tisdag 29 januari 2013

Att bli hånad

Jag "bor" i en kropp som hatar mig. Som gör allt för att plåga mig. Så mycket det bara går. Den ger mig hopp. Så drar den undan mattan. När det skadar mig som mest. Hånskrattar mig rakt i ansiket en stund, innan den låter mig bygga upp ett hopp igen. För att få skratta lite till. Den driver med mig och leker med mina känslor. För sitt eget höga nöjes skull.

När något så uppenbart avskyr mig, hatar jag tillbaka. Jag hatar den kropp jag fötts med och som jag tvingas leva i. Och inget kan jag göra åt det. Bara maktlöst slussas vidare i livet. Utan kontroll. Leva sida vid sida med det som inte vill en väl.

Idag kom mensen. Lite blod och MYCKET slemhinna. Jag har aldrig sett något liknande. I trosan låg en rosa slemhinna, precis som insidan av kinden. Lika stor som min handflata. Läskigt.

Tack för alla fina kommentarer. Ni är fantastiska. Själv är jag ofantastisk. Kommer inte orka svara.

Kram!

fredag 25 januari 2013

Ruvdag 17

Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Ingen mens än, men mer mensvärk i magen idag än igår. Det hugger till på olika platser i magen då och då.

Jag vet inte vad jag ska skriva om mer. Det är jobbigt att vänta samidigt som det känns som tortyr att behöva testa imorgon. Tänk om det är negativt igen. Usch, jag tror jag dör då!

Trevlig fredagskväll!

Kram

torsdag 24 januari 2013

Ruvdag 16

Kort inlägg.
Allt är som igår.
Inget mer att rapportera.
Vänta och se.

Klart. Slut.

Kram!

onsdag 23 januari 2013

Ruvdag 15

Ursäkta sen uppdatering, men det har varit en låååång jobbdag och ingen tillgång till uppkoppling.

Men jag har inte så mycket att skriva. Inget är förändrat och det känns ju rätt positivt, även om jag inte vågar släppa tanken helt fri. Jag har ju vid tidigare IVFer inte fått min mens förrän flera dagar efter testdag. Det jag tänker är annorlunda den här gången, och som kanske gör att inte mensen skjuts upp som då, är att det är en  naturlig cykel förutom progesteronet. Och sist fick jag ju mensen innan testdag fastän jag varit nedreglerad. Men med min kropp är det ingen ordning på torpet och därför vågar jag inte bli glad i förtid. För många negativa teststickor är anledningen till det.

Imorgon är den officiella testdagen, men som jag skrev tidigare kommer vi inte testa då, det får vänta till helgen.

Kramar på er!

tisdag 22 januari 2013

Ruvdag 14

Jag var visst lite virrig igår eftersom jag hoppade över en hel ruvdag :) Det var alltså ruvdag 13 igår och det är ruvdag 14 idag! Rätt ska vara rätt :)

Mensen har inte kommit idag heller. Imorse var jag dock helt säker på att den var i antågande för jag hade gräslig mensvärk precis innan jag var tvungen att stiga upp. Men som sagt inget rött varken på papper eller i trosa så här långt. Och inga ömma bröst.

Nu på eftermiddagen har jag varit väldigt yr till och från, mest till. Har haft svårt att fokusera på det jag ska göra och speciellt när jag ska skriva här på datorn. Måste riktigt koncentrera mig. Lite sjösjuk-känsla i huvudet, minus illamåendet.

Jag hoppas så jag håller på att döööööö. Samtidigt vågar jag inte tänka tanken.

Vi tar en dag i taget. Och så får vi se hur det slutar...

Kram!

måndag 21 januari 2013

Ruvdag 13

Inget är förändrat. Ibland känner jag av magen, ibland känns den inte alls. Brösten är så oömma de kan bli. Har alla ni som fått plus haft någon form av ömhet i brösten? För då är det med all säkerhet kört. Jag har inte känt av dem sedan i fredags.

Mensen har inte kommit och nu är snart cykeldag 29 gången. Skjuter progesteronet upp mensen även i naturlig cykel eller är det bara i kombination med nedreglering? Förra omgången kom min mens på dag 30 i nedreglering, så imorgon kommer jag nog att springa på toa var femte minut... :)

Igår kväll var jag väldigt snurrig och det känner jag av nu också, men under dagen har jag inte känt av någon yrsel. Om det är som jag läste hos dig, Wilda Mathilda, att man kan bli yr av
överproduktion av progesteron, så borde jag väl rimligtvis vara yr hela dagen och inte bara på kvällen flera timmar efter jag har tagit eftermiddagsvaggisen...eller?

Jag har testdag på torsdag, men jag kommer troligtvis inte testa då. Antingen har mensen redan kommit eller så tar vi det nog till helgen. Kan inte gå och jobba om det blir ett minus och jag kan inte ta fler sjukdagar för IVFen. Tidigast lördag testar jag nog. Om jag vågar.

Kramar!

söndag 20 januari 2013

Ruvdag 12

Nu är jag hemma igen.

Vilken evig känslomässig berg- och dalbana jag har varit i den här helgen och än är det inte slut...

I fredags slutade brösten helt att ömma. De blev precis som de brukar bli innan mens, oömma geléklumpar. Natten mellan fredagen och lördag hade jag en väldig mensvärk, så hela jag blev ledsen och deppig och bara låg och väntade på att det skulle komma rött i trosan.

Under dagen på lördagen minskade menssmärtorna och försvann helt i några timmar för att komma tillbaka på kvällen. Brösten var oförändrade. Men inget rött kom i alla fall, inte ens en droppe.

Idag har jag inte känt något. Nada. Varken i brösten eller i nedermagen. Förrän nu ikväll. Jag kom som sagt hem bara för en liten stund sedan och det första som hände var att jag och maken hamnade i gräl. Efter det började mensontet komma tillbaka igen. Nu har jag kanska ont och det känns som om den ska komma vilken sekund som helst.

Idag är det dag 28. Egentligen brukar jag ha fått min mens nu, så det är väl i alla fall lite positivt. Men visst är det så att proesteronet som jag stoppar i mig kan skjuta upp den. Så egentligen är det inte så positivt när allt kommer till kritan.

Jag har inte testat. Vågar inte.

Kramar

torsdag 17 januari 2013

Ruvdag 9

Nä, jag vet inte hur det här kommer att gå. Igår var brösten lite ömma, men det kändes inget i magen. Idag tycker jag att brösten är mindre ömma, som om det håller på att försvinna. Om ömheten försvinner helt tror jag att det är kört. Magen har jag känt av mer idag, men det kan ju lika gärna vara mensen som är på g. Jag gör ju det här försöket i naturlig cykel och min naturliga cykel brukar vara mellan 25 och 28 dagar. Idag är det dag 25 så vi får se hur det går i helgen. Då ska jag bort och vet inte om jag kan uppdatera, har inte fått till det med mobilen än.

Kram och håll tummarna för tusan!! :)

tisdag 15 januari 2013

Ruvdag 7

Jag vill börja det här inlägget med att än en gång hylla alla donatorer. Alldeles särskilt vill jag naturligtvis hylla den donator som gjorde den har fjärde resan möjlig för oss!

För mer än ett år sedan, på hösten 2011, misslyckdes vårt tredje och sista landstingsfinansierade försök. Jag ville bara lägga mig ner och dö! Så pratade jag med Huddinge och de berättade att om vi kunde tänka oss att finansiera nästa försök själva kunde de hjälpa oss, under förutsättninga att vi även bidrog med en donator till den allmäna kön. Ett lite hopp i mörkret tändes så klart och vi började leta efter en tjej i vår närhet som kunde tänka sig att donera sina ägg för vår skull. Vi hittade en, min brors tjej, och jag var överlycklig. Tyvärr visade det sig att hon var allergisk mot hormon och så var det kört.

MEN så skrev jag här på min blogg att jag sökte en donator och många fina bloggvänner förde vidare min annons och skrev om det på sina bloggar. Tusen tack för det! Så det slutade med att en fantastisk tjej söder om Stockholm ställde upp. Jag är henne evigt tacksam!!! Jag känner mig så tacksam att jag till en viss del vill bli gravid bara för att inte göra henne besviken. Det skulle nästan kännas som om jag sviker henne annars. Så klart tror jag inte att hon tänker så själv. Och förhoppningsvis har paret som var lyckligt lottade att få hennes ägg, nu en liten bebis i magen :)

I alla fall - tusen, tusen, tusen tack!!!

Så till dagens symptom. Brösten är lite mer ömma, men magen värker mindre. Fortfarande ingen trötthet, ingen känslighet och inget illamående.

Kramar!

måndag 14 januari 2013

Ruvdag 6

Ruvdag 6 har fortsatt där ruvdag 5 slutade. Stickningar och huggen fortsätter i hela magen. Det är alltså inte bara i nedermagen utan från midjan och neråt. Jag känner av att jag har en mage hela tiden. Däremot hade jag ingen jobbig mensvärk i natt. Jag är inte heller tröttare än vanligt, jag är inte känsligare än vanligt och jag känner inget illamående. Brösten är ömma, men inte ovanligt mycket. Funderingarna fortsätter och hoppet åker berg- och dalbana. Det är som vanligt alltså... :)

Kramar

söndag 13 januari 2013

Ruvdag 5

Sent igår kväll började jag känna som små hugg i magen. Sedan gick det över till pulserande ont. I natt har jag sovit jättedågligt eftersom jag hade mensont. Det kändes som om mensen skulle komma vilken sekund som helst. Men den har inte kommit än i alla fall. Idag har det forsatt med att hugga till då och då och jag har känt mig allmänt olustig i kroppen. Givetsvis hoppas jag att det är tecken på att det lilla embryot håller på att fästa, men det kan lika väl vara ett tankespöke. Kroppens sätt att luras. Igen. Varje gång känner jag nya symptom som får mig att hoppas på att "nu händer det". Men hittills har ju inget hänt så jag är rädd för att dessa hugg inte heller betyder något. Det är ruvdag 5 så det är ju för tidigt att säga. Det är en och en halv vecka kvar till testdag. Usch, vad länge!!

Kramar!

lördag 12 januari 2013

Ruvdag 4

Mycket att göra och ingen tid till att uppdatera bloggen. Men så har jag inte så mycket att rapportera heller. Det är ruvdag 4 och jag känner ingenting. Ingen värkande mage, brösten ömmar inte mer än vanligt. Jag är inte mer trött än vanligt och ingen huvudvärk har jag heller. Jag har ingen aning om hur det kommer sluta, men utifrån sannolikheten så vet vi alla svaret. Utifrån hoppet är svaret det motsatta.

Idag ringde mamma. Hon frågade hur det hade gått och sa att hon inte hade vågat fråga tidigare. Så där fick vi svaret på det också :)

Kramar!

onsdag 9 januari 2013

Jag är ruvare igen!

Det blev insättning idag. Embryot har klarat sig så här långt och hade delat sig fint sedan igår!! :) Det var sexcelligt idag på dag 3 och inte åttacelligt som ett 3-dagars brukar vara, men det beror ju på att hälften av cellerna inte klarade tiningen. Själv vet jag inte alls om sex celler är bra eller inte. Men läkaren och labtjejen sa att det såg bra ut och de var glada, så jag får gå på det.

Jag är ruvare igen! :)

Håll tummarna! :)

Kram!

tisdag 8 januari 2013

Så var det med det

De ringde innan vi hann åka. Det fyracelliga embryot överlevde bara till hälften. De ska odla det vidare till imorgon för att se om det har livslust nog att leva vidare. Vi har en ny tid inbokad till imorgon alltså. Jag känner dock inget vidare hopp till att det kommer att klara sig.

Så var det med det.

Kram

måndag 7 januari 2013

Ont det gör ont

Jag har inte pratat med någon om det senaste misslyckade försöket. Mer än min man då. I vanliga fall talar jag med de flesta av mina nära och kära, vänner som familj. Det har alltid varit min terapi. Men inte den här gången. Det känns som om jag inte orkar det mer. Jag bara upprepar ju samma sak varje gång. Jag tror inte de orkar lyssna heller. Ingen har frågat hur det har gått den här gången. Det talar väl sitt tydliga språk. Inte ens min mamma, som jag står så nära och prata med om allt. Under nyår var vi hemma. Jag drack vin. Jag drack champagne. Men inga frågor om hur jag mådde. En kväll satt jag vid datorn och jag läste era bloggar. Mamma frågade vad jag gjorde och jag sa att jag läser bloggarna jag följer. Hennes svar blev "Jaha" och så gick hon ut ur rummet. Det gjorde ont. Jag vet att jag inte ska  känna så eftersom det inte är en så lätt sits för nära och kära att vara i. Jag vet att de inte vill göra mig ledsen eller "trampa i klaveret" och då kanske det är lättare att bara säga "Jaha" och lämna rummet. Men det gör ont ändå! Lite som om de inte orkar bry sig mer efter fyra misslyckanden. Därför gör jag och maken den fortsatta resan på egen hand. För första gången är det inte någon mer än vi som vet att vi ska till Huddinge imorgon. Ja, och så ni då :)

Kramar

fredag 4 januari 2013

Artificiell ägglossning

Inget utslag på stickan. Och jag vet inte om det beror på att det inte heller var omslag eller om det åter är något fel på mig. Jag har nämligen aldrig(!!) fått utslag på varken ägglossningsstickor eller graviditetstest. Att jag inte har varit gravid är jag säker på stämmer, men det känns väldigt konstigt att jag aldrig skulle ha haft ägglossning fastän jag bevisligen får äggblåsor att växa. Jag vet som vanligt inte vad det beror på, men jag orkar inte tänka på det. Nu spelar det inte heller någon roll eftersom jag istället ska ta en ägglossningsspruta ikväll. Det innebär att jag ägglossar på söndag och om allt går bra med äggen gör vi en insättning på tisdag.

Hoppas, hoppas!

Kramar

torsdag 3 januari 2013

Kusten är klar

Eftermiddagsbesöket på Huddinge är avklarat. Och det såg rätt så bra ut. Jag hade ett ägg som var 16 mm stort och slemhinnan var 7 mm tjock, vilket var helt ok enligt läkaren. Jag fick göra ett kisstest för att se om det var omslag på gång, men ägglossningsstickan gav inget utslag. Men det gör de aldrig på mig, vilket jag också sa. I vilket fall som helst, imorgon bitti ska jag ta ett nytt test och sedan höra av mig till kliniken med besked om det blev utslag eller inte. Om det inte blir utslag ska jag ta en ägglossningsspruta imorgon kväll. Så mina fina vänner där ute, hur som haver, det blir insättning någon gång nästa vecka :) :) Jippi!! Under försutsättning att något ägg klarar upptiningen, så klart. Har en fråga som jag glömde fråga läkaren, fortsätter slemhinnan att växa efter det att man har haft ägglossning? Det skulle ju nämligen vara toppen om den kunde bli ännu lite tjockare innan det är dags att ta emot ägget.

Pratade med läkaren om min konstiga mens/slemhinna efter IVF-försöken. Han hade ingen förklaring till varför det blir så. Egentligen tyckte han nog att jag skulle haft en rikligare mens med tanke på att slemhinnan var nästan 10 mm sist. Men som sagt, han hade inga svar att ge. På frågan om det kunde vara en anledning till varför inga ägg vill fästa i mig sa han att slemhinnan har en viss betydelse, men den största faktorn till att det inte blir någon graviditet är att ägget helt enkelt slutar att växa. Eftersom det inte verkar finnas några svar att få på mysteriet med min konstiga slemhinna får jag helt enkelt sätt mitt hopp till att min nu naturliga slemhinna kommer att med öppna armar mottaga ett litet donatorsfrö som växer utav liv och lust!!

Kramar!



onsdag 2 januari 2013

Nytt hopp

För inte alls länge sedan fick jag ett samtal från Huddinge. De har redan pratat om oss och hur vi ska gå vidare. Jag är så tacksam för att de verkar bry sig så mycket! Läkaren har planer på att kanske sätta in ett fruset/tinat ägg i min naturliga cykel, utan hormoner. Jag ska dit redan imorgon för att kolla hur min slemhinna ser ut nu. Ser det bra ut och jag inte redan har haft ägglossning, vilket jag inte tror, kanske det blir ett nytt försök ganska snart :)

Oj, nu blev jag lite nervös igen. Det här gick lite fortare än jag hade räknat med! Tänk om det ser bra ut imorgon! Hoppas det!! Men, jag vet, jag ska inte ha för höga förhoppningar. Jag har ju varit med förr.

Hoppas, hoppas, hoppas ändå! :)

Kramar!

Det går upp och ner

God fortsättning på er alla! Hoppas att ni har haft en bra ledighet och att ni hade en bra nyårsafton. Nu är det 2013 och jag hoppas att det här året kan bli året då många får sin dröm att gå i uppfyllelse. Även min dröm att äntligen få ett plus på stickan och så småningom en putande gravidmage som avslutas med en lyckad förlossning.

Mitt inre välmående går upp och ner. Under julhelgen höll jag, som jag skrev tidigare, ihop. Sedan kom ett par dagar med mörka tankar och orkeslöshet. På lördagen åkte vi ner för att fira julen med mamma och bror med familj. Det var mysigt och jag behövde inte tänka på misslyckandet hela tiden.

På söndagen åkte vi för att hälsa på farmor. Hon är 90 år har varit dement ett tag, men alltid känt igen mig och min bror, eftersom vi har ett speciellt förhållande till henne. Vi hade inte träffat henne sedan i somras och visste att hon var sämre, men aldrig kunde vi tro att det skulle vara så illa. I sin säng på äldreboendet låg min älskade farmor som en lite fågelunge och yrade utan att man kunde höra vad hon sa. Det märktes att hon var stressad, hela hennes kropp var spänd som en fiolsträng. Vi satt vid hennes säng och klappade henne och pratade lugnande till henne. Då och då slappande hon av, men så var det som om hon kom att tänka på något och så var hon spänd igen. Oj vad jag grät! Tårarna sprutade på både mig och min bror när vi kom ut. Älskade, älskade farmor!!!

Måndagen var en ok dag, men tisdagen var hemsk. Jag hade en förfärlig ångest, både för att vi aldrig lyckas bilda familj men också av dödsångest efter att ha träffat farmor. När jag mår psykiskt dåligt har jag ingen energi alls. Jag blir bara sittande, för det mesta framför tvn, och gör ingenting. Där sitter jag nu och hoppas att det jobbiga gnagande i bröstet ska ge med sig.

Många kramar till er!