Det betyget ger jag de dagar jag har varit iväg på konferens. Det mesta har varit riktigt bra. Bra diskussioner. Bra rum. Bra sömn och supergod mat!! Det har varit trevligt sällskap också, men oj vad det har pratats barn...
Det började redan en minut efter att vi satt oss i bilen. Vi var fyra tjejer och en kille varav ingen av de övriga vet vad jag går igenom. Det innebär narurligtvis att jag måste förstå att människor som inte är supernära börjar att prata om det som står dem nära, sina familjer. Ingen sa medvetet någonting för att göra det jobbigt för mig, men likväl gör det jäkligt ont långt in i benmärgen! Resan varade en halv timme, och barnpratet likaså. Då jag är ganska lång satt jag där fram bredvid killen som körde så när ögonen började tåras kunde jag vända blicken mot högerrutan och låtsas som om jag var väldigt intresserad av den passerande naturen. Där och då tänkte jag att det skulle bli en väldigt lång och jobbig bortavaro.
Som tur var pratade vi mycket jobb men stunderna med familjeprat var återkommande under hela vistelsen. Därför känns det nu tryggt och skönt att vara tillbaka i hemmets lugna vrå! Nu vankas det fredagsmys och jag längtar tills maken kommer in genom dörren och jag kan krypa in i hans stora varma famn!
Härligt fredagsmys till alla!
Åh ibland blir man bara så himla arg på människor som inte tänker att det faktiskt är ett känsligt ämne det där med barn. Förstår dig precis, även om vi inte försökt lika länge så är det ALLTID jobbigt när det pratas om barn/familjer/graviditet. Det känns lite som att de har en klubb som man inte får vara med i på riktigt. Ungefär i alla fall.
SvaraRaderaHoppas du får massa kramar hemma, och njut av ert fredagsmys.
Ja, man känner sig faktiskt exkluderad. Man har ingenting att tillföra diskussionerna. Om jag skulle börja prata om katten när de pratar barn skulle ju inte det verka särskilt sunt...
SvaraRaderaNu har jag fått massa kramar och det känns bra :) Trevlig kväll!
Tack för din kommentar hos mig:)
SvaraRaderaUsch, det är jobbigt när man hamnar i en sån situation som du gjorde. Tänker inte folk på att alla kanske inte tycker det är så kul att lyssna på deras barnprat? Men, har man inte haft problem med görandet kanske man inte tänker på det..
Skönt att du känner dig lite bättre efter kramarna!
Lycka till med ÄD! Håller tummarna att det blir av snart:)
Åh, dessa jobbiga diskussioner. Jag känner med dig. Och jag känenr igen mig så klart. Jobbigt, jobbigt det där... Att inte kunna vara med i "klubben" trots att man så gärna vill.
SvaraRaderaMen du har en egen familj: in vitro-familjen! Vi är ett stort och snällt gäng. ;o)
Familjekramar från en familjemedlem
Tack tjejer för era gulliga kommentarer, det gör mig glad! Efter att nyligen ha kommit in i bloggvärlden har jag förstått vilket stöd det är att ha "systrar" i samma situation som stöttar och ger varandra råd. Jag är otroligt glad att jag får vara med i er familj! :)
SvaraRadera