Lite si and so: Ruvdag 11

fredag 21 december 2012

Ruvdag 11

Jag har inte testad än. Imorse hade jag typiska menssmärtor. De avtog under dagen. Nu ikväll har de kommit och gått, men inget blod i trosorna. Än. Det brukar inte heller komma förrän jag slutar med progesteronet. Och dem tar jag fortfarande. Brösten är inte ömma för fem öre. Så mina vänner. Det bådar inte gott. Så att säga.

Ha en bra kväll.

4 kommentarer:

Mette22 december 2012 kl. 00:02
Tappa inte hoppet än!
Precis så hade jag också. Det var därför toapapperskontrollen började för mig.

Jag håller fortfarande mina tummar för er!

Kramar
♥♥♥
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda22 december 2012 kl. 05:51
Jag gör som Mette, fortsätter att hålla tummarna!

Många kramar
SvaraRadera
Svar
Cecilia22 december 2012 kl. 09:28
Förstår precis hur du har det, Samma känsla hos mig, men däremot tror jag du plussar! Såklart du gör!

Hur länge ska man hålla på med hormonerna när man testat minus tror du? En del testar ju inte plus förrän vid dag 19..Typ..

Många kramar <3
SvaraRadera
Svar
Du fattas mig22 december 2012 kl. 10:29
Jag hoppas så att du och AnnaC plussar!

Hoppas ni blir rejält lurade av er själva!

Kram
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!