Lite si and so: Ruvdag 6

måndag 14 januari 2013

Ruvdag 6

Ruvdag 6 har fortsatt där ruvdag 5 slutade. Stickningar och huggen fortsätter i hela magen. Det är alltså inte bara i nedermagen utan från midjan och neråt. Jag känner av att jag har en mage hela tiden. Däremot hade jag ingen jobbig mensvärk i natt. Jag är inte heller tröttare än vanligt, jag är inte känsligare än vanligt och jag känner inget illamående. Brösten är ömma, men inte ovanligt mycket. Funderingarna fortsätter och hoppet åker berg- och dalbana. Det är som vanligt alltså... :)

Kramar

8 kommentarer:

Anonym14 januari 2013 kl. 19:09
Ååååå jeg syns det høres veldig lovende ut, og veldig likt på sånn det føltes da jeg var gravid, en uke etter inseminasjonen. Jeg kjente noe som var annerledes, og det var riktig! Krysser fingre og tær!

Ingvild i Oslo
SvaraRadera
Svar
Luiza14 januari 2013 kl. 20:29
Håller såklart tummarna och hoppas det ska vara positiv magont.
Kram
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda14 januari 2013 kl. 20:43
Jag tycker att det låter bra, det där. Jag fortsätter att hålla tummarna för oss båda två!

Kram
SvaraRadera
Svar
Anna14 januari 2013 kl. 21:07
*Håller tummarna allt vad som går!*
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!