att det går så långt mellan gångerna, men inspirationen tryter och misströstan har bosatt sig i min kropp. Ingenting händer, om man nu bortser från den växande ångesten. Våra konstanta försök att lyckas på naturlig väg har inte gått, går inte och kommer inte att gå. 4 år och 5 månader har vi försökt. Det blir 53 månader av misslyckanden. Det blir 53 x 4 = 212 försök till befruktning. Alla misslyckade. Väntan på besked är en väntan utan slut. Hoppet lyser med sin frånvaro. Hoppas att det är tillfälligt.
Kram!
Tittar in och känner att en stor varm kram är på sin plats.
SvaraRadera*KRAMAR OM HÅRT*
Ja, kramar behövs så du får många av mig också!
SvaraRaderaHoppet kommer tillbaka. Nu ska sjukhuset bara hitta den perfekta donatorn sen är ni på bana igen. Snart, snart...
KRAAAAM!
Här kommer en kram från mig också!
SvaraRaderaÅååå känner igen mig i att det enda som växer inuti en är ångesten :( Nu får det vara slut på detta!
SvaraRaderaMånga kramar!
Skickar en kram till. Kan aldrig bli för få.
SvaraRaderaKRAM!!!
Kramar i massor , ångesten är tillfällig det har jag bestämt.
SvaraRaderaSå det så.
Kram fina!
Åh, alla ni fiiina tjejer, tack för era varma kramar och peppande kommentarer!!!
SvaraRaderaLots of love!!
Åh, men hjärtat...massor av kramar till dig och tack för den fina och varma kommentaren hos mig.
SvaraRaderaHa det fint. Det är bara tillfälligt.
Luiza
Väntan tar kålen på en! Förstår dig verkligen!
SvaraRaderaTyvärr har jag svårt att peppa dig då jag känner samma hopplöshet efter alla dessa år!
Men skickar massor av cyberkramar till dig!