Att värpa en annan hönas ägg, del 1

Ja, nu är jag ju ingen höna utan det här inlägger kommer naturligtvis att handla om äggdonation.

Inför vårt första IVF-försök var vi på ett möte där vi också fick skriva på papper där vi godkände både ägg- och spermiedonation. Där och då med pennan i handen kändes det lite smått konstigt med donation och något jag över huvudtaget inte reflekterat över att vi någonsin skulle behöva. Inte ens då när jag satte min namnteckning på pappret tänkte jag att det skulle komma på tal. Nu står vi inför faktum och i startgroparna för det.

MEN...låt oss backa igen. Som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi gjort två misslyckade IVF-försök och inga ägg har haft den kvalitén att de kunnat frysas in. Bara det i sig var ett slag i ansiktet och jag har många dagar varit en riktig bitter fi..a och tyckt att livet varit orättvist.

Vår läkare berättade vid båda tillfällena att äggkvalitén inte var så bra, ytan var ojämn och kornig och vid befruktning delade de sig inte på ett optimalt sätt. Vid båda tillfällena sattes två ägg tillbaka och vi fick en ca 20-25% chans för att något av dem skulle fästa. När hon såg hur vi mottog detta besked sa hon också att sämre ägg än våra hade utmynnat i tvillingfödslar. Som vanligt håller man sig krampaktigt fast i minsta halmstrå, i vårt fall förgäves. Så inför vårt sista betalda försök tog läkaren upp det här med äggdonation och om vi hade övervägt det. Det hade inte min man och det hade definitivt INTE jag. Där och då krympa rummet väsentligt och jag fick svårt att andas. Fortsättning följer för nu måste jag vila lite, är fortfarande sjuk.