Otur

Otur, otur och så åter lite otur. Nej, inte har jag otur heller... Ringde Huddinge i fredags eftersom det var överenskommet att jag skulle göra det när sprutan skulle in i fläsket igen. Får då besked att jag måste komma in för ultraljud redan nästa fredag, en vecka efter uppbyggnadsstart istället för två som det var med både piller och plåster. Det hade jag inte riktigt räknat med. På fredag är det nämligen sedan LÄNGE, ända sedan februari, planerat för en tjejhelg i Göteborg och nu krockar det alltså med mitt ultraljud... Jag och kompis C ska åka bil ner tillsammans så vi kan ju alltid anpassa tiden efter när jag är klar, men frågan är ju i vilken form jag är. Har det gått bra är det nemas problemas då kommer smilbanden vara dragna upp till öronen, men om det gått dåligt, ja då vet ni ungefär hur bra jag kommer att må. Hade mensen alltså kommit två dagar senare hade det heller inte varit något problem för då hade det inte varit ultraljud förrän på måndag. Min vanliga tur alltså!

Så istället för fredagsmys blev det samtal till vännerna efter jobbet. Den första jag ringde till, kompis C, satt och åt så därför fick Göteborgstjejen J vara cyberaxeln jag bröt ihop mot. Samtalet började sansat och jag hann förklara det mesta innan jag blev ledsen. Jag ville verkligen hålla ihop hela vägen för jag är så trött på att vara den ledsna kompisen hela tiden. Det känns nämligen som om de bara hör mig gråta nu för tiden. Det känns som om den där glada, spralliga Charlotte de lärde känna för så många år sedan är putts väck, gone men jag vill inte att det ska vara så. Därför ville jag hålla ihop i fredags.

Mina vänner är dock underbara och finns där för mig. Eftersom jag grät så jag nästan inte fick luft ringde kompis J till kompis C och berättade allt. De bestämde att de håller hela helgen öppen, är resultatet på fredag bra blir det tjejhelg men blir det dåligt resultat ställer vi in på obestämd tid eller tills det känns bra för mig. Under helgen har tjejerna även skickat små gulliga sms till mig som visar att de tänker på mig. Idag ringde kompis A och kollade hur det var med mig. Så klart kom tårarna igen. Hon berättade att hon ringde för att säga att jag ska veta att hon gör allt jag vill . Vill jag att hon ska komma till mig för att gråta eller skratta så kommer hon, vill jag ringa mitt i natten är det bara att lyfta luren och väljer jag att inte ha någon kontakt alls så är det ok också. Hon kommer finns för mig när jag så än bestämmer mig för att jag vill umgås igen. Som sagt jag har FANTASTSIKA vänner! Även här på bloggen har jag underbara vänner. Tack till alla er som nu håller tummar och tår för mig!!

Ja, vilken helg det här har varit. I fredags och idag har jag alltså vattnat soffan med saltvatten och igår låg jag deckad i sängen hela dagen med feber och bihålsinflammationen från helvetet. Den finns kvar även idag, men är en aning mindre besvärande. Imorgon är det åter jobb som gäller och då hoppas jag att jag är på banan igen , både fysiskt och psykiskt.

Kramar!