Ännu en sen dag innan jag får tid att slå mig ner vid datorn. Har precis tvingat i mig min först kopp med kinesisk örtmedicin och det var riktigt svårt!! Jag vet inte vad ni tycker om detta avkok men mitt smakar som häxdryck, beskt och eländigt, om nu häxdryck smakar så :) Jag har fortfarande en konstig smak i munnen och så fort jag tänker på det, som nu, vill det komma upp igen. HUR ska jag klara av att dricka denna dryck två gånger om dagen?? Snälla ni, är det någon av er som kan lugna mig och säga snälla saker som att man vänjer sig? Skulle kännas så bra! Nog gnäll om det nu, har det effekt så kan jag tvinga i mig bra hemskare drycker, tror jag...
Som ni förstår har jag alltså varit hos en kinesisk husläkare. Hon heter Dr Minqi Yang och är en trevlig lite dam som jag hyggligt kunde förstå när hon berättade om mina bekymmer. Om ni är intresserade kan jag berätta att jag är en yin; fuktig och kall, mitt inre är i stor obalans och för ogästvänligt för ett blivande liv. Jag ska genomgå 10 akupunkturbehandlingar på 5 veckor och samtidigt dricka det jag beskrev ovan. Akupunkturen var som en promenad i parken och jag hade med lätthet bytt ut drycken mot nålar varje dag, om det gick, men det gjorde det inte... Jag låg där med nålar i armar, ben, mage och huvud samtidigt som en värmelampa var riktad mot magen. Det var så avslappnande att jag snosade till och vaknade av ett riktigt högt ljud...mina egna snarknigar. Lite pinsamt måntro? Yes, it was!
Denna kur är ju inte direkt skitbillig, men det känns skönt att veta att man verkligen gör allt. Jag ska dit på måndag igen för en ny session.
Så till gårdagen. Maken och jag sladdar in på Huddinges parkering precis i tid, vi har ju vanan inne och körschemat sitter i ryggmärgen. Sitter nervöst i väntrummet och väntar en stund eftersom man alltid får göra det när man är i tid. Har inte ro att läsa tidningarna som ligger slängda över soffbordet utan tittar runt, så obemärkt jag kan, på de andra väntande och fantiserar ihop historier om varför de också sitter och väntar på kvinnokliniken. Tiden går fort och snart är vi placerade i ett rum tillsammans med en läkare och en AT-läkare på praktik, om det nu heter så.
Vi går igenom vår historia, vi ställer tusen frågor som hon snällt svarar på och sedan är det dags för det efterlängtade shownumret i gynstolen. Det är ju inte direkt med glädje som man bestiger den och fläker upp sig, att sedan dessutom, förutom själva läkaren, ha AT-läkaren och maken stirrandes mellan benen är inte vad jag kallar en trevlig stund. Blir lite lättare till mods när jag tänker på vad min mamma råkade ut för när hon var i 30-årsåldern. När hon låg likt mig sa läkaren att de hade en student som behövde vara med och lära sig hur det går till. När hon svarar ja, kommer det in en grupp med 8 studenter, både killar och tjejer i hennes egen ålder... Jag hade dött!! Så min situation var ju inte så illa i alla fall. Det var ett lite lätt sidospår, tillbaka till huvudvägen igen. Det hon kunde se var att min slemhinna var för tunn, bara 5 mm när hon ville att den minst skulle vara 6-7 mm. Hon har ordinerat östrogentabletter och så ska jag dit nästa vecka igen för att kolla om den växt till sig.
Vi pratade naturligtvis kötid och hon lät oss förstå att det är omöjligt att säga när det är vår tur. Hon sa till oss att ställa in oss på att det först skulle bli av till hösten, men om vi har tur kan det bli innan också. Inte mycket klokare vad gäller det som ni förstår.
Nu ska jag alltså käka piller, dricka barkbrun tedryck, vara en nåldyna och hålla tummarna för att det äntligen ska ge oss förutsättningar för att skapa liv! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar