söndag 16 januari 2011

Om han var min

Gårdagskvällen gick över förväntan! Så det var faktiskt ett genuint happy face hela kvällen, vilket känns skönt. Även om jag hade kunnat säga till mina vänner om det hade varit jobbigt, så gör man ju inte det för deras skull. De tar också verkligen hänsyn till oss så därför INGET barnsnack under hela kvällen. Att barnen var med fungerade riktigt bra och jag höll till och med mitt lilla fadderbarn en lång stund och njöt av hur fin han är och hur gott han luktade. Visst slog tanken mig många gånger att jag önskade att han kunde vara min, ja inte precis han kanske men...jag ni förstår nog :) Eftersom kvällen gick så bra har jag heller inte mått så dåligt idag. Inga tankar om att ligga kvar i sängen med täcket draget över huvudet och inte heller några tårar. Så happy face igår och happy day idag!

Maken och jag har åter tränat inför maran. Det blev 17 km på blankis, en svärande och riktigt sur make på köpet. Jag får väl ta på mig det eftersom det var jag som tjatade ut oss. MEN han kan ju inte anmäla oss till ett sådant lopp om han inte vill bita i det sura äpplet och lägga ner träningen som behövs. Han vet att jag är på nu när vi har ett mål att sikta mot (och något annat att fokusera tankarna på) så då får han helt enkelt visa att det är lite jäklar anamma i honom. Tycker ni inte det?!

Eftersom vi är riktiga hälsofreak här har vi bestämt oss för att unna oss fantastiskt nyttig och bra springmat varje gång vi tränat långlopp. Idag blev det kebabtallrik :)

Vi har spelat in Solsidan och nu är det dags att njuta. Me like!! Trevlig söndag på er alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar