måndag 29 augusti 2011

Nybörjare igen

En del av ångesten igår var nog jobbångest. Sedan jag kom tillbaka till jobbet efter sommaren har jag fått nya uppgifter och jag känner mig inte bekväm med dem än. Det jag jobbade med innan har jag gjort i många år. Jag visste vad jag skulle göra, hur och när. Jag hade jobbat med människorna runt omkring mig. Nu jobbar jag med nya saker, med nya människor. Jag känner mig som en nybörjare som inte vet någonting. Med tanke på att jag har stort kontrollbehov och ganska höga krav på mig själv gör det att jag inte riktigt trivs med min nya situation. Dessutom tycker jag inte att jobbet är så roligt så här långt. Jag trivs med människorna, men är rädd för att de, utan att säga något till mig, tycker att jag inte passar för jobbet. Vill inte fråga dem vad de tycker heller, för det får mig att framstå som osäker. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Får väl bita i det sura äpple, stå ut och hoppas på att det blir bättre. Jobbigt bara att behöva ha jobbångest varje kväll när jag tänker på hur morgondagen ska bli...

Gnäll, gnäll, gnäll...jag vet!

Kram

söndag 28 augusti 2011

Bra lördag, jobbig söndag

Igår var jag bjuden på stor fest. Värdparet var den kollega som blev gravid på första försöket i våras och hennes nyblivna man. Vi firade deras kommande bebis, deras giftemål och det nya gemensamma boendet i Bromma. Det firades och det firades stort. Big time! Det var 120 gäster. Partytält med kristallkronor. Gourmet mat och hemgjorda chokladpraliner. Bling, mums och mums! Jag kan också tillägga att det var musik i luften. Värdparet och MÅNGA av deras släktingar och vänner är såååå musikaliska. Kvällen var som en lång skönsjungande konsert och den lille/a knodden kommer förmodligen sjungande ut ur livmodern i november med en keyboard framför sig :)

En lyckad avslutning på gårdagskvällen efterföljs nu av en söndag med inneboende ångest som jag inte blir av med hur jag än försöker. Har provat tänka goda tankar och bearbeta den mentalt, funkar inte. Har försökt fly verkligheten genom att titta på lättsmälta tv-program, funkar för stunden men kommer dubbelt tillbaka när programmet är slut. Har försökt äta god mat och godis, men det tar bara udden av det onda under tiden jag äter. Vet inte riktigt varför jag har fått besök av det svarta idag, men jag hoppas att det försvinner över natten.

Önskar er alla en bra söndag!
Kram

tisdag 23 augusti 2011

När det är dags kommer hon!

Rekordet för antal sidvisningar för ett av mina inlägg har med det förra inlägget slagits med hästlängder. Tack igen för alla kommentarer, snälla ord och råd!!

Vill förtydliga att jag inte alls har något emot att de som ska/har donera/t läser min blogg, men precis som Wilda skrev i sin kommentar kanske de som ska göra det på Huddinge det närmaste halvåret kan avstå att läsa just nu.
Jag har förstått att jag inte alls har varit så anonym som jag har trott. När mitt namn, sjukhus och datum för behandling har stått på bloggen är jag inte det. Jag är tacksam för alla som har gjort mig klokare i detta avseende. Tyvärr är det ju försent nu för den här gången, men nästa gång vi får besked kommer jag inte vara lika givmild med detaljerna.

Trots allt, trots ett djupt mörker ett tag har jag nu tagit mig ur grottan och åter skådat dagsljus. Jag intalar mig och tror att det någonstans var  menat att det skulle bli som det blev. Med facit i hand kan jag säga att jag nästan är glad att det blev så här med tanke på att jag nu fått datumen för mitt hjärtingrepp. Det sker den 16 september och det hade inte varit kul att två veckor innan ha gjort ÄD. Nu kommer istället hjärtat vara opererat och klart när vi får vår nya donator. Det känns bra! Det känns rätt!

Den rätta donatorn kommer till oss när det är dags!!

Vill avslutningsvis välkomna LadyNoÄgg till min blogg!!

Kram!!

söndag 21 augusti 2011

Äggdonatorer, läs gäna bloggar, men helst inte min!

Hej alla! Jag har råkat ut för en sak som jag inte trodde var möjlig. Förvisso förstår jag nu i efterhand att jag kanske skulle ha tänkt tanken, men det har jag inte gjort, förrän nu. Och för att jag inte gjorde det har det nu blivit så att jag med mitt egna skrivna ord förmodligen såg till att vi blev av med äggdonatorn i september.

ÄD-karusellen i Sverige är inte så utbredd. Det är inte så många som får möjlighet att bli mottagare och det finns inte så många donatorer. Jag har i flera år läst bloggar om IVF innan jag själv började skriva, för man är ju intresserad av att läsa hur det går för andra och vilka känslor och tankar andra har i samma situation. Precis som jag nu har läst mer om ÄD och donatorer inför det som nu ligger framför oss. Och det gör ju donatorer också, läser om oss som ska ta emot...

Jag är inte hundra procent säker, bara ganska säker, på att donatorn vi skulle haft i september drog sig ur för att hon hade läst min blogg och lagt ihop ett och annat. När detta uppdagdes för mig blev jag helt ställd och förtvivlad. Tack vare min egen blogg hade jag försatt oss i väntan.

Jag har varit lite under isen sedan dess och tänkt fram och tillbaka om bloggens varande eller icke varande. Helt ärligt kan jag säga och blogglusten har pyst ur mig. Det var ju meningen att jag skulle skriva fritt här, men det kan jag ju inte göra nu när jag vet att donatorer läser. Jag vill absolut inte råka ut för samma sak igen! Om/när jag får en ny donator kommer jag inte våga skriva om det och inte efter heller eftersom en eventuell donator skulle kunna koppla ihop tidpunkt med sig själv och mig då med.

Jag vet att jag skulle kunna lösenordsskydda bloggen, men jag vill inte det. Min önskan är att de som är donatorer inte läser här! Snälla, snälla är du donator läs gärna någon annans blogg!

Nu vet ni i alla fall vad som hänt i mitt liv.
KRAM!!

lördag 13 augusti 2011

Väntar och längar

På måndag är det dags att fixa till sitt yttre, dra på den professionella minen och cykla till jobbet igen. Det har varit en lång ledighet, med varierat innehåll. Det har varit glada dagar och det har varit deppiga dagar, som livet är mest. Tycker kanske ändå att den här sommaren inte riktigt har varit lika bra som den förra, kanske mest beroende på att solen inte har varit på sitt bästa humör och kanske även för att den positiva längtan efter sensommarens ÄD-försök gick upp i intet. I måndags satte IVF-maskineriet på Huddinge igång sina motorer igen och jag har väntat och längtat efter att telefonen ska ringa med goda besked. Även jag förstår att det var lite väl optimistiskt att tro att de skulle hitta en ny donator på en vecka, men lite övertro på mänskligheten får man väl ha ibland...även om det inte var till någon nytta just den här gången. Jag hoppas att när livet nu går in i bestämda mönster att de mörka och jobbiga tankarna om framtiden ska skingras och lämna plats för nya och ljusa.

Tack igen för att ni fina bloggvänner fortfarande orkar peppa och skickar kramar till pessimistiska inlägg trots att min frånvaro här i stort sett har varit total denna sommar.

Kram på er och trevlig fortsättning på helgen!

måndag 8 augusti 2011

Ursäkta...

att det går så långt mellan gångerna, men inspirationen tryter och misströstan har bosatt sig i min kropp. Ingenting händer, om man nu bortser från den växande ångesten. Våra konstanta försök att lyckas på naturlig väg har inte gått, går inte och kommer inte att gå. 4 år och 5 månader har vi försökt. Det blir 53 månader av misslyckanden. Det blir 53 x 4 = 212 försök till befruktning. Alla misslyckade. Väntan på besked är en väntan utan slut. Hoppet lyser med sin frånvaro. Hoppas att det är tillfälligt.

Kram!