Kan med glädje se att jag har fått två nya följare :) Välkomna hit Hönsamaja och Saskia 1919!
Gick till jobbet imorse, men efter ett par timmar beslutade jag mig för att åka hem påhejad av mina snälla kolleger. Det är väl insatta i min situation och vad som komma skall och de vill lika mycket som jag att det här som jag snart ska gå igenom skall lyckas. De ville att jag skulle åka hem och vila, så då gjorde jag det. Jag har nu sovit hela eftermiddagen och hoppas att immunförsvaret snart ska ha gett det här förkylningsviruset på moppo.
Igår var jag en optimist och hade på mig de ljusa glasögonen när jag tänkte på framtiden. Idag är det mer de lätt tveksamma och nervösa glasögonen som har kommit på plats. Varför måste tankarna och känslorna åka berg-och dalbana hela tiden? Varför kan man inte bara få behålla de där positiva känslorna när man väl ha lyckats hitta dem? Man mår ju så mycket bättre när man är positiv, varför vill hjärnan plåga en lite extra när det egentligen inte behövs?
Galenpanna, det är vad man är!
Kram
Men en härligt fantastisk galenpanna!!
SvaraRaderaKram
Jag känner igen de där glasögongen, de gillar vi inte! Men lik förbaskat sitter de där på näsroten och skaver! Längtar till den här tiden är ett minne blott, till vi sitter där med våra små och ryser av välbehag!
SvaraRaderaKram!
Wilda: Tack, vad underbart att vara en härligt fantastisk galenpanna :)
SvaraRaderaJeane: Ja, skaver är precis vad de gör! Jag längtar tills vi kan sitta och rysa av välbehag båda två!!
KRAM!