Idag var det barnbesök på jobbet igen. Ingen mini-tini-tiny sak utan en halvgående ettåring. Tur var väl det för det är inte lika jobbigt som att möta en alldeles nybakad en. Det gick över förväntan och jag kunde faktiskt till och med blixtra av ett litet leende mot gossebarnet. Han var otroligt söt! Satt som ett ljus i mammas knä och gapade som en fågelunge så fort det sattes mat på bordet. :)
Har inte fått tag i Huddeing i dag heller så min väntan på en egen fågelunge fortsätter...hur länge det är frågan.
Kram!
åh ibland äre bara så jobbigt att träffa småbarn I know...
SvaraRaderakram
För det mesta är det jättejobbigt, riktig tortyr. Därför är jag så glad att det gick ok idag och jag slapp att fälla tårar efteråt eller gömma mig i någon skrubb.
SvaraRaderaKram
Inte alltför lång väntan nu får vi hoppas. Det är ju er tur. Ni står ju på kö. Så att säga. Om nu det där kösystemet fungerar.
SvaraRaderaMiss B: Jag hoppas verkligen att det bara är sommarmånaderna som vi behöver vänta och det kan jag stå ut med. Värre blir det om det börjar dra ut på tiden i höst!
SvaraRaderaKram!