måndag 9 maj 2011

Bullar och fabriker

På smällen på första försöket!

Det är inte mig själv jag pratar om, as if u didn´t know. Det är en av mina bättre vänner på jobbet som lyckats med bedriften att baka en bulle i ugnen utan att ens behöva prova sig fram först. Fram med receptet bara och blanda ingredienserna på en höft och så helt plötsligt jäser det av bara f-n där i ugnen. Sexton veckor har den legat där inne och bakats och dolts under fluffiga blusar. Jag har inte sett något, inte hört något och inte ens tänkt något. Men idag släpptes bomben. Jag tog det bra. Så här i efterhand vet jag faktiskt att jag tänkt att det nog inte dröjer så länge innan hon tar anställning i bullfabriken, men att hon skulle få jobbet utan tillstymmelse till provanställning, det hade jag inte trott. Så då kommer alltså fler magar puta på jobbet fram till mitten av november. Lika bra att vänja sig.

Det är en mycket gullig tjej och hon är egentligen bara värd ett enda stort GRATTIS!

Kramar!

6 kommentarer:

  1. I know the fucking jävla feeeeling när det ska putas magar i alla hörn!
    Låt oss få en mage själva åtminstone!!!
    Kram J!

    SvaraRadera
  2. Ja, grattis till de som lyckas så där oförskämt lätt. Men lite sur blir jag allt....

    Kraom för att du tar det så bra!

    SvaraRadera
  3. Lika tufft varje gång tycker jag. Har utvecklat någon slags gravidradar för att försöka vara beredd på att det kommer ett grav.besked. Så man kan börja stålsätta sig liksom :(

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Åh ja man undrar ju hur de gör det. Vad har de för superfertila kroppar liksom?

    Men er tur kommer. One way or another. Kram

    SvaraRadera
  5. Uff. Ni är så mycket bättre människor än jag. Vi fick ytterligare ett gravvobesked igår, när en långväga (43-årig) vän ringde för att berätta att hennes hoppsanbebis kommer i juli. När M levererade nyheten dängde jag en kaffekopp i väggen.

    Hur j-la moget och empatiskt som helst, eller hur? Jag menar, jag är glad för hennes skull, men det är inte rättvist...

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Det är verkligen svårt att vara empatisk alla gånger och för det mesta är jag tyvärr inte det. Den här gången gick det för att hon själv är en sådan stöttande person och varit väldigt gullig mot mig i svåra situationer. Hon är helt klart värd det!

    Kram

    SvaraRadera