ägg utvecklades av den dosen och att läkarna själva sa att äggen skulle lossna av sig själva några dagar senare. Med all den information i bagaget vågade jag ta steget denna gång. Ska väl erkänna att förhoppningarna trots det inte sitter högst upp i flaggstången. Men vad har jag att förlora egentligen? Ett russin?

Kram!

torsdag 9 juni 2011

Desperat och dum?

Desperat är bara fönamnet på mig i den här barnlöshetsoppan. Det är inte roligt att vara desperat och om jag fick välja skulle jag inte vara desperat alls. Jag skulle inte vara barnlös heller. Att vara ofrivilligt barnlös är galet jobbig och driver de mest förnuftiga personer till galenskap, som mig :)

I livet innan den ofrivilliga barnlösheten, då jag bara var barnlös behandlade jag min kropp som ett tempel. Jag har alltid varit restriktiv mot läkemedel och inte tagit huvudvärkstabletter i onödan. Tills jag började med IVF. Nu tvekar jag inte en sekund att sticka kanylen i hullet och formligen spruta kroppen proppfull av olika läkemedel. Menscykeln har förändrats sedan jag började och möjligen många andra saker också som inte för mig är synliga. Men får det mig att tveka eller att tänka en andra gång innan jag åter igen ger kroppen en skyhög dos av konstgjort hormon? Nope, nej så klart inte. För vad gör man inte för sina kärt önskade barn. Hormondoserna höjs och höjs och höjs, men aldrig någonsin har jag tvekat.

Så till galenskapen. Nu ska jag berätta hur desperat jag är och så får nu döma min dumhet.

Som den planerande och organiserade tjej jag är har jag alltid hämtat ut min medicin från apoteket så fort det är möjligt. Jag har hämtat ut allt direkt för att inte hamna i jobbiga situationer där jag riskerar att bli utan. Det betyder också att jag har hämtat ut mer medicin än det senare har visats sig att jag behöver. Efter några IVF-er betyder det att jag har en hel del medicin hemma som än inte har använts. Som Gonal-F. Jag har Gonla-F hemma och jag har under en period funderat på att använda den utan ordination från läkare.

Förra månaden använde jag ju Gonal-F som sista utväg för att få slemhinnan att växa inför ÄD. På dag 9 när jag hade tagit sprutor i 8 dagar var jag på ultraljud och fick där se att slemhinnan hade växt plus att jag hade två fina ägg som läkaren sa skulle släppa runt dag 11-12. Den gången blev det dock ingen strike, som vanligt.

Så vad tror ni Charlotte gör den här månaden? Yes, right hon kopierar allt och gör om det denna månad också, utan läkares vetskap. Samma dos, samma antal dagar och hoppas, hoppas, hoppas att det kanske ska göra skillnad. Att få gå från ofrivilligt barnlös till gravid.

Desperat och dum? What do you say, girls?

onsdag 8 juni 2011

Sleep sweet sleep

Somnar nästan med ögonen öppna. Jag är helt slut och jag skyller allt på värmen! Under de två senaste nätterna har jag sovit alldeles för få timmar eftersom det har varit så otroligt klibbigt. Sovrumsfönstret öppet och fläckten på full fart har hjälpt föga och min sömn har rubbats. NU är jag som sagt skoningslöst trött och förhoppningsvis kommer inget i vägen för mig och John Blund ikväll. Så, my ladies, ikväll kan inte ens ni locka mig från sängen med era inlägg. De läser jag imorgon istället!!

Sov så sött!! Det ska jag :)

Kram

tisdag 7 juni 2011

Bloggpauser och barndomsläger

Ni som har varit här bland IVF-bloggar ett tag vet ju att jag inte har så många inlägg på nacken. En hel del har det blivit de här månaderna trots allt, men det är en droppe i havet om man jämför med många andra. Tiden här har varit kort men intensiv för min del, men med rask fart skaffade jag mig ganska många bloggar att följa och som jag faktiskt försöker läsa dagligen. Detta innebär alltså att jag har lärt känna och följt ganska många livsöden. Man fnissar, skrattar, suckar, nickar igenkännande, rynkar pannan, får ångest och fäller en tår till era inlägg och blir djupt engagerad i hur det går för er.

Därför känns det just nu lite jobbigt för mig när jag på den ena efter den andra bloggen läser att det blir paus eller ett uppehåll. Inte för att jag inte unnar er era uppehåll eller förstår att man får bloggtorka ibland, utan det är av helt egoistiska skäl. Det blir nämligen lite som att mista en vän, även om det bara är för ett "sommarlov". Känslor som jag hade som liten dyker upp och påminner mig om hur det var när man i slutet av ett läger ser sina vänner åka en efter en och tillslut är man själv kvar och väntar på att få åka hem. Det enda man längtar efter just då är att tiden ska gå fort till nästa sommar då man får se alla igen. Lite av den känslan har jag nu när jag ser bloggvänner försvinna för ett tag, jag bara längtar efter att de ska komma tillbaka så att jag får träffa dem igen och höra hur det har gått för dem och hur det är med dem.

Givetvis hoppas jag på stålande nyheter när ni är tillbaka! :)

KRAM!!

måndag 6 juni 2011

Nationaldagen

Nationaldagen har bjudit på strålande sol och jag har intagit en liggande position i solstolen på vår uteplats näst intill hela dagen. Det har varit en riktigt lat dag och jag har njutit av solens varma strålar mot min kropp och en god bok. Härlig avslutning på en lång ledighet, som för en gångs skull faktiskt har känts lång också!

Nu väntar en förkortad arbetsvecka, inte mig emot, och sedan är det bara en vecka till innan den underbara sommarsemestern är här. Åh, det är så underbart att vara ledig!! Ledig, ledig och ledig, smaka på det ni! :)

Ha en fortsatt bra nationaldagskväll!

KRAM

söndag 5 juni 2011

Klara!!

KLARA!! Vi är äntligen KLARA!! Jag är sååå glad och jag är sååå stolt övar att vi klarade det!! Men jezzez vilket jobb det var! Vi började på onsdag eftermiddag och jobbade från klockan 3 till klockan halv 8 då pappa dök upp på tomten med sitt pick och pack. Torsdag, fredag och lördag arbetade vi 10 timmar var dag. När dagsverket var slut på kvällarna flämtade vi ut i soffan likt uppfiskade plattfiskar. Just nu känns det som om jag vill kräkas så fort jag ser en färgburk eller pensel och det känns väldigt skönt att veta att vi formodligen inte behöver göra om detta på minst 8 år. Thank god för det! Men i all denna trötthet finns ändå en enorm glädje över att vi fixade det på egen hand, med egen kraft, med egen vilja och det blev sååå fint! Tycker vi. :)



Bubbaskatten var arbetsledare och gick runt och kollade så vi arbetade noggrant och metodiskt.


Nu är vi åter helt utslagna här i soffan, men vi har firat med god mat och ett glas rött, najs :)


SÅ, nu ska jag äntligen ta tag i den den andra bloggawarden som jag fick av fina Mette, tack igen!
Reglerna för Liebster Blog Award är följande:

Denna bloggaward lämnas över till 3-5 av dina favoritbloggar, som har mindre än 100 följare. Awarden går vidare till de du valt ut, genom att du lämnar en kommentar på deras blogg. Berätta för dem att deras blogg är en av dina favoriter och att de har utvalts till Liebster award. Den som får awarden länkar till den person som gav den till dem, och tre-fem av hans/hennes favoritbloggar med mindre än 100 läsare.

Jag vill skicka denna award vidare till:
Veronica
Luiza
Jag vill jag kan
Liv
Tonci
MEN alla ni kämpande bloggerskor där ute, ni är fantastiska!!

KRAM!!

fredag 3 juni 2011

Välkommen hit T

Gör ett snabbt morgonbesök här på bloggen innan jag ska svida om till mina målarkläader och åter ta mig an vår färgsugande husfasad. Vi har jobbat i ett sedan onsdags kväll och än har vi många timmar kvar innan det är klart. Vi är långt ifrån proffs och utan pappas hjälp hade det inte varit möjligt, som maken sa igår när han målade balkongen "det blir inte bra, men det blir bättre" :)

Har fått ännu en award, vilket gör mig oändligt glad! Tack Mette, jag hämtar den så fort jag kan! Har även några kommentarer jag vill besvar så have patience with me, jag har inte glömt bort er!

Vill avsluta med att berätta att jag har varit modig. Nej, jag har inte brottats med en björn eller varit i fjärran länder och röjt minor, men jag har för första gången vågat ge någon av mina-vänner-innan-bloggen-tiden adressen hit. Det är lite scary och roligt på samma gång. VÄLKOMMEN hit T! :)

Många soliga kramar till alla ni lediga där ute och för all del till alla er som måste jobba också :) Vi ses snart igen!