lördag 8 oktober 2011

Bloggmunkavle

Jag är frustrerad igen. Jag är frustrerad över att min blogg tagits ifrån mig. Jag kan inte längre skriva allt jag vill. Jag kan inte dela med mig av det som händer runt mig. Jag måste mörka och hemlighålla saker som händer i mitt liv för er. Av rädsla för att min donator kanske läser här och drar sig ur om hon får reda på mer än vad hon vill. Det har hänt och jag vill inte att det händer igen. Men jag vill inte vara fösedd med munkavle. Bakbunden och inte kapabel att skriva mina egna ord. Om mina upplevelser. Om mina känslor. Men så är det nu och det gör mig frustrerad.

Jag vill berätta om vilka mediciner jag tar, hur blodproven ser ut, hur läkarbesöken går, hur kroppen känns och hur länge det är kvar så att ni kan hålla tummar och tår. Jag vet att ni kommer hålla dem ändå, men jag vill att all positiv energi ska kunna sammanstråla till dagan D. Rent egoistiskt vill jag att ni ska tänka på oss när det är äggplock, jag vill kunna skriva hur många ägg det blir och om min oro över att inget ska bli befruktat. Jag vill kunna skriva om den eventuella lyckan när vi får besked om hur många som blev befruktade och hur det var när ett av äggen sattes tillbaka in i mig. Jag vill kunna skriva dag för dag om hur det är att vara ruvare igen, om tankar och känslor.

Det är frustrerande att inte kunna göra något av det. Av rädsla för att min donator läser här.

Kram! 

9 kommentarer:

  1. Åh Charlotte! Jag förstår din frustration! Jag förstår att du vill ha respons och suga åt dig positiv energi. Vi sänder den i massor.
    Kan du inte ta fram en gammal hederlig dagbok? Eller maila någon med dagsrapporter som du VET inte kommer kunna påverka din donation? Det finns massor av oss här ute som skulle vilja bli din brevvän med munkavle dagarna som ligger framför!

    kram!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår vad du menar även om jag inte alls har din situation. Går det inte att ha lösenords-skyddade inlägg på blogspot? Har tänkt tanken själv nämligen. Om inte så... vi tänker på dig, vi håller alla tummar och så fort du fått tillbaka ägget, då kan du väl berätta? Eller kan det bli så att du inte får eventuella resterande ägg då om donatorn känner igen sig? Usch vilken konstig situation!
    Jag hejjar på utan att veta exakt var du är!
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Jag önskar dig all lycka. Många fina ägg, god befruktning, att ägget fäster, fin graviditet och en bebis nästa år. Kram

    SvaraRadera
  4. Önskar dig all lycka till och hoppas att det ska gå så bra det bara kan gå.
    Jag håller alla tummar och tår.

    Massa kramar/
    Luiza

    SvaraRadera
  5. Hmm, säger som Jeane Q. går det inte att lösenords-skydda känsliga inlägg?

    Kram!!

    SvaraRadera
  6. Jag förstår din frustration. Jag säger som dem ovanstående, lösenordsskydda eller en vanlig dagbok bara för att få ner tankarna. Kan även vara bra att ha tankarna nedskrivna för att kunna gå tillbaka till dem om det skulle behövas.
    All lycka och massa positiv energi!

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag håller nog mina tummar ändå, trots att jag inte vet exakt när det händer:)
    Många lyckönskningar!

    SvaraRadera
  8. Jag förstår att du vill skriva av dig tankar och känslor. Det skulle jag också göra om jag va i samma situation. Nu råkar jag vara på motsatt sida, den som donerar eller rättare sagt vill donera (har inte gjort det ännu). Jag funderar också på hur mycket man kan skriva offentligt. Jag kommer inte skriva öppet om donation ifall jag får göra det, bara familj och vänner ska få läsa, men det beror på att jag har en befintlig blogg som visar för mycket privata saker för att jag ska kunna skriva där. Jag kommer ju förhoppningsvis ge några par något av mig så de kan få sina efterlängtade barn. Jag har redan fått två men mina ägg kan förmodligen ge upphov till många fler än just jag vill ha. Blev långt det här. Lycka till! Du kan nå mig på saskia1919@hotmail.com ifall du skulle vilja.

    SvaraRadera
  9. Tack fina tjejer för att ni bryr er!!

    Saskia: Vad underbar du är som kan tänka dig att bli donator!! Ni är så otroligt uppskattade av oss som inte lyckas med våra egna ägg. Ni är räddande änglar som helt oegoistiskt ger andra par det de drömmer om - ett eget barn. Tusen tack för att du bryr dig om helt okända människor och ger dem en framtid att se fram emot!

    Massor av kramar till dig och alla andra donatorer!!!

    SvaraRadera