Tänka på annat

För att inte snöa in alltför mycket i det stora svarta som omringat mig en tid nu bestämde jag mig för en vecka sedan att lägga min energi på något mer konstruktiv, energikrävande, men glädjegivande när det är klart...nytt kök! :)

Till en början hade jag högtflygande planer på att vi skulle riva delar av en vägg för att öppna upp och kunna bygga en köksö. Väggen är dock bärande och det skulle innebära väldiga insatser, både vad gäller tid, energi och pengar, och med tanke på att vi fortfarande hoppas på att få göra ett nytt ÄD-försök nu i vår så får vi hålla i de små slantarna. Rivning av vägg bordlades således tills den stora tipsvinsten trillar in, den som maken suktar efter varje lördag. Vi behåller därmed de stommar som redan sitter, och vitvarorna eftersom de är relativt nybytta, men det andra tas bort för att ersättas med nytt. Det blir därmed nytt golv, kakel, bänskivor, diskbänk, blandare, fläkt och köksluckor.

Jag har de senaste dagarna levt i min köksdröm. Jag har mätt, ritat, kollat internet, mätt lite till, varit på IKEA själv och terroriserat personalen med mina frågor, varit på världens bästa hem och hus affär, Matt Jacob i Veddesta, och terroriserat dem med frågor och fått massor med matnyttiga tips!! Förra helgen var det så dags att involvera maken lite mer hands on och jag drog därför med honom runt för att kolla på det jag valt ut. Han var nöjd med mitt förarbete och kunde egentligen bara bifalla den pågående planen. SKÖNT, inga bråk där. Mindre nöjd var han andra gången han blev runtsläpad när det var dags och beställe. Det tog hela söndagen när han egentligen bara ville vila och träna, men istället blev det alltså köksbeställning i en sådär 5 timmar.

Med intention att göra allt själva insåg vi snabbt att vi nog tagit oss vatten över huvudet då vi båda har tummen mitt i handen. I en väldig fart kopplades makens ömma moder med sambo in i projektet. Snälla som de är sa de ja på stående fot till att vara räddande änglar en helg eller två i februari. Innan de kommer ska vi dock ha lagt klart klinkergolvet i köket då inte allt hinns med. Har lagt ett hallgolv i klinker för en si sådär 5 år sedan, HELT ensam faktiskt, så jag har förhoppningar om att det ska gå väl.

Gissa vilken färg köket ska ha... Absolutely spot on! VITT, VITT, VITT och lite valnöt och krom. Jag föreställer mig att om jag har ljusa färger runt omkring mig kommer det här svarta inombords att absorberas bort och försvinna och kvar finns en glad tjej (hrm) på snart 40 vårar, med ljusa tankar, en ljus själ med förhoppningar om en ljus framtid i treenighetens tecken.

KRAM!

Svart eller vitt

Den senaste tiden har varit väldigt jobbig. Inte så konstigt kanske i och med att julen kanske mest av allt är barnens tid. Åter en påminnelse om att vi inte har några själva, men att det finns många i vår närhet. Jag tycker otroligt mycket om de barn som finns omkring mig, men det gör så ont när den direkta tanken att vi kanske inte kommer att få något eget dyker upp så fort dessa små parvlar är i närheten. Avundssjukan växer sig mörk och stor och stickningarna i hjärtat tilltar samtidigt som mitt yttre är glatt, lekfullt och leende. Jag önskar så att mitt inre och yttre kunde vara ett och inte så splittrat som det är nu. Jag antar att det egentligen bara finns två sätt att uppnå det på:

1. att jag äntligen blir gravid och föder vårt efterlängtade barn.
2. att jag förlikar mig med att för alltid vara barnlös. (Min man vill inte adoptera.)  

Ingen gråskala här inte. Så svart och vitt som det kan bli. Det återstå bara att se om det blir det svarta eller det vita som går segrande ur striden.

Kram

Hoppkvoten är nådd

Nytt år igen.

Jag och maken satte oss i söndags med den bok där vi alltid skriver upp mål för det kommande året. Det kan vara allt från att sluta dricka läsk till att springa milen på 49 minuter till att ordna minst två fester under året till att åka på en campingtur med fiske. Vi tittade igenom de mål vi skrev förra året och strök under i gult de mål vi lyckats nå och lät resten vara vita.

Vi började med den här boken när vi lämnade 2006 bakom oss och blickade framåt mot 2007. Det är ju inte så svårt för er alla att räkna ut vilket återkommande mål som i bländande vitt skriker mot en när man tittar ner på sidorna, en sida för varje år; 2007, 2008, 2009, 2010, 2011. Bli gravid. Nope, inte detta år heller. Ett halvt decennium har gått sedan vi blåögt "bestämde oss för" att bli föräldrar. Alla dessa år har gått. Gått åt till att vänta, längta, gråta, hoppas, känna smärta avundssjuka och sorg, våndas, uppfyllas av intet, tomhet, ifrågasätt meningen, sig själv, sin kropp, sin existens.

Men med varje nytt år har mitt jag fyllts av en våg av ny energi, med glöd och förväntan och en känsla av att i år är det ÅRET. Året då vi lyckas, då vi kan lägga all sorg och allt elända bakom oss och fylla våra liv med en ny mening och dela det nya med en ny individ i våra liv. En frukt av oss som gör att vi blir en riktig familj. Det kommer vara värt våra år i väntans kvicksand när vi äntligen når vårt målens mål.

Det här året har den energivågen, med hoppfullhet och tillförsikt, tagit en annan väg till någon annans hus och sinne. I årens mål finns inte målens mål med. Min hand kunde inte författa de där små orden, bli gravid, en gång till. Jag orkar inte ha dem hånflinandes mot mig vid årets slut. Inte igen. För hoppet bor inte längre i mig. Jag vill hoppas, men jag har hoppats så mycket att min kvot av hopp är nådd.

Så är känslan just nu.