Två nya följare, jippi:) Välkomna hit Ett annat liv och Mellan hopp och förtvivlan!!
Idag stod jag vid diskbänken i personalrummet och fixade till min mat när en kollega kommer in och ställer sig bredvid mig. Vi är inte ensamma där men trots det säger hon högt och tydligt "Jag hörde att det inte går så bra för dig med barn och sådär". Hon slänger ur sig det lika lättvindligt som om vi stod och pratade om trädgårdsskötsel. Jag blir helt tagen på sängen av kommentaren och tystnaden som följer är lite längre och lite mer påträngande än vad som är bekvämt. Jag har aldrig sagt någonting till henne om min barnlöshet, men det klart jag vet om att hon vet. Jag vet om att alla på jobbet vet vid det här laget, hallå liksom, major breakdown för ett par veckor sedan... Men att komma fram till mig och prata med mig om det som ligger mig närmast hjärtat, min hjärtesorg, som om det vore vilken sak som helst som man tjitt tjattar om, det kändes inte ok. Jag tror det blev väldigt tydligt för henne att hon hade gått över gränsen. Hon fick något enstavig svar och sedan föll tystnaden åter över oss där vid diskbänken.
Hon är en väldigt gullig person, så vad som fick henne att tro att det var ett smidigt sätt att komma mig in på livet övergår mitt förnuft. En liten glimt in i hennes huvud för att ta en närmare titt på hennes resonemang med sig själv innan kommentaren når hennes mun vore trevligt. Det vore trevligt att förstå, men man kan ju inte förstå allt.
Har dåligt samvete för att jag inte hunnit läsa alla era bloggar eller hunnit skriva kommentarer, men jag hoppas tiden ska räcka längre imorgon!
Kram!!
Hon må vara en gullig person, men så puckad! Så gör och säger man ju inte, inte till någon! :/
SvaraRaderaÖnskar dig en fin dag!
Ajdå, hon tänkte kanske vänligt men istället blev det tvärtom. Kanske de som inte är i vår sists överhuvudtaget kan förstå hur det här? Det kanske är som trädgårdsskötsel för dem? (älskar din metafor, den måste jag sno)
SvaraRaderaKram!
Hej vännen...
SvaraRaderaJa, hoppsan...jag måste nog hålla med föregående talarre, hon är säkert fin , din kollega, och ville säkert "bara" trösta på något sätt, kanske...men så blev det bara fel. Det var ju fel av henne att ta upp det överhuvudtaget, kan jag dock tycka, då du aldrig börjat prata om det själv. Om hon nu var tvungen att säga nåt, så kanske hon skulle sagt något i stil med: "jag vet att du har det jobbigt med en del saker, och jag finns här och lyssnar om du behöver någon att prata med" istället för att ta det så lätt, som att prata om vädret.
Jag håller också med om att folk som inte sitter i samma situation som oss, inte vet hur vi känner det. Många av dem kanske har haft det lätt med att skaffa barn och andra saker i livet, då är det lätt att ta det för givet, vilket vi lärt oss att inte göra...
Hur som helst, så kan jag tänka mig att det inte var så smidigt då du reagerade på det sättet du gjorde. Det hade jag också gjort (har faktiskt en sån klantig jäkel på jobbet jag med)...
Så, nu får du ha en trevlig dag och tack för välkomnandet =). Så trevligt!
Kram på dig.
Puckad är ordet! Fy, så osmidigt! Förstår verkligen att du tappade fattningen.
SvaraRaderaOch jag tror helt och fullt på vad AnnaCecilia skriver, att hon inte förstår. Så bara måste det vara. Men det är väl inte direkt någon ursäkt för att man klampar in i någons privatliv. Det har ju faktiskt ingen utomstående med att göra.
Kanske kan du bara kort förklara (utan att berätta något om hur det går) att du gärna behåller ditt privatliv för dig själv eftersom det ligger en stor sorg i att försöka få barn? Att man inte klampar på sådär då. Så att hon kanske börjar tänka på sitt beteende lite.
Ja, jag undrar hur det ser ut innsnför hennes pannben jag med...
Stå på dig! Vi andra finns här om du behöver oss!
Många kramar!!!
Håller med om vad de andra skrivit. Puckat och väldigt osmidigt. Även om hon inte menar något illa så kunde hon valt att lägga fram det på ett annat sätt och helt klart valt andra ord.
SvaraRaderaKram vännen!
Jag håller faktiskt bara delvis med ovanstående... Slutresultatet var ju rätt så osmidigt!!! men kanske ville hon visa att hon intresserar sig och kansek t om bryr sig, men visste inte riktigt hur hon skulle approacha dig/det. Hon kanske tänkte att en djup blick och ännu djupar ord skulle göra dig ledsen - men om hon höll det på en avslappnad samtalsnivå kanske det skulle vara lättare för dig?
SvaraRaderaJa, inte vet jag. Jag beklagar iaf att människan gjorde dig ledsen, jag har svårt att tänka mig att hon gjorde det medvetet... (ja, alltså; gjorde dig ledsen. För snacka gör man ju rätt så medvetet förstås, oavsett om det man säger är genomtänkt eller inte!)
varma kramar!
Herregud, lite mer empati än så skulle man önska!
SvaraRaderaKram!
ameh folk alltså. Hur osmidig får man vara. Ibland undrar man vad folk har i huvvö. Kan de inte bara vara lite EMPATISKA.
SvaraRaderaVäldigt taktlöst av henne. Borde fatta bättre. Men ibland tänker inte folk alltså. Förhoppningsvis fattade hon efteråt, och har lärt sig till en annan gång...
SvaraRadera