Lite si and so: februari 2013

söndag 10 februari 2013

Livet i delar

Hej alla fina människor!

Och tack för era snälla kommentarer!!

Jag börjar så smått komma tillbaka till livet. Senaste misslyckandet tog väldigt mycket på mig. Även om jag inte vågade hoppas, så var det en stor del av mitt hjärta som var HELT övertygad om att det skulle bli ett plus. Därför föll jag så hårt!

I det "vanliga livet" mår jag ganska bra igen. När jag inte är i närheten av barn eller på något sätt blir påmind om barn vill säga. Det är därför jag har hållt mig härifrån ett tag. Bloggen är den ultimata påminnelsen...

Några av er har frågat om vi ska åka utomlands för nästa försök. Det ska vi inte göra än. Som tur är har vi fortfarande tre donatorsägg kvar i frysen så vi kommer att använda dem först. Sedan får vi se hur vi gör. Men vi har tagit en lite paus. Jag kände att jag behövde det. Vi får se när vi gör nästa försök.

Massor av kramar till er!

fredag 8 februari 2013

Life´s a bitch and then you die

Det har varit tufft. Det är tufft. Jag önskar vi kunde ha lite flyt någon gång. En gång. Det är allt jag önskar.

Men att behöva gå genom livet och veta att jag aldrig någonsin har varit gravid. Inte det minsta lilla. Trots en så enorm önskan. Det gör ont. Det känns orättvist.

Förjävligt!

Kram

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!