Lite si and so: Ruvdag 17

fredag 25 januari 2013

Ruvdag 17

Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Ingen mens än, men mer mensvärk i magen idag än igår. Det hugger till på olika platser i magen då och då.

Jag vet inte vad jag ska skriva om mer. Det är jobbigt att vänta samidigt som det känns som tortyr att behöva testa imorgon. Tänk om det är negativt igen. Usch, jag tror jag dör då!

Trevlig fredagskväll!

Kram

9 kommentarer:

Mette25 januari 2013 kl. 18:50
Stopp stopp, positiva tankar till motsatsen är bevisad! ;)

Trevlig helg!

Kramar
SvaraRadera
Svar
Du fattas mig25 januari 2013 kl. 19:52
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!!!

<3
SvaraRadera
Svar
Du + jag och framtiden25 januari 2013 kl. 19:56
!!!!!! Åhhh vad jag hoppas jag med!!
SvaraRadera
Svar
Anonym25 januari 2013 kl. 19:58
Trevlig helg!! Hoppas allt går bra !
Kram Kristina
SvaraRadera
Svar
Solveig25 januari 2013 kl. 20:48
Jag tror på ett plus!!
SvaraRadera
Svar
Luiza25 januari 2013 kl. 22:18
Jag kommer att "hänga på låset" till din blogg imorgon.
Hoppas så innerligt att detta ska vara pos.
Kramar
SvaraRadera
Svar
Jeane Quidote25 januari 2013 kl. 22:55
Kan inte låta bli att tro att det här är bra, det måste vara det. Säger som Luiza, kommer att "hänga på låset"! I morgon... i morgon...
Sov gott kära Charlotte!
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda26 januari 2013 kl. 06:09
Ja, nu hängs det på låset.
Jag önskar så det knakar!

Många kramar till er båda
SvaraRadera
Svar
Allting går.. eller?26 januari 2013 kl. 08:52
Hoppas hoppas, det gått bra nu. Tänker på dig i massor!

Kram
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!