Jag har gjort ett nytt försök och misslyckats. Mensen kom idag, några dagar innan testdagen. Samma visa om och om igen.
Jag är ledsen att ni (som fortfarande läser fastän jag är så otroligt dålig på att uppdatera) inte fick följa med på den här resan. Det har varit en jobbig tid och jag har helt enkelt inte orkat.
Det blev inget nytt försök varken i august eller september, men den 17 oktober åkte jag till Huddinge för insättning av vårt näst sista embryo, ett fem-dagars som var helt perfekt. När jag låg där med benen i luften och de visade ägget på skärmen höll det på att ta sig ur sitt skal. Läkaren tittade på det och sa:
-Ett sådant perfekt ägg borde man bli gravid på.
Men inte jag.
Så nu sitter vi här, en hållplats från slutstationen. I snart sju år har vi kämpat och elva ägg har vi fått tillbaka, men min kropp har inte velat behålla ett enda av dem.
Ett försök kvar. Om det sista överlever upptiningen. Om det slutar som för de elva andra får vi leva vårt liv utan barn. Bara barn på håll, men inga som kallar oss för mamma och pappa. Vi får ett helt annat liv än vad vi vill, vad vi hade hoppats på. Så mycket vi kommer att missa, stå utanför och se att andra har. Kommer att få.
Ett försök kvar. Jag vet inte när det blir, men förmodligen någon gång innan jul.
Kramar
