Kärt barn har många namn

Bubbaskatten är en stor del av våra liv nu när vi inte lyckats få barn ännu. Som jag skrev tidigare var han en rädd, mager och hemlös katt med glanslös päls och en skadad tass när vi såg honom för första gången. Vi har gett honom all vår kärlek och uppmärksamhet vilket innebär att han nu istället är en ganska tjock, bekväm och bortskämd prick...men som vi ändå tycker lika mycket om :)

För ett år sedan åkte vi med honom till veterinären för att vaccinera, märka och kastrera honom. Han vägde då 2.9 kg. En månad senare skulle han få sin andra spruta och då visade vågen 5.5 kg. Aj aj aj, inte bra! Nog för att han behövde lägga på sig lite men att nästan fördubbla sin vikt var väl inte så bra. Jag tror att vi gav honom så mycket mat "för det var ju det enda roliga han hade kvar..."

Veterinären beordrade en lättare diet, men jag tror inte vi har lyckats så bra. Är det någon som har "hundögon" så är det vår katt. Så fort vi är i köket så tror han att vi fixar käk till honom. Så fort det står mat på bordet tror han att det är till honom och han blir besviken så fort han inser att så inte är fallet eller lukten inte behagar honom. I normala fall brukar han alltid ligga vänd mot oss så att vi kan se hans ansikte, när vi äter är det rumpan han vänder oss.

Kärt barn har många namn brukar man ju säga och det stämmer på vår Bubbas. Min man är duktig på att komma på olika namn, både på mig och katten. Bubbas har döpts allt från Lucifer till Puttas, men Bubbas är det han lystrar till och han kommer om man ropar det. Ett av hans senare smeknamn vi gett honom och som vi fortfarande kallar honom ibland är Snorkas för han snarkar alltid när han sover :) :)