torsdag 9 februari 2012

40 - bara ett nummer - skulle inte tro det!

Tiden går och inte blir jag yngre. I vår fyller jag 39 år... OMG! Jag har alltid haft en otrolig åldersnoja och att snart fylla 40 gör lite ont. Som jag önskar att det där med ålder bara var en siffra, men tyvärr är ju inte det riktigt sant, för vid siffran 20 var brösten yppiga och stod rakt ut. Nu vid 40 är de mer som skidhoppningsbackar och jag tackar den som uppfann push-BH:n. Vid 20 kunde jag ha vilken hårfärg jag ville, men nu med alla de små grå som står i kö för att kissa in sitt eget revir, är det blond som gäller, där smälter de i alla fall in något så när. Vid 20 satt ögonlocken på plats och man kunde måla med kajalpennan utan att använda den andra handen. Nu vid 40 måste jag dra ut ögonlocken halvvägs till örat för att undvika att få linjen att se ut som ett år på OMX-börsen. Dessutom måste jag snart använda kirurgtejp för att hålla upp ögonlocken från ögonfransarna. Vid 20 vaknade jag aldrig med sovveck på ögonlocken efter en natts sömn, men nu ser det alltid ut som om det är en clown som blickar tillbaka på mig i spegeln varje morgonen. Så det där med skönhetssömn kan vi spola ner i toan det med. 40 är inte bara ett nummer. And that´s the truth!

Imorgon hoppas jag på att Bygg och Slit AB lyckas komma hit så att vi kan få fason på det här köket en gång för alla. Nu väntar spisen och snart slänger maken upp dörren efter en timme på gymmet. Matdags och slappande i soffan blir det innan jag så åter får min förfulningssömn.

KRAM på er alla!

lördag 4 februari 2012

Lycka och sorg

Denna ständigt återkommande frånvaro från bloggvärlden ger mig dåligt samvete. Jag vet att det är min blogg och att den är till för mig att ha en ventil i allt det jobbiga jag/vi går igenom. Här ska jag också få bubbla när det händer något kul, men ändå...jag får dåligt samvete när jag lyser med min frånvaro och det känns som om det hänger något över mig när jag inte har uppdaterat här på länge eller kommenterat hos er andra. Fy mig!

Jag har varit, och är fortfarande, mentalt och fysiskt helt slutkörd sedan jag inledde "projekt snygga till köket". Jag är på jobbet hela dagarna och sedan fortsätter jag att jobba lite till när jag kommer hem eftersom vi är inne i en hektisk och intensiv period på jobbet och saker och ting måste bli klara. Helgerna har ägnats uteslutande åt köket. En helg la jag 20 timmar på att måla om alla skåp invändigt och utvändigt i tre lagar. En helg la jag om köksgolvet - helt själv - och jag är sååååå stolt! Istället för aprikosfärgad klinkers ligger där nu grå klinkers. Yey, så mycket finare! Missbedömde dock hur lång tid det skulle ta och drog igång vid 19-tiden på fredagen och tänkte att jag är nog klar runt 02. Om det ändå hade varit så väl...halv sju på lördagsmorgonen kunde jag så äntligen lägga huvudet på den mjuka kudden. Maken var bortrest så jag sov ända fram till brunchen :) Förra helgen var vi på IKEA och inhandlade och fraktade hem alla skåpsluckor och annat välbehövligt, samtidig som vi umgicks med makens pappa och hans nya familj. Denna helg hade jag hoppats på att allt skulle bli klart, att jag på måndag morgon skulle få traska ner till mitt splitternya kök och bara njuta av allt det blänkande nya. Så kommer detta eländiga väder, med snö och ishalka och förstör allt det roliga. Svärmor med sambo, som lite lustigt kallar sig själva för Bygg och Slit AB, skulle ha sladdat in här på parkeringen i går kväll för att styra upp och fixa till håliga gipsskivor och annat smått och gått, men blev förhindrade av en avstängd E4. Så nu får vi vänt en vecka till, men hey, här är ju tjejen som har "kan hantera väntan" på sitt CV.

Så till roliga och tråkiga nyheter som bara måste luftas här:
1. Stort, stort GRATTIS till lilla Mini, mamma Wilda och pappa Fina M som nu är en sådan lycklig familj. Jag har läst bloggen varje dag, men inte kommenterat, mycket pga bloggerstrul
2. Stort, stort GRATTIS till Tonci som har två små fina frön i magen!
3. Stort, stort GRATTIS till Miss Baglady som även hon har blivit mamma! Har inte än vågat läsa den där bloddrypande långa förlossningsversionen...
4. Mitt hjärta nästan stannade när jag läste att Wilda tystnar!!! Nej, du har funnits i mitt liv så gott som varje dag i över ett år nu. Det gör ont!! Så klart förstår jag att det finns annat i ditt liv som du nu vill prioritera, och du gör helt rätt, men det ändrar inte det faktum att det gör ont! :(

Nu ska jag tröstäta ett kilo smågodis!

KRAM