Ofrivilligt Barnlös

Ofrivilligt Barnlösas Dag. Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag. Jag och min man är ofrivilligt barnlösa. Vi lever i en ofattbar tragedi som ingen någonsin kan sätta sig in i om man inte är eller varit där själv. Denna eviga berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan som aldrig vill ta slut. Alla dessa tårar var eviga månad, all ångest inför hur framtiden kommer att te sig där ett tomrum aldrig kommer att fyllas. Hela livet påverkas, inte bara här och nu utan till tidens ände. Inga barn betyder även inga barnbarn och inga barnbarns barn.

I över fyra år har jag och min älskade make kämpat. Varje månad, varje dag, året runt, i över fyra år. Sex enligt schema, bestämt på förhand för varje chans måste tas tillvara så man är säker på att inte missa ett guldägg som mot förmodan lossar. I perioder fullkomligt pumpas min kropp proppfull med hormoner med diverser bieffekter till följd. Men vad vi än gör för att lyckas slutar varje månad i missslyckande. Misslyckande läggs till misslyckande läggs till misslyckande. Det toppas med ett ton ångest och bra mycket avundssjuka. Avundssjuka mot vänner och familj som lyckas. Det river och sliter i kroppen, själen och hjärtat och gör de bästa relationer jobbiga och konstiga. I alla situationer man kan tänka sig blir man påmind om att de flesta lyckas, men att vi misslyckas. Man möter barnvagnar, magar, småbarn eller förlossningsberättelser där man minst anar det. Efter avundssjukan får man besök av herr dåligt samvete för att man är så missunsam och en sådan dålig kompis som inte kan vara glad för andra. Så för att slippa bli påmind, slippa avundssjukan och slippa det dåliga samvetet låter man bli att träffa folk, sina vänner. Man stannar inne i sitt hus för går man på promenader ser man barnvagnar överallt. Man isolerar sig helt enkelt för det är enklast.

När min inneboende smärta blev för stor och jag inte visste hur jag skulle kunna lätta på trycket kom jag på att jag kunde göra det med hjälp av det skrivna ordet. Därför skapade jag denna blogg där jag kan ventilera mitt inersta och där jag får det stödet jag behöver av andra i samma situation som jag. Här kan jag vara mig själv, skriva vad jag vill och vad jag känner och alla förstår. Jag vet att alla förstår. Jag får ha bra dagar och jag får ha dåliga dagar och ingen tycker man är jobbig eller konstig. Det här är min fristad och jag har fått många fina vänner. Vissa bara i cyber space, men vissa IRL också. Det är helt fantastiskt!!! Jag är så glad för att ni finns!!

Wilda Mathilda som är intiativtagare till den här dagen är en av de fina vänner jag fått via min blogg. Henne hade jag aldrig någonsin träffat om det inte vore för den här världen. Ett STORT TACK till dig och Loba för allt ni har gjort för att göra den här dagen möjlig! NI ÄR FANTASTISKA!!

SÅ alla ni som av någon anledning har hittat hit, läser och har någon förståelse för vad det är vi går igenom, sprid ordet vidare. Det är nämligen så att förutom den inre kampen vi för, pågår det även en yttre kamp mot fördomar, okunskap och oförstående. Dessa kamper tar mycket energi och vi behöver lite hjälp på vägen. Sprid vidare att vi uppmärksammar de Ofrivilligt Barnlösas Dag sista lördagen i maj, dagen innan Mors Dag, varje år från och med nu. Vi ska inte längre gömma oss och känna skam. Vi finns och nu visar vi att vi finns!

KRAM!