Lite si and so: Min vanliga tur

fredag 25 februari 2011

Min vanliga tur

Hur kan man ha en sådan här otur??? Eller ska man säga att det är min vanliga tur??? Ikväll är det dags för bloggdate hemma hos WildaMathilda, jag har bakat en chokladkaka som står i kylen och väntar på att bli uppäten och så går jag och blir sjuk!!!

Kände redan i morse att allt inte riktigt var som det skulle. Tänkte att om man tänker positivt och nonchalerar alla symptom samtidigt som man regelbundet matar kroppen med vita små piller kanske, kanske det går över av sig själv... Med facit i hand, nej, det gick inte över av sig själv. Det blev inte ens lite bättre. Nu sitter jag här i soffan inlindad i en filt upp till hakan med mina duntofflor och tycker riktigt jäkla synd om mig själv!!!

Hoppas ni flickor har en mycket trevlig kväll!

5 kommentarer:

jenny_maria26 februari 2011 kl. 01:04
det var väldigt trevligt! och mysigt och allt sånt - nästa gång får du se till att baseluskerna håller sig på mattan!
SvaraRadera
Svar
Lilla jag!26 februari 2011 kl. 10:28
Krya på dig! Mina baciller börjar försvinna nu.
Kram!
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda26 februari 2011 kl. 11:03
Fy fasiken, vad jag tycker synd om dig!!
Vi får helt enkelt ordna en till träff.
Krya på dig allt du kan!

KRAAAAAM
SvaraRadera
Svar
LadyBond26 februari 2011 kl. 11:04
Ja, vad ledsamt. Jag hoppas att du kommer med en annan gång. Såklart!

Hoppas du blir frisk snart.
SvaraRadera
Svar
Charlotte26 februari 2011 kl. 20:26
Ja, basiluskerna får hålla sig borta och tummarna hålls för en nya date snart! :)
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!