Lite si and so: Negativt och positivt

torsdag 27 oktober 2011

Negativt och positivt

Jag har varit ruvare ett bra tag nu. Exat hur länge vill jag så klart inte berätta, men det är i alla fall mer än tio dagar. Hur vanligt är det att man får sin mens runt dag 10? Och hur vanligt är det att man inte får sin mens förrän man slutar med vaggisarna? Är det 50/50, eller? Jag har inte sett skymten av blod än, men det hade jag inte vid det här laget vid mina andra försök heller. Jag tror att jag är en sådan person där mensen skjuts upp tills man avbryter försöket. Jag hade annars önskat att inte ta något test alls utan vänta på att mensen skulle komma, men i mitt fall tror jag inte att det fungerar. Jag gillar inte testerna. De är otäcka, de är hemska och de kommer alltid med negativa besked. Ångest!

Maken är väldigt gullig mot mig, det är positivt. I helgen kom han hem med en underbart vacker lila cyklamen. Jag tycker mycket om den blomman och blev väldigt glad! I början av veckan överraskade han mig med choklad. Jag älskar varm choklad i dessa hösttider och dricker därför kopiösa mängder varm oboy. Nu kan jag istället lyxa med riktig choklad i den varma mjölken. Det är ljuvligt!! Tack söta, fina maken för din omtanke!! Puss på dig!

Hoppas ni orkar hålla tummarna lite till. Min egentliga testdag är någon gång mellan lördag och torsdag. Får se om jag vågar testa då...

KRAM!

10 kommentarer:

Lilla bönan27 oktober 2011 kl. 19:14
Håller mina tummar hårt för er!!! KRAMAR
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda27 oktober 2011 kl. 19:38
Klart att du har mina tummar! :o)

Jag är också en sån där som får mens först när jag slutar med tabletterna och det är sååå jobbigt att bli "tvingad" till att testa. Men jag brukar tänka att det är bra att kolla så att jag får sluta med alla hormoner och bli mig själv igen. Men det hjälper ju tyvärr bara en stund... För er del så SKA ni bara få ett plus!

Fäst och väx!!!!

Kram
SvaraRadera
Svar
Luiza27 oktober 2011 kl. 19:57
Hör är en till som får mensen EFTER att jag slutat med vaggisar och hormoner...
Håller med om att testen är otäcka, jag har mycket respekt för dem.

Jag håller alla tummar för er. Må det funka!!!!
Kramar/
Luiza
SvaraRadera
Svar
Anonym27 oktober 2011 kl. 20:02
Hoppas, hoppas, hoppas! Skickar en stor kram till dig!
SvaraRadera
Svar
Mette27 oktober 2011 kl. 20:40
Mina tummar är självklara! :) Hoppas, hoppas, hoppas.

KRAMAR
SvaraRadera
Svar
Saskia191927 oktober 2011 kl. 20:47
Håller tummarna. Hormoner är läskiga grejer :-)
SvaraRadera
Svar
fröken solstråle27 oktober 2011 kl. 22:42
Å jag håller tummen för dig!!! Har RD11 idag och känner typ inget alls, får känslan att det inte är bra men finns ju inte så mkt att göra!!!
Hoppas för din skull nu!!
Kramar
SvaraRadera
Svar
Miss S28 oktober 2011 kl. 17:39
Jag hoppas så in i bängen för dig!

Jag tillhör också skaran som inte fick mens förrän progesteronbehandlingen var över. Men har läst om så många andra som får mens ändå, så det kan säkert vara 50/50.

Kram
SvaraRadera
Svar
Charlotte28 oktober 2011 kl. 20:19
Tack söta fina bloggsystrar för att ni orkar hoppas så mycket för oss. Hoppas nu det hjälper! FÄST och VÄX!!

Kram
SvaraRadera
Svar
AnnaCecilia29 oktober 2011 kl. 08:24
Hur går det? I dag är det lördag :)

Håller tummar och tår i massor!

Kram!
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!