Det perfekta ägget nobbade oss

Jag har gjort ett nytt försök och misslyckats. Mensen kom idag, några dagar innan testdagen. Samma visa om och om igen.

Jag är ledsen att ni (som fortfarande läser fastän jag är så otroligt dålig på att uppdatera) inte fick följa med på den här resan. Det har varit en jobbig tid och jag har helt enkelt inte orkat.

Det blev inget nytt försök varken i august eller september, men den 17 oktober åkte jag till Huddinge för insättning av vårt näst sista embryo, ett fem-dagars som var helt perfekt. När jag låg där med benen i luften och de visade ägget på skärmen höll det på att ta sig ur sitt skal. Läkaren tittade på det och sa:
-Ett sådant perfekt ägg borde man bli gravid på.

Men inte jag.

Så nu sitter vi här, en hållplats från slutstationen. I snart sju år har vi kämpat och elva ägg har vi fått tillbaka, men min kropp har inte velat behålla ett enda av dem.

Ett försök kvar. Om det sista överlever upptiningen. Om det slutar som för de elva andra får vi leva vårt liv utan barn. Bara barn på håll, men inga som kallar oss för mamma och pappa. Vi får ett helt annat liv än vad vi vill, vad vi hade hoppats på. Så mycket vi kommer att missa, stå utanför och se att andra har. Kommer att få.

Ett försök kvar. Jag vet inte när det blir, men förmodligen någon gång innan jul.

Kramar

Besök hos doktorn

Så var vi där, maken och jag. På Huddinge för att ställa våra frågor till läkaren för att optimera våra två chanser som finns kvar.

Jag hade laddat med argument för att få prova något nytt. Tyvärr är de inte så benägna att testa saker om det inte finns bevis, svart på vitt. Det enda de kunde gå med på var att ge mig Trombyl, men inte prednisolon och de ville absolut inte göra som de gör i Danmark och rispa slemhinnan lite så att ägget fäster lättare. Vi ska hålla ut så  kommer det att lösa sig...känns lite svårt när vi bara har två ägg kvar...

Men de är alltid lika trevliga så det är svårt att sätta hårt mot hårt. De är ju proffs på det här så jag måste väl lita på vad de säger. Planen är att vi sätter igång i höst, i augusti. I naturlig cykel eftersom slemhinnan växer bäst då. Jag ska ringa när jag har fått min mens och så lägger vi upp det där efter...

...så vi ses igen då!

Glad sommar på er alla fina!!

KRAMAR

Gärna försökskanin

Så har det gått några dagar. Tack alla ni som kommenterar och stöttar, ni är fina och era ord värmer!! Även om det alltid känns tungt när man inser att det inte har fungerat, börjar jag få mer och mer panik nu när våra chanser blir färre och färre. Vi har två gånger till på oss att lyckas och sedan är det punkt. Barnlösa för resten av livet. Det känns så overkligt att tänka det. Visst har jag haft de här tankarna förr och ibland har det känts ok, som att jag har accepterat att det är så vårt öde ser ut. Men nu när vi snart är där på riktigt så kan jag inte förstå att det kanske är så det kommer att bli för oss. Vi kommer kanske vara den där lilla siffran i statistiken som varken kunde få barn på egen hand, eller med IVF, eller med ÄD...

Idag pratade jag med Huddinge. Nästa vecka ska vi få prata med läkaren om hur vi ska gå vidare. Om hur vi ska optimera våra chanser att lyckas på någon av de två äggen som finns kvar i frysen. Om de överlever frysen. Jag har ju läst era kommentarer om det där med immunförsvaret och även trådar och hemsidor som ni har rekommenderat. Tack för det!! Det är en av sakerna jag kommer ta upp med läkaren när vi ses. Jag kommer också ta upp det där med att rispa slemhinnan innan ägget sätts tillbaka, som de gör i Danmark. Även om ingen av metoderna är brukligt i Sverige än, så kan jag erbjuda mig att vara försökskanin. Nu har vi ju nämligen gjort 3 IVFer och 3 ÄD och satt tillbaka nio ägg utan att ett enda har fäst på det brukliga sättet, så nu vill jag prova något nytt. Vi får väl se vad responsen blir.

Kramar

Testdag

Inte gravid den här gången heller.

Minus på stickan, för vilken gång i ordningen har jag glömt. 80:onde?

Aldrig har något fäst. Kommer det någonsin hända?

Ledsen in själen. Otröstlig.

Desperat. Rädd.

Bara två ägg kvar.

Någonsin.

Ruvdag 13

Jag har onda aningar. Förmodligen kommer det att sluta precis som vanligt. Med ett stort minus. Jag har inte testat än, testdagen är imorgon, men sannolikheten att det ska sluta med glad utrop är högst minimal.

Bara så ni vet.

Kramar

Ruvdag 8

Här går dagarna lite lugnt framåt. Inget speciellt har hänt mer än att brösten fortfarande är oömma och att jag kanske har lite mer mensvärk. Det är dag 25 i min cykel och om normalcykeln nuförtiden ska hållas borde mensen komma imorgon. Men med erfarenhet vet jag att det aldrig stämmer under behandling. Förra gången när vi också gjorde en insättning i normal cykel trodde jag inte att den skulle påverkas, men oj vad jag blev lurad!! Nu vet jag att progesteronet definitivt strular till det och att mensen förmodligen inte kommer förrän jag slutar med dem.

Strax tar maken och jag vårt pick och pack och åker norrut, till hans föräldrar. Där ska vi vara hela midsommarhelgen. Det betyder att det förmodligen inte blir mer bloggande här förrän på söndag.

Jag önskar er nu en riktigt härlig midsommar!!!

Kramar!

Ruvdag 7

Jag har faktiskt varit väldigt lugn den här ruvningsomgången. Har inte tänkt på det alls lika myket som jag brukar. Har inte känt efter så mycket. Har inte googlat en massa. Jag har helt enkelt varit cool! :)

Men...

brösten är inte alls ömma längre. Jag har inte känt av magen någonting idag. Så jag vet inte hur det slutar. Rent statistiskt följer min kropp det mönster den alltid gjort och det vet vi ju hur det brukar sluta. Men jag ger inte upp hoppet än, för den här gången är jag...

cool :)

Kramar!

Ruvdag 6

Idag har jag njutit av en lugn första semesterdag. Det har varit lite blandat väder så jag har varit mest inomhus vid min dator. Och så på vårdcentralen, men jag är så arg på dem att jag inte ens förmår mig att skriva om det här. Det har dock ingenting med fröet i magen att göra :)

Nu kanske ni tycker att jag har varit extremt tråkig som suttit framför datorn en hel dag, men jag ska berätta för er att jag har skaffat mig en hobby. Det har jag aldrig haft tidigare om man nu inte räknar träning dit, vilket jag inte gör.

Förra sommaren när jag gick och väntade på att vi skulle få en ny donator så bestämde jag mig för att göra något med mitt liv. Jag har alltid gillat att skriva så jag anmälde mig till en skrivarkurs. I höstas drog den igång - "Att skriva krim". Vi var tio förväntansfulla deltagare och en väldigt speciell, men duktig kursledare Sören Bondeson. Under grundkursens tio kvällar fick vi insyn i hur man bygger ett deckarskelett. Vi fick också skriva egna texter som vi sedan granskade tillsammans in i minsta söm. Hur nyttigt som helst, både vad gäller att lära sig att ge och ta kritik, men också genom att man fick tips på vad som funkar och vad som anses ej trovärdigt.

Under våren var vi sju stycken som gick vidare till fortsättningskursen vilken gick ut på att påbörja ett riktigt manus. Jag har verkligen gått in med liv och lust i det här projektet och på hårddisken finns nu 206 sidor med en något annorlunda utredning kring blodiga kvinnomord runt om i Stockholms finare förorter :) Det är långt ifrån klart, men på god väg. Sannolikheten att det någonsin blir en utgiven bok är minimal, men det spelar mindre roll då det varit så skönt att få ha sina tankar på annat håll än bara i den här kletiga barnlösheten!

Jag har haft känningar i magens vänsta del hela dagen. Det liksom dunkar där. Däremot gör brösten mindre ont och det brukar aldrig båda gott.

Ha en bra kväll!

Ruvdag 5

Hej!

Har idag arbetat min sista dag, så imorgon börjar semestern - jippi!

Jag mår mycket bättre idag. Natten var lite tuff då jag hade svårt att somna pga av trycket i kinden, men under dagen och kvällen känns det som om bihålan har blivit mycket bättre. Nu hoppas jag att det onda är på väg bort helt. Men jag hoppas också att den höll i sig tillräckligt länge för att se till att det lilla embryot fick ro nog att fästa sig i livmodern medan immunförsvaret jagade bacilusker :)

Jag kom precis hem. Har varit hemma hos en tjej på jobbet på tjejkväll. Vi var fem stycken som åt och drack gott - de andra vin och jag vatten för jag "körde". Det var en väldigt trevlig kväll, så jag känner mig helnöjd! :)

Jag har inga symptom idag. Jo brösten är lite ömma, men inte mer än vanligt den här tiden i cykeln och dessutom äter jag progesteron som ni vet gör sitt till. Efter förra försöket, då jag var nästan helt säker på ett plus av alla symptom, har jag lärt mig att progesteron gör mig skengravid. Nu tror jag ingenting förrän det är dags för kisstest, vilket är den 26/6.

Några dagar till att våndas alltså.

Kramar!

Ruvdag 4

Förkylningen har gått över i en bihåleinflammation på vänster sidan. Det var väntat, den infinner sig alltid när jag får en förkylning. Hur liten den än är. Så nu blir det till att ligga på en sida så att skiten kommer ut!

För ett par veckor sedan såg jag och maken två program från Vetenskapensvärld. De handlade om träning och mat, hur man kan förbättra sina världen och gå ner i vikt med enbart tre minuters intensivträning på motionscykel i veckan och genom att fasta två dagar i veckan. Detta ska vi nu testa, eller i alla fall maken, så nu monterar han en nyinköpt träningscykel här i vardagsrummet.  Håller tummarna för att rönen som framkom verkligen stämmer :)

Idag har magen varit lite jobbig. Jag har känt av den hela dagen, som en molande värk och ibland har jag haft som kramp på vänster sida ner mot ljumsken. Med tanke på alla tidigare skensymptom som jag känt av vid andra försök, inte minst sist, så har jag väl inga större förhoppningar om att det är på riktigt den här gången heller - men hoppas det gör jag, annars skulle jag ljuga!!

Ha en bra kväll!
KRAM
Charlotte

Ruvdag 3

Usch och fy vad sjuk jag blev! Redan på kvällen efter insättningen fick jag ont i halsen, huvudvärk och feber. Igår var jag tvungen att gå till jobbet trots allt. Skolavslutning och mina femmor börjar högstadiet i höst så det var bara att bita ihop och gå dit med glad min och möta mina fina elever och deras föräldrar. Jag blev dock inte så långvarig, åkte hem redan kl. halv 2 och la mig i soffan och sov större delen av eftermiddagen.

När maken kom hem så åt vi lite och sedan sov jag resten av kvällen i samma soffa :) Vid kl. 1 på natten tyckte maken att det var dags att gå och lägga sig så då gjorde vi det. Trodde inte jag skulle kunna somna igen, men det gick lätt som en plätt och vi sov till halv 10. Nu på eftermiddagen har jag sovit några timmar till. Huvudvärken är nästan borta och febern och halsontet är helt borta :)

Jag tror att alla timmars sömn var den rätta medicinen för den förkylning som var på G. Jag håller tummarna för att den inte kommer tillbaka heller! Så håller jag så klart tummarna för att det inte har påverkat det lilla embryot i magen på ett negativt sätt!!! Om jag inte har helt fel kommer det att fästa någon gång imorgon, om det har fortsatt att utveckla sig vill säga...

Jag känner ingenting, men det är väl inte heller så konstigt :)

Tack för alla fina kommentarer!! Jag är så glad för att ni inte tröttnar på mig och mina långa uppehåll här på bloggen!! Varje gång jag skriver ett nytt inlägg efter månader av uppehåll så tänker jag mig att ni har glömt bort eller tycker att jag har svikit genom att vara frånvarande så länge. Därför blir jag så oerhört glad när ni skriver tillbaka till mig!!! :) :)

Massor av kramar!
Charlotte

På G igen

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Det blev ett längre uppehåll än jag hade tänkt mig, både på bloggen och när det gäller barnförsök - vilket egentligen hänger ihop. Jag tycker att det är lite jobbigt att blogga när jag är mellan försök för då blir jag påmind varje dag om det som inte blev och den där otroliga längtan i bröstet tär och sliter på mig. Därför är det bättre med ett uppehåll, låtsas som ingenting och samla lite kraft.

Egentligen skulle jag ha gjort ett nytt försök redan i april, men då gick min älskade, älskade farmor bort. Vi planerade då in försöket i maj. Eftersom jag numera gör allt i naturlig cykel utan yttre påverkan så kan man just inte styra någonting och mitt ägg valde att lossa tre dagar tidigare än normalt vilket fick till följd att insättningen skulle ske torsdagen den 16 maj - samma dag som min farmor skulle begravas i Småland... Vi fick avbryta  igen och vänta - till NU.

Idag har jag varit och satt in ett 100% perfekt upptinat femdagars embryo :) Jag fick för första gången se det på skärmen innan det fördes in och de sa att det såg ut precis som det skulle och att det hade fortsatt att dela sig under förmiddagen efter upptinandet. Det här är nu vårt sjätte försök. Snälla, snälla, snälla du högre makt - låt det gå bra den här gången!!!!

Många kramar
Charlotte

Livet i delar

Hej alla fina människor!

Och tack för era snälla kommentarer!!

Jag börjar så smått komma tillbaka till livet. Senaste misslyckandet tog väldigt mycket på mig. Även om jag inte vågade hoppas, så var det en stor del av mitt hjärta som var HELT övertygad om att det skulle bli ett plus. Därför föll jag så hårt!

I det "vanliga livet" mår jag ganska bra igen. När jag inte är i närheten av barn eller på något sätt blir påmind om barn vill säga. Det är därför jag har hållt mig härifrån ett tag. Bloggen är den ultimata påminnelsen...

Några av er har frågat om vi ska åka utomlands för nästa försök. Det ska vi inte göra än. Som tur är har vi fortfarande tre donatorsägg kvar i frysen så vi kommer att använda dem först. Sedan får vi se hur vi gör. Men vi har tagit en lite paus. Jag kände att jag behövde det. Vi får se när vi gör nästa försök.

Massor av kramar till er!

Life´s a bitch and then you die

Det har varit tufft. Det är tufft. Jag önskar vi kunde ha lite flyt någon gång. En gång. Det är allt jag önskar.

Men att behöva gå genom livet och veta att jag aldrig någonsin har varit gravid. Inte det minsta lilla. Trots en så enorm önskan. Det gör ont. Det känns orättvist.

Förjävligt!

Kram

Att bli hånad

Jag "bor" i en kropp som hatar mig. Som gör allt för att plåga mig. Så mycket det bara går. Den ger mig hopp. Så drar den undan mattan. När det skadar mig som mest. Hånskrattar mig rakt i ansiket en stund, innan den låter mig bygga upp ett hopp igen. För att få skratta lite till. Den driver med mig och leker med mina känslor. För sitt eget höga nöjes skull.

När något så uppenbart avskyr mig, hatar jag tillbaka. Jag hatar den kropp jag fötts med och som jag tvingas leva i. Och inget kan jag göra åt det. Bara maktlöst slussas vidare i livet. Utan kontroll. Leva sida vid sida med det som inte vill en väl.

Idag kom mensen. Lite blod och MYCKET slemhinna. Jag har aldrig sett något liknande. I trosan låg en rosa slemhinna, precis som insidan av kinden. Lika stor som min handflata. Läskigt.

Tack för alla fina kommentarer. Ni är fantastiska. Själv är jag ofantastisk. Kommer inte orka svara.

Kram!

-

Negativt

Ruvdag 17

Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Ingen mens än, men mer mensvärk i magen idag än igår. Det hugger till på olika platser i magen då och då.

Jag vet inte vad jag ska skriva om mer. Det är jobbigt att vänta samidigt som det känns som tortyr att behöva testa imorgon. Tänk om det är negativt igen. Usch, jag tror jag dör då!

Trevlig fredagskväll!

Kram

Ruvdag 16

Kort inlägg.
Allt är som igår.
Inget mer att rapportera.
Vänta och se.

Klart. Slut.

Kram!

Ruvdag 15

Ursäkta sen uppdatering, men det har varit en låååång jobbdag och ingen tillgång till uppkoppling.

Men jag har inte så mycket att skriva. Inget är förändrat och det känns ju rätt positivt, även om jag inte vågar släppa tanken helt fri. Jag har ju vid tidigare IVFer inte fått min mens förrän flera dagar efter testdag. Det jag tänker är annorlunda den här gången, och som kanske gör att inte mensen skjuts upp som då, är att det är en  naturlig cykel förutom progesteronet. Och sist fick jag ju mensen innan testdag fastän jag varit nedreglerad. Men med min kropp är det ingen ordning på torpet och därför vågar jag inte bli glad i förtid. För många negativa teststickor är anledningen till det.

Imorgon är den officiella testdagen, men som jag skrev tidigare kommer vi inte testa då, det får vänta till helgen.

Kramar på er!

Ruvdag 14

Jag var visst lite virrig igår eftersom jag hoppade över en hel ruvdag :) Det var alltså ruvdag 13 igår och det är ruvdag 14 idag! Rätt ska vara rätt :)

Mensen har inte kommit idag heller. Imorse var jag dock helt säker på att den var i antågande för jag hade gräslig mensvärk precis innan jag var tvungen att stiga upp. Men som sagt inget rött varken på papper eller i trosa så här långt. Och inga ömma bröst.

Nu på eftermiddagen har jag varit väldigt yr till och från, mest till. Har haft svårt att fokusera på det jag ska göra och speciellt när jag ska skriva här på datorn. Måste riktigt koncentrera mig. Lite sjösjuk-känsla i huvudet, minus illamåendet.

Jag hoppas så jag håller på att döööööö. Samtidigt vågar jag inte tänka tanken.

Vi tar en dag i taget. Och så får vi se hur det slutar...

Kram!