Lite si and so: -

lördag 26 januari 2013

-

Negativt

31 kommentarer:

Allting går.. eller?26 januari 2013 kl. 09:10
Men det finns ju inte.. Fan, Fan, fan. Ursäkta mitt fula språk, men ja är så chockad. Denna gången har kroppen varit så grymt elak som gett indikationer på att allt skulle gå bra. Så orättvist att det finns inte ord. Vet att inget man säger hjälper nu ändå. SKIT!

Stor kram till dig
SvaraRadera
Svar
William valde oss26 januari 2013 kl. 09:27
Jag lider med dig! jag var så säker och önskade att testet skulle visa ett plus idag. Fan va det är orättvist! KRAMAR OM!
SvaraRadera
Svar
Luiza26 januari 2013 kl. 10:02
Jag beklagar verkligen.
Många styrkekramar
SvaraRadera
Svar
Timea26 januari 2013 kl. 10:11
Jag lider med dig, jag tänker på dig och skickar massor av styrkekramar!
SvaraRadera
Svar
Anonym26 januari 2013 kl. 10:12
Nei nei nei nei:(
Det er ikke lov!

Ingvild
SvaraRadera
Svar
Anonym26 januari 2013 kl. 10:20
Jag är så ledsen, kram
Kristina
SvaraRadera
Svar
alex26 januari 2013 kl. 11:15
kram så jävla tråkigt :(
SvaraRadera
Svar
Veronica26 januari 2013 kl. 11:19
Nej, det var ju inte så det skulle gå...
Många, många styrkekramar!
SvaraRadera
Svar
Du + jag och framtiden26 januari 2013 kl. 12:01
Nej...... Jag trodde verkligen att det gått vägen denna gång.... Jag lider med dig..

Kram!
SvaraRadera
Svar
Hönsamaja26 januari 2013 kl. 13:15
KRAAAAM!!!
SvaraRadera
Svar
Mette26 januari 2013 kl. 13:19
Jag lider med dig/er!
Krama om varandra lite extra ett tag framöver.

Många kramar
SvaraRadera
Svar
jenny_maria26 januari 2013 kl. 14:55
Jävla skit!
SvaraRadera
Svar
Cecilia26 januari 2013 kl. 15:14
Näää :( Gumsan! Vilket jävla elände det här är.

Hör av dig om du vill prata så kanske vi kan hitta på nåt gemensamt inför våra nästa försök.

Kram!
SvaraRadera
Svar
Du fattas mig26 januari 2013 kl. 15:39
Nä... Fy vad orättvist detta är!

Kramar
SvaraRadera
Svar
Anonym26 januari 2013 kl. 16:32
Styrkekram
SvaraRadera
Svar
Anonym26 januari 2013 kl. 17:33
Nämen va fan! Ta hand om dig. Kram
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda26 januari 2013 kl. 18:01
Näää.... Så otroligt ledsamt! Och orättvist.

Många, många kramar till er båda
SvaraRadera
Svar
Jeane Quidote26 januari 2013 kl. 21:15
Men... det är inte sant!!! Det KAN inte vara sant! Hur är det möjligt? Kan knappt tro det jag läser. Blir så otroligt ledsen för din skull, riktigt ledsen.
Kramar i massor!!!
SvaraRadera
Svar
JaMa0827 januari 2013 kl. 11:50
Vet precis hur det känns, lider med dig men önskar dig fortsatt lycka till med andra försök!!! Kram på dig
SvaraRadera
Svar
Anonym27 januari 2013 kl. 14:11
Nej!!! blir ledsen för din skull. Skickar en styrkekram.kraaaaam Lina
SvaraRadera
Svar
♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥27 januari 2013 kl. 15:21
Jag beklagar verkligen.
Många styrkekramar Ninna
SvaraRadera
Svar
Lilla bönan27 januari 2013 kl. 18:17
Så ledsen för din skull.. Finns inga ord som kan ta bort smärtan men tänker på dig!
Kramar i mängder
SvaraRadera
Svar
Miss Baglady27 januari 2013 kl. 18:57
fanhelvetesjävlaskit. Beklagar verkligen, har hoppats och hoppats här hemma att det skulle bli er tur nu.
SvaraRadera
Svar
waterlily27 januari 2013 kl. 19:08
KRAM!
SvaraRadera
Svar
Lila27 januari 2013 kl. 22:05
Men oh....vad orättvist!!!!!! Lider med er! KRAM
SvaraRadera
Svar
Anonym28 januari 2013 kl. 07:37
Skit skit skit. Så otroligt ledsen för din skull!!

Kram
Jagvilljagkan

Jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com
SvaraRadera
Svar
Hanna28 januari 2013 kl. 12:19
Nej fy vad denna cirkus är orättvis!! Ta hand om varann nu.
Kram, Hanna
SvaraRadera
Svar
k.28 januari 2013 kl. 21:40
:( jag beklagar!! kram
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda29 januari 2013 kl. 08:17
Tänker på dig och hoppas att du är ok.
SvaraRadera
Svar
lesbian mothers29 januari 2013 kl. 08:42
Följer dig varje dag och har hoppats med dig. Går igenom exakt samma sak själv. Vet att det är tungt och vill önska dig styrka och hopp.
SvaraRadera
Svar
Anonym29 januari 2013 kl. 13:19
Stor kram!!!
SvaraRadera
Svar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!