May the force be with you

Det är ganska exakt en månad sedan jag började blogga här, men det känns oändligt mycket längre. Inte för att det har varit långtråkigt, no way! Tvärtom, min inbyggda gps tar mig direkt till datorn så fort jag kommer innanför dörren för jag vill läsa allas nya inlägg. Det är en fantastiskt tillgång att få se rakt in i andras hjärtan och tankar och det berikar mitt liv mycket. Jag är så tacksam för att få ta del av andras livsberättelser, sorger och fantastisk glädje. Ens känslor åker berg-och-dal-bana för att man lever sig in i hur andra har det och man upptäcker att ens eget liv kan flätas samman med främlingars vars upplevelser är kopior av ens egna. Det är en häftig upplevelse att få vänner, man vill besöka varje dag, men som man aldrig sett eller pratat med och som man förmodligen aldrig heller kommer att träffa. Banden av förståelse för kampen är så starka att man delar med sig av sitt innersta, ett innersta man kanske inte ens skulle ha berättat för sin allra käraste syster irl.

Det är starka krafter som florerar här, som både kan bygga upp och bryta ner. Än så länge har jag bara mött de goda, de hjärtliga, de peppande och de upplyftande här på min blogg. Ni är inte så många som läser det jag skriver, men ni är naggande goa!! Tack för att ni finns!

Som sagt, en månad och på den tiden har två blivit på smällen ;) Vad kan bringa en mer hopp?? Det ljusnar vid horisonten och jag kan slå vad om att det är många fler här som vid ett senare tillfälle när de tittar i backspegeln med glädje och lättnad i rösten kan säga att 2011 blev ett riktigt jäkla bra år! GRATTIS Miss S till din glada gubbe:)