Sist men inte minst

Ja här är jag nu och bloggar för första gången, tusen år efter alla andra och helt klart som Bambi på hal is. Jag tycker det är underbart roligt att skriva, men tyvärr drabbas jag allt som oftast av skrivkramp. Vi får se hur det fungerar här :)

Det här med att vara efter alla andra är passande på mig på fler sätt än bara det här med bloggandet. Jag är ofta lite sent ute vad gäller olika trender, men what the heck, jag mår rätt bra utan de senaste designerplaggen och en flashig Iphone. Inte för att jag skulle tacka nej om någon kom fram och gav mig det ena eller det andra, men med rötterna i de djupa skogarna i Småland prioriterar jag helt enkelt annat...som pengar på banken :)

Så till den saken som jag verkligen är sen med och som gör att jag inte alltid mår så bra. Som ni kan se av min profil börjar jag närma mig de där jobbiga 40. Tiden går fort när man har roligt och att bli en medelålders kvinna i sina bästa år står inte så högt upp på min önskelista. Att jag är nojig med min ålder kan alla mina kompisar intyga och jag har flera underbart roliga egnhändigt ihopsnickrade och självutprovade skönhetstips som jag förmodligen kommer att dela med mig av här så småningom. Men för att återgå till det som får en tår att rulla längs min kind varje månad är att det inte trampar små fötter här hemma i den gråa villan. Efter fyra trägna år i bebisfabriken har vi, jag och min man, fortfarande inte lyckats producerat det där som ska vara det bästa i ens liv. Vi är efter alla våra vänner som nu är inne på både sina andra och trejde livsdugliga små alster.

Nå väl, nog om det. Jag hoppas att detta första blogginlägg har lästs av någon liten själ och eventuellt roat densamma :)