Usch, jobbig vecka! När man inte får vara hemma på kvällarna i nästan en hel vecka blir man lätt lite matt och trött. Det är precis så jag känner mig ikväll, matt och trött. Som en urvriden disktrasa ligger jag här i soffan och surfar runt, eller ska jag surfa runt efter detta inlägg är författat.
Ska absolut gå in på Rix FM för att lyssna på när Wilda Mathilda berättar om De ofrivilligt barnlösas Dag som är imorgon. Wilda och Loba har gjort ett otroligt jobb och verkligen lyckats sprida information om dagen till alla möjliga och omöjliga! Go girls, ni är såååå j-vla bra!! Och imorgon är det dags. The big day!
Nu är den här igen. Mensen så klart. Om jag räknar bort mellanblödningen dag 16 så kom mensen på dag 30 den här gången. Ovanligt sent. Så vad gör min hjärna då? Yes box, den signalerar "tänk om det faktiskt har hänt ett mirakel den här månaden". Så klart inte, för som sagt, den kom idag. Inte miraklet, mensen. Även om tanken ideligen dykt upp den senaste veckan har jag med all kraft motat Olle i grind. Har lyckats hyfsat bra och därför är jag inte lika nere och deppig denna månad vilket känns skönt. Har även tänkt tankar om hur ett liv skulle kunna te sig utan barn. För första gången någonsin efterföljdes inte dessa tankar av stark ångest. Konstigt. Börjar jag helt enkelt undermedvetet förlika mig med att jag förmodligen aldrig kommer att bli mamma. Jag menar sannolikt blir det ju faktiskt så. En tjej på 38 år som aldrig i sitt liv fått utslag på varken ägglossningstest eller graviditetstest och vars slemhinna beter sig på ett högst märkligt sätt. Så pass märkligt att inte ens experterna inom området förstår vad det är som händer. I ärlighetens namn, för ärliga är vi ju här, det ser inte ljust ut. I mitt medvetande har jag inte för allt smör i Småland velat tänka tanken att just jag ska leva mitt liv barnlös, jag har vägrat monumentalt. Därav min förvåning över min reaktion när tankarna dök upp idag. Mycket bearbetas i skymundan för det egna jaget. Kan jag vara lycklig och barnlös? Kanske kan jag vara lycklig och barnlös. Åh, där kom lite ångest igen. Jag är inte riktigt där än. Men på god väg??
Kram!
Vill bara ge dig en stor kram! Och jag vill hoppas och tro att miraklet även kommer till dig!
SvaraRaderaKRAM!!
Well, man kan aldrig veta. Å mamma kan du nog bli på ett eller annat sätt om du bara skulle vilja. Men det är konstigt det där med att tanken att leva barnlös ibland inte ter sig så främmande och nästa sekund få man dödsångest när den kommer... KRAM
SvaraRaderaKramar!!!
SvaraRaderaÅngest så man inte får luft ibland när man tänker på att man aldrig kanske kan bli gravid! Jag har tänkt mycket på adoption samt har vännerna frågat om adoption idag. Känns som en svår process. Min sambo är inte där. Hur tänker ni? Kram
SvaraRaderaajaj det där inlägget kändes. jag tänker på dig och hoppas att du i alla fall har mer uppåt-dagar än neråt. massa kramar
SvaraRaderaVilket tankeväckande inlägg! Ibland snuddar jag också vid tanken på att leva barnlös, men det gör allt för ont ännu. Men vi vet ju inte vad framtiden för med sig. Om det så skulle bli är jag säker på att man tar sig igenom det, men jag undrar om det någonsin skulle sluta vara jobbigt att få nya gravidbesked...?
SvaraRaderaHur som helst: många kramar till dig!
Du + jag: Jag hoppas också långt där inne att det någon gång ska ske ett mirakel!
SvaraRaderaDu fattas mig och Liv: Just nu är det mirakel eller ÄD som ev kan göra mig till mamma. Maken vill inte adoptera och andra alternativ finns ju inte tyvärr.
Jag vill jag kan: Tack för kramarna och kram tillbaka!
Miss Baglady: Jag har absolut fler uppåtdagar än neråtdagar, usch annars skulla jag inte överleva!
Veronica: Jag tror faktiskt att även om man tog beslutet att leva resten av livet barnlös och vara nöjd med det skulle det ändå göra sjukt ont varje gång någon berättar att de ska ha barn. Jag önskar verkligen att man kunde bli likgiltig för det!
KRAMAR!