Lite si and so: Varats olidliga svårhet

måndag 24 oktober 2011

Varats olidliga svårhet

Idag har jag jobbat hela dagen, thank god! När jag är på jobbet hinner jag inte fundera över om magen värker eller inte och idag har det varit riktigt, riktigt skönt att inte tänka på den. Jag tänkte och kände efter så det räckte i helgen!

Försökte förvisso förtränga allt igår också, så maken och jag städade huset från topp till tå. Nu finns det knappt ett dammkorn här och både avlopp och kylskåpet rensades och torkades ur. Där slog vi allt två flugor i en smäll! 1. Inte tänka 2. Rent och fint hus. För maken blev det 1. Inte orolig fru för några timmar 2. Rent och fint hus :)

I början av ruvtiden gick väntan rätt bra. Ju fler dagar som passerade och ju närmare själva testdagen vi kommer desto jobbigare blir det. Jag hatar den här perioden. Jag hatar den, jag hatar den, jag hatar den! Jag vet att det inte går att göra något och att vänta är det enda man kan göra, men jag behöver inte gilla det för det. Det är svårt och det är olidligt att bara vara!!

FÄST OCH VÄX, FÄST OCH VÄX, FÄST OCH VÄX!
Kram

9 kommentarer:

Saskia191924 oktober 2011 kl. 18:42
Jag är nästan lite spänd jag med :-) Vi hoppas på ett stort fett + sen. Håller alla tummar och tår!
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda24 oktober 2011 kl. 18:58
Ja, FÄST och VÄX! För bövelen.
Åååh, det går så långsamt. När ska ni testa? Eller det kanske du inte vill avslöja så klart? Jag är bara så galet nyfiken och tycker också att det är jobbigt att vänta... :o)

Fäst-och-väx-kramar!
SvaraRadera
Svar
Du fattas mig24 oktober 2011 kl. 20:23
FÄST och VÄX!!!
Väntan ÄR det jobbigaste. Det är ett ont som vi måste genomlida utan någon som helst vettig anledning (iallafall i mitt tycke) Men anledningen kommer väl när vi väl lyckas få ett plus på stickan.
Jag hoppas att det är vår tur nu...

kram
SvaraRadera
Svar
Emma24 oktober 2011 kl. 21:04
All väntan är verkligen en av de jobbigaste bitarna. Jag håller tummarna för er!

Kram!
SvaraRadera
Svar
Jeane Quidote24 oktober 2011 kl. 21:30
Fäst och väx, fäst och väx, fäst och väx...! Tummarna är kvar!
Kram!
SvaraRadera
Svar
Nelle24 oktober 2011 kl. 23:34
Klokt att du håller dig sysselsatt! En dag till har gått, heja, heja!
SvaraRadera
Svar
Mette25 oktober 2011 kl. 09:44
Här hålls tummarna hårdare än hårdast - Fäst och väx!!!

Kramar
SvaraRadera
Svar
Veronica26 oktober 2011 kl. 19:25
Åh, kära du så jag hoppas på ert lilla pyre nu!
Många styrkekramar!
SvaraRadera
Svar
Charlotte28 oktober 2011 kl. 20:23
Åh, ni ger mig styrka! Tack för att ni tänker på oss och håller tummarna för att det lyckas!

FÄST och VÄX!

KRAM
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!