Lite si and so: Imorgon gäller det

torsdag 5 maj 2011

Imorgon gäller det

Imorgon är det D-day. Inget mer blod i byxan idag. Praise the lord! Är trots det väldigt osäker på vad resultatet kommer att bli och förväntningarna på ett under är minimala. Jag packar min väska och håller mina egna tummar för att det trots allt kan bli en tjejhelg för mig. Så om det inte går att läsa ett nytt inlägg här förrän på söndag då vet ni att det i alla fall ha gått så pass bra att jag har haft energi nog att umgås med andra. Om det har gått dåligt lär ni får läsa det här redan imorgon...

Kram!

12 kommentarer:

Jeane Quidote5 maj 2011 kl. 20:33
Jag hoppas vi inte ses förrän på söndag då :)
Kram!
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda5 maj 2011 kl. 20:52
Och lycka till imorgon. Vi ses på söndag!

KRAM
SvaraRadera
Svar
Mette5 maj 2011 kl. 21:22
Lycka till imorgon!

KRAM
SvaraRadera
Svar
Charlotte5 maj 2011 kl. 21:37
TACK! Jag hoppas också att vi inte ses förrän på söndag. Ha en bra helg GIRLS!!

KRAM!
SvaraRadera
Svar
Luiza5 maj 2011 kl. 21:55
Lycka till!!!!
Du har mina tummar med och jag hoppas slippa läsa ett inlägg imorgon.

Kramar
SvaraRadera
Svar
Charlotte5 maj 2011 kl. 22:03
Tack tack fina du!

Kram
SvaraRadera
Svar
Anna5 maj 2011 kl. 22:10
Håller andan i morgon och vill inte se något inlägg här!

Styrkekramar!
SvaraRadera
Svar
Anonym6 maj 2011 kl. 09:33
Håller tummarna och hoppas på att du inte skriver något förrän på söndag!

Kram
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda6 maj 2011 kl. 15:29
Hmmm, inget skrivet ännu... Det bådar gott hoppas jag!

kram
SvaraRadera
Svar
Liv6 maj 2011 kl. 19:41
Jag hoppas allt har gått bra idag och att du får en mysig helg med tjejerna! Kram
SvaraRadera
Svar
Mickis7 maj 2011 kl. 12:26
Hoppas allt gått bra!! Njut av helgen och ha det gott.
Kram!
SvaraRadera
Svar
Du fattas mig7 maj 2011 kl. 20:48
Eftersom du inte skrivit något så hoppas jag att allt gått bra! Kram
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!