Dagen D

Hej alla!

Det har varit äggplock och maken har varit och lämnat sitt bidrag. När det var är en hemlis. Det var en väldigt konstig dag för mig. Dagen började med sorg i bröstet. Det är svårt att förklara för jag har ju väntat och sett fram emot denna dag så oerhört mycket, men samtidigt är det ju så att det här med egna biologiska/genetiska barn dök upp i skallen, de som aldrig kommer att bli. Blev så där illamående av tanken som jag blev precis i början när det här med ÄD blev ett faktum. Sedan kändes det jobbigt att maken skulle bli pappa tillsammans med en annan kvinna, då blev jag illamående igen.

Jag hade själv valt att inte följa med när han lämnade sina älskade simmare, jag menar det skulle ta fem minuter att lämna in det där bidraget och jag hade inget med det att göra. MEN det kändes konstigt att inte vara med, att maken var där själv. Det blev så påtagligt att jag var utesluten ur ekvationen. Det tog några timmar att bearbeta alla dessa känslor som bubblade upp till min yta.

Jag pratade med maken när han hade varit där och han berättade att allt hade gått bra, att vår donator skulle plockas vid 11.30 och att de skulle höra av sig vid 12 och berätta hur det hade gått och hur många ägg det blev. När klockan var 2 ringde jag maken eftersom jag inte hade hört något och det hade inte han heller. Blev nervös, men tvingade mig själv att ta det lugnt. När klockan var 4 och jag fortfarande inte hade hört något ringde jag, men kom bara fram till en telefonsvarare där jag talade in att jag ville att de skulle ringa så fort de kunde. Här började jag bli väldigt nervös! Hur kom det sig att de inte hade hört av sig när de lovade? Hade allt misslyckats? Hade donatorn inte fått ut ett enda ägg? Mörka moln flöt in i mitt sinne.

Vid halv fem ringde maken och berättar att de hört av sig. Han sa första att det hade blivit 19 ägg, men sedan blev han osäker och ändrade sig till 15. Jag blev helt tyst, i vilket fall som helst var det väldigt många så jag blev stum. Sedan kom jag på att äggen ska delas på två och frågade maken om det var så. Han svarar att det visste han inte.

Bara några minuter senare ringde den fina sköterskan som har haft hand om mig/oss den här resan. Hon berättade att det har plockats ut 16 ägg och att vi fick alla!! Jag hade ju räknat med att äggen skulle gå till två mottagare för det har de sagt till oss hela tiden. Om det skulle plockas ut 10 ägg eller fler så skulle de gå till två mottagare. Jag frågade sköterskan om det och hon sa att det här var ytterst ovanligt, men att det berodde på att det har varit lite speciellt runt mig. Det håller jag verkligen med om, jag är ett riktigt måndagsexemplar!

Dagen började i sorg, men slutade i lycka!