Igår ringde jag kliniken och berättade om mitt negativa resultat. De beklagade som de alltid gör och jag försökte skaka av mig misslyckandet med ett tillgjort skratt och sa att jag är van. Vilket jag också är, det är inte tillgjort.
Jag berättade också att min mens är så konstig när jag har gjort IVF, den är inte alls som vanligt. Det kommer inget blod bara någon brun goja. Sedan kommer en tydlig hinna, tjockare än hinnan på ett vanligt hönsägg och segare. Inget mer. Allt är över på mellan 24-36 timmar. Ta då i beaktning att min slemhinna på sista VUL var nästan 10 mm, vilket är det tjockaste den har varit. Är det någon mer där ute som har liknande erfarenheter?
Till sköterskan sa jag att jag oroar mig för att det är något fel på slemhinnan som gör att inga ägg kan fästa där. Nästa vecka, när min läkare är tillbaka, ska hon ta upp det med honom. På fredagen ska jag ringa och prata med honom själv och då får vi se hur vi går vidare. Det som gör allt det här lite lättare är ju att vi trots allt har fyra ägg från donatorn i frysen. Det har vi ju aldrig haft förr och gör att vi har fler chanser. Hoppas jag. Det vill säga om de överlever att tinas.
Imorgon på morgonen åker vi söderut till min familj. Där ska vi fira ännu en jul och sedan nyår. Jag kommer inte ha någon möjlighet att skriva på bloggen där. Därför tar jag tillfället i akt och önskar er ett Gott Nytt År!
...och tack så mycket för er stöd!!
KRAMAR!
fredag 28 december 2012
torsdag 27 december 2012
Hålla ihop
Som ni redan vet blev årets julklapp ett minus på stickan. Är jag förvånad? Nej. Är jag besviken? Något fruktansvärt. Man kan ju inte undgå att undra varför inget barn vill komma till oss... Jag kan även konstatera att det inte hjälper att gå all in. Inga av mina alla väster- och österländska behandlingar ha haft någon effekt. Inte heller alla äckliga mirakeldrycker. Eller ett lugnt och positivt sinne. Inga barn väljer oss helt enkelt.
Från den 23 till igår har vårt hus varit fullt av folk. Jag har tvingats hålla ihop. Le och varit glad. Bästa värdinnan. Ingen har märkt någonting. Inte ens maken. Alla tankar ligger och pyr på insidan.
God fortsättning.
Från den 23 till igår har vårt hus varit fullt av folk. Jag har tvingats hålla ihop. Le och varit glad. Bästa värdinnan. Ingen har märkt någonting. Inte ens maken. Alla tankar ligger och pyr på insidan.
God fortsättning.
fredag 21 december 2012
Ruvdag 11
Jag har inte testad än. Imorse hade jag typiska menssmärtor. De avtog under dagen. Nu ikväll har de kommit och gått, men inget blod i trosorna. Än. Det brukar inte heller komma förrän jag slutar med progesteronet. Och dem tar jag fortfarande. Brösten är inte ömma för fem öre. Så mina vänner. Det bådar inte gott. Så att säga.
Ha en bra kväll.
Ha en bra kväll.
torsdag 20 december 2012
Ruvdag 10
Har varit på vippen att testa idag. Men så har rädslan tagit överhand och jag har låtit bli. Jag är så rädd, så rädd att det där otäcka minuset så hånskratta mig i ansiktet. Så rädd så det nästan inte går att förstå. Jag önskar mer än någonsin att jag kunde få veta resultatet utan att göra det där bövelens testet. Vi får se om jag kommer närmare att testa en annan dag. En sida av mig vill testa innan julafton så vi vet om vi får vår julklapp eller inte. Samtidigt vill jag ju inte att julen ska bli förstörd av ett minus, nu när det kommer så mycket folk hit. Tänk om jag bara ligger och gråter då. Nej, sjutton vad det är svårt!!!
Kramar
Kramar
onsdag 19 december 2012
Ruvdag 9
Idag har jag varit väldigt effektiv och känner mig oerhört nöjd nu här i soffan!
I år blir det första gången som vi kommer fira julen här hemma i vårt hus. I vanliga fall är vi vartannat år hemma hos mina föräldrar söder ut och varannat år hemma hos makens föräldrar norr ut. I år blir vi som sagt kvar hemme och det känns jättekul. Det medför ju dock en massa saker att göra. Allt från storstädning till handling och matlagning.
Så när jag kom hem idag från jobbet kl 16 var det bara att åka och handla. Sedan har jag dessutom hunnit avfrosta fysen, bakat två omgångar av egna frallor och gjort Leilas banoffie paj. Nu slappar jag i soffan.
Magen känns fortfarande av. Det kommer och går med magontet, men det är inte speciellt intensivt. Det sticker till i den ibland, men jag kommer inte ihåg om det har gjort det vid våra andra försök. Det gör det i alla fall inte när jag ska ha min vanliga mens. Brösten känns inte alls. De ömmar ingenting längre. I början kände jag av dem, de var ömma i kanterna. Nu känns det inte ens som det brukar göra innan mens.
Vi får se hur det slutar, det är ju några dagar kvar att ruva.
Kramar!
I år blir det första gången som vi kommer fira julen här hemma i vårt hus. I vanliga fall är vi vartannat år hemma hos mina föräldrar söder ut och varannat år hemma hos makens föräldrar norr ut. I år blir vi som sagt kvar hemme och det känns jättekul. Det medför ju dock en massa saker att göra. Allt från storstädning till handling och matlagning.
Så när jag kom hem idag från jobbet kl 16 var det bara att åka och handla. Sedan har jag dessutom hunnit avfrosta fysen, bakat två omgångar av egna frallor och gjort Leilas banoffie paj. Nu slappar jag i soffan.
Magen känns fortfarande av. Det kommer och går med magontet, men det är inte speciellt intensivt. Det sticker till i den ibland, men jag kommer inte ihåg om det har gjort det vid våra andra försök. Det gör det i alla fall inte när jag ska ha min vanliga mens. Brösten känns inte alls. De ömmar ingenting längre. I början kände jag av dem, de var ömma i kanterna. Nu känns det inte ens som det brukar göra innan mens.
Vi får se hur det slutar, det är ju några dagar kvar att ruva.
Kramar!
måndag 17 december 2012
Ruvdag 7
Idag har jag definitivt mensvärk. Jag hade förnimmelser om värk redan igår, men idag har den varit tydlig. Särskilt när jag har ansträngt mig. Det luriga med allt det här är ju att det lika väl kan vara mensen som är på väg, även om jag så klart hoppas på motsatsen. Genom att läsa runt på olika bloggar och forum så vet jag att vissa tycker att värken är precis som mensvärk och andra att det är en helt annan typ av värk. Jag vet inte mer än att jag har magvärk, vilken typ av värk får helt enkelt tiden utvisa.
Kramar
Kramar
lördag 15 december 2012
Ruvdag 5
Dagarna kommer och dagarna går, men tiden går ack så lågsamt. Brösten ömmer lite smått. Men inte så mycket. Vissa antydningar till mensliknande symptom imorse när jag vaknade, men kan lika väl ha varit den välfyllda blåsan. Ja, ja och symptomletandet fortsätter...
Jag har en fråga om progesteron. Jag tar vagitorier 3 gånger om dagen. Kan det vara skadligt om jag tar fler? Kan man överdosera eller är det bara bra att ta lite mer? Hur har ni andra gjort? Hur viktigt är det att ta dem i tid eller gör det inget om det blir några timmar hit eller dit?
Så det här med att tjuvtesta. När har ni börjat med det? Jag har inte gjort det än. Är alldeles för rädd för att bli besviken och jag vet att ruvdag 5 är i tidigaste laget. Just nu är jag ju i alla fall kanske gravid...
Idag ska jag sitta inne hela kvällen och bara titta ut på yrvädret som drar fram. Kanske blir det även lite tv-tittande senare.
Trevlig lördag på er!
Kram
Jag har en fråga om progesteron. Jag tar vagitorier 3 gånger om dagen. Kan det vara skadligt om jag tar fler? Kan man överdosera eller är det bara bra att ta lite mer? Hur har ni andra gjort? Hur viktigt är det att ta dem i tid eller gör det inget om det blir några timmar hit eller dit?
Så det här med att tjuvtesta. När har ni börjat med det? Jag har inte gjort det än. Är alldeles för rädd för att bli besviken och jag vet att ruvdag 5 är i tidigaste laget. Just nu är jag ju i alla fall kanske gravid...
Idag ska jag sitta inne hela kvällen och bara titta ut på yrvädret som drar fram. Kanske blir det även lite tv-tittande senare.
Trevlig lördag på er!
Kram
torsdag 13 december 2012
Ruvdag 3
Hej mina fina cybervänner!
Idag var det första dagen jag jobbade efter insättningen. Jag har haft lite ont i magen och tog det säkra före det osäkra och stannade hemma för att vila upp mig ordentligt (och fröna såklart!) Det gick bra att jobba, men jag har haft nästintill konstant fokus på magen.
Jag är för tillfället "Xena the warrior symptom princess" ständigt på jakt efter nya förnimmelser i mag- eller brösttrakten. Det råder också febril aktivitet framför spegeln när kvällstoaletten utförs. "Har jag möjligtvis inte fetare och finnigare hy i ansiktet och på bröstet?" "Kan man ana nya blodådror på brösten?" "Är inte magen mer svullen än vad den brukar vara?" Ja, ni vet säkert vad jag menar... :)
Brösten är helt klart mer ömma, men det har de alltid varit vid alla försöken. Det är progesteronet. Jag brukar aldrig få ömmande bröstvårtor, så det är det jag väntar på nu. Får passa mig bara så jag inte i undersökningssyfte gnuggar dem så mycket så de blir ömma av bara farten. Magen ömmar och är obekväm, men det kan bero på en av följande saker:
1. Fortfarande ömma äggstockar sedan plocket
2. Bubblig och gasig mage (sorry for too much information)
3. Skengravid, påhittat symptom
4. Gravid
Ha det bra tills vi ses igen!
Idag var det första dagen jag jobbade efter insättningen. Jag har haft lite ont i magen och tog det säkra före det osäkra och stannade hemma för att vila upp mig ordentligt (och fröna såklart!) Det gick bra att jobba, men jag har haft nästintill konstant fokus på magen.
Jag är för tillfället "Xena the warrior symptom princess" ständigt på jakt efter nya förnimmelser i mag- eller brösttrakten. Det råder också febril aktivitet framför spegeln när kvällstoaletten utförs. "Har jag möjligtvis inte fetare och finnigare hy i ansiktet och på bröstet?" "Kan man ana nya blodådror på brösten?" "Är inte magen mer svullen än vad den brukar vara?" Ja, ni vet säkert vad jag menar... :)
Brösten är helt klart mer ömma, men det har de alltid varit vid alla försöken. Det är progesteronet. Jag brukar aldrig få ömmande bröstvårtor, så det är det jag väntar på nu. Får passa mig bara så jag inte i undersökningssyfte gnuggar dem så mycket så de blir ömma av bara farten. Magen ömmar och är obekväm, men det kan bero på en av följande saker:
1. Fortfarande ömma äggstockar sedan plocket
2. Bubblig och gasig mage (sorry for too much information)
3. Skengravid, påhittat symptom
4. Gravid
Ha det bra tills vi ses igen!
tisdag 11 december 2012
Ruvdag 1
Första ruvdagen har snart gått. Jag har uteslutande tänkt på de små fröna i magen. Delar de sig än? Finns de kvar eller har de trillat ut när jag varit på toaletten? Än har jag inte känt några symptom, fastän jag verkligen försökt :) Jag vet att det är för tidigt, men jag kan inte låta bli :) Ni som varit gravida - på vilken ruvdag fick ni era första symptom och hur kändes det?
Kramar till alla!
Kramar till alla!
måndag 10 december 2012
Två embryon i liten mage
Hela förmiddagen var jag nervös. Nervös för att de skulle ringa och säga att det inte blev något. Men det gjorde de inte :)
Vi fick tillbaka två embryon. De var tredagarsembryon där det ena hade 9 celler och det andra 5 celler. Jag vet att det ultimata är att de har 8 celler efter tre dagar, men är det någon som vet hur mycket sämre chans man har om den har 9? Om hur många dagar fäster embryot om det växer och blir något?
Nu har vi 16 helvetesdagar framför oss, där vi kommer åka upp och ner vad gäller hoppet. Jag kommer få alla symptom man kan tänka sig bara för att jag känner efter för mycket. Så har det varit vid alla andra försöken också.
Många kramar till er!
Vi fick tillbaka två embryon. De var tredagarsembryon där det ena hade 9 celler och det andra 5 celler. Jag vet att det ultimata är att de har 8 celler efter tre dagar, men är det någon som vet hur mycket sämre chans man har om den har 9? Om hur många dagar fäster embryot om det växer och blir något?
Nu har vi 16 helvetesdagar framför oss, där vi kommer åka upp och ner vad gäller hoppet. Jag kommer få alla symptom man kan tänka sig bara för att jag känner efter för mycket. Så har det varit vid alla andra försöken också.
Många kramar till er!
fredag 7 december 2012
Vaken igen
Så har jag vaknat ur min dvala.
Det gick bra idag. Jag var rätt nervös inför plocket för det var ju så länge sedan sist, runt två år. Under de två tidigare plocken har jag varit helt borta, inte känt någonting och inte kommit ihåg en endaste grej. Maken har fått återberättat allt när jag har vaknat upp. Det har även inneburit att jag har sakt en hel del knäppa saker som jag inte heller kommer ihåg... :)
Eftersom jag vet att ganska många har haft ont under själva plocket var jag nervös över att även jag skulle ha ont denna gång. Men som tur var blev det inte så. Jag fick inte alls lika mycket lugnande den här gången och jag kunde följa med vad som hände på skärmen. Jag kommer också ihåg allt som hände. Visst kände jag sticken, men det gjorde inte alls ont. Skönt!
De fick ut sex ägg som nu ska gosa ihop sig med makens spermier under helgen. På måndag är det insättning om det blir någon befruktning. Jag hoppas så hjärtat värker att det ska bli något av äggen som är av bra kvalitet!!!
Vi fick också veta att även två av de långtidsodlade äggen blev så pass bra så att de frystes ner. Det betyder att vi har fyra ägg i frysen varav två är blastocyster :) Vi har ju aldrig tidigare fått något till frysen, så det här känns som en tidig julklapp!! :) Är det någon av er där ute som är duktig på statistik? Är det större chans att det lyckas med en blastocyst?
Nu är jag lite trött igen. Ska väl sova ett par timmar till då i soffan:)
Kramar till er alla. Tusen tack för era tummar! Hoppas dock på att ni har möjlighet att hålla dem lite till :)
Det gick bra idag. Jag var rätt nervös inför plocket för det var ju så länge sedan sist, runt två år. Under de två tidigare plocken har jag varit helt borta, inte känt någonting och inte kommit ihåg en endaste grej. Maken har fått återberättat allt när jag har vaknat upp. Det har även inneburit att jag har sakt en hel del knäppa saker som jag inte heller kommer ihåg... :)
Eftersom jag vet att ganska många har haft ont under själva plocket var jag nervös över att även jag skulle ha ont denna gång. Men som tur var blev det inte så. Jag fick inte alls lika mycket lugnande den här gången och jag kunde följa med vad som hände på skärmen. Jag kommer också ihåg allt som hände. Visst kände jag sticken, men det gjorde inte alls ont. Skönt!
De fick ut sex ägg som nu ska gosa ihop sig med makens spermier under helgen. På måndag är det insättning om det blir någon befruktning. Jag hoppas så hjärtat värker att det ska bli något av äggen som är av bra kvalitet!!!
Vi fick också veta att även två av de långtidsodlade äggen blev så pass bra så att de frystes ner. Det betyder att vi har fyra ägg i frysen varav två är blastocyster :) Vi har ju aldrig tidigare fått något till frysen, så det här känns som en tidig julklapp!! :) Är det någon av er där ute som är duktig på statistik? Är det större chans att det lyckas med en blastocyst?
Nu är jag lite trött igen. Ska väl sova ett par timmar till då i soffan:)
Kramar till er alla. Tusen tack för era tummar! Hoppas dock på att ni har möjlighet att hålla dem lite till :)
Med hopp möter vi morgondagen
Hej hopp!
Imorgon är det dags och hoppet har så smått börjat sippra in i varje por. Imorgon ska jag bedövas och plockas, kanske få ont i magen och sedan sova bort resten av dagen. Men åh, vad jag längtar!! Jag hoppas på att det är bättre kvalitet på mina ägg den här gången, att zonterapin, massagen och den vidriga Macan har gett resultat, och att vi har en ärlig chans den här gången! På måndag vet vi. Då sätter vi förhoppningsvis in ett guldägg.
Idag fick vi veta hur det gick med donatorsäggen. De sköt på hennes plock till början av denna vecka, därför har det dröjt med besked. Sex ägg blev besfruktade varav två var av bra kvalitet och frystes ned. Fyra har odlats vidare och imorgon får vi besked om även något av dem kan frysas ned. Det kännas jättebra att det i alla fall blev två till frysen. Om de kan klara sig har vi mer än en chans den här gången :)
Vi hörs imorgon!
KRAM
Imorgon är det dags och hoppet har så smått börjat sippra in i varje por. Imorgon ska jag bedövas och plockas, kanske få ont i magen och sedan sova bort resten av dagen. Men åh, vad jag längtar!! Jag hoppas på att det är bättre kvalitet på mina ägg den här gången, att zonterapin, massagen och den vidriga Macan har gett resultat, och att vi har en ärlig chans den här gången! På måndag vet vi. Då sätter vi förhoppningsvis in ett guldägg.
Idag fick vi veta hur det gick med donatorsäggen. De sköt på hennes plock till början av denna vecka, därför har det dröjt med besked. Sex ägg blev besfruktade varav två var av bra kvalitet och frystes ned. Fyra har odlats vidare och imorgon får vi besked om även något av dem kan frysas ned. Det kännas jättebra att det i alla fall blev två till frysen. Om de kan klara sig har vi mer än en chans den här gången :)
Vi hörs imorgon!
KRAM
tisdag 4 december 2012
Vind i seglet
Jag kan knappt tro att det är sant!
Idag var det återbesök igen för att se hur allt har utvecklats. Det såg bra ut. Till och med så bra att de har bestämt sig för att plocka mig på mina egna ägg!!!!
För er som inte riktigt förstår, backar jag bandet en aning.
Jag är, som jag har skrivit tidigare, inte som alla andra. På mig fungerar inte den vanliga behandlingen man gör inför ÄD, för att få slemhinnan att växa. Vi har därför behandlats som en vanlig IVF, med hormoner som får både min ägg och slemhinnan att växa. När det nu blev en miss i behandlingen och jag kom i ofas med donatorn har de bestämt sig för att göra ett undantag. Förra gången jag gjorde ÄD växte ju mina ägg också, men då användes de inte alls utan sploades bara ut. Nu ska de alltså plockas ut och användas!! På fredag!!! Jag är sååååå ooootroligt tacksam för den här chansen! Möjligheten! En sådan bonus hade vi aldrig räknat med!! :) :) Som sagt, fina människor där på Huddinge!
På VUL kunde de se 9 stora äggblåsor och en slemhinna på 9.8 mm. Så tjock och fin har den aldrig varit tidigare. De andra gångerna har den legat på 8, 7 och 6,9 mm. Även det känns ju fantastiskt!
Jaha ni där ute i stugorna. Ibland blåser det i alla fall medvind...ända i mål hoppas jag! :)
KRAMAR!
Idag var det återbesök igen för att se hur allt har utvecklats. Det såg bra ut. Till och med så bra att de har bestämt sig för att plocka mig på mina egna ägg!!!!
För er som inte riktigt förstår, backar jag bandet en aning.
Jag är, som jag har skrivit tidigare, inte som alla andra. På mig fungerar inte den vanliga behandlingen man gör inför ÄD, för att få slemhinnan att växa. Vi har därför behandlats som en vanlig IVF, med hormoner som får både min ägg och slemhinnan att växa. När det nu blev en miss i behandlingen och jag kom i ofas med donatorn har de bestämt sig för att göra ett undantag. Förra gången jag gjorde ÄD växte ju mina ägg också, men då användes de inte alls utan sploades bara ut. Nu ska de alltså plockas ut och användas!! På fredag!!! Jag är sååååå ooootroligt tacksam för den här chansen! Möjligheten! En sådan bonus hade vi aldrig räknat med!! :) :) Som sagt, fina människor där på Huddinge!
På VUL kunde de se 9 stora äggblåsor och en slemhinna på 9.8 mm. Så tjock och fin har den aldrig varit tidigare. De andra gångerna har den legat på 8, 7 och 6,9 mm. Även det känns ju fantastiskt!
Jaha ni där ute i stugorna. Ibland blåser det i alla fall medvind...ända i mål hoppas jag! :)
KRAMAR!
lördag 1 december 2012
Klippkort till Huddinge
Igår vad det dags för ännu ett besök på Huddinge. Jag var rätt nervös, vet ju aldrig hur det ska se ut. Min kropp är helt enkelt ingen att lita på. Har jag lärt mig.
Men, det såg helt ok ut vad gällde slemhinnan. Den var tre-skiktad och uppmättes till 7,4 mm, ett av de bästa resultat jag har haft. Det känns bra. Äggen var dock bara 10 mm och de bör vara 17mm så att kroppen känner att den ska börja producera östrogen. Jag blev ordinerad ännu mer medicin. Jag ska fortsätta att ta Gonal-F och dessutom Menopur. Två sprutor i magen varje kväll fram till tisdag. Jag kommer se ut som en nåldyna när detta är över :)
På tisdag ska jag på återbesök igen. Jag har snart klippkort där!
Någon gång under måndagen får vi veta om det blev någon befruktning mellan maken och donatorn. Håll tummarna att det blev flera stycken av toppkvalitet så att de klarar frysen. Det vore underbart om vi kunde få mer än en chans den här gången!!
KRAMAR!
Men, det såg helt ok ut vad gällde slemhinnan. Den var tre-skiktad och uppmättes till 7,4 mm, ett av de bästa resultat jag har haft. Det känns bra. Äggen var dock bara 10 mm och de bör vara 17mm så att kroppen känner att den ska börja producera östrogen. Jag blev ordinerad ännu mer medicin. Jag ska fortsätta att ta Gonal-F och dessutom Menopur. Två sprutor i magen varje kväll fram till tisdag. Jag kommer se ut som en nåldyna när detta är över :)
På tisdag ska jag på återbesök igen. Jag har snart klippkort där!
Någon gång under måndagen får vi veta om det blev någon befruktning mellan maken och donatorn. Håll tummarna att det blev flera stycken av toppkvalitet så att de klarar frysen. Det vore underbart om vi kunde få mer än en chans den här gången!!
KRAMAR!
tisdag 27 november 2012
Fin personal på Huddinge
Vi blev otroligt besvikna efter beskedet. Så klat! MEN jag måste ändå säga att jag trots det inte har något ont att säga om de jag möter på Huddinge. Både läkare, sköterskor, ja alla jag träffar där är underbara!!
När det stod klart att jag blivit behandlad med för låg hormondos tog de på sig ansvaret med en gång. De har haft extra möten runt oss och hört av sig för att kolla så att allt är ok trots allt. En plan B är utformad och dosen är 4 gånger högre än tidigare.
Vår donator plockas någon gång den här veckan och sedan fryser de in äggen. I slutet av veckan ska jag på återbesök för att kolla min slemhinna igen. Därefter får vi se hur det går. Hur många ägg det blir. Hur många som befruktas. Hur många som klarar en upptining.
Nu behöver vi era tummar mer än någonsin!
När det stod klart att jag blivit behandlad med för låg hormondos tog de på sig ansvaret med en gång. De har haft extra möten runt oss och hört av sig för att kolla så att allt är ok trots allt. En plan B är utformad och dosen är 4 gånger högre än tidigare.
Vår donator plockas någon gång den här veckan och sedan fryser de in äggen. I slutet av veckan ska jag på återbesök för att kolla min slemhinna igen. Därefter får vi se hur det går. Hur många ägg det blir. Hur många som befruktas. Hur många som klarar en upptining.
Nu behöver vi era tummar mer än någonsin!
måndag 26 november 2012
Det blev som jag befarade...
Då blev det som jag befarade...
Ultraljudet visade att min slemhinna i stort sett inte hade utvecklats alls. Den hade inte blivit det minsta bullig eller fluffig. Hormondosen var PÅ TOK för låg och läkaren som undersökte mig kunde inte förstå hur de hade tänkt när de gav mig ordinationen. Med tanke på att jag tidigare gånger legat på mellan 225 och 300 enheter Gonal-F, kan kanske de flesta räkna ut att 75 inte räcker lång väg.
Så, nu är jag i ofas. Donatorn kommer att behöva plockas när jag inte är redo att ta emot. Suck. Äggen kommer att frysas. Vi får se om något överlever, eller om det blir som i min mardröm...
Ultraljudet visade att min slemhinna i stort sett inte hade utvecklats alls. Den hade inte blivit det minsta bullig eller fluffig. Hormondosen var PÅ TOK för låg och läkaren som undersökte mig kunde inte förstå hur de hade tänkt när de gav mig ordinationen. Med tanke på att jag tidigare gånger legat på mellan 225 och 300 enheter Gonal-F, kan kanske de flesta räkna ut att 75 inte räcker lång väg.
Så, nu är jag i ofas. Donatorn kommer att behöva plockas när jag inte är redo att ta emot. Suck. Äggen kommer att frysas. Vi får se om något överlever, eller om det blir som i min mardröm...
måndag 19 november 2012
Ett litet steg på vägen
Då har vi tagit oss till nästa nivå i denna femstegsraket. Gonal-F sprutas nu in i magen varje kväll och ser förhoppningsvis till att slemhinnan fluffar till sig och blir bullig och go. Jag tar mycket mindre dos den här gången än förra. De säger att det inte behövs så stor dos när det bara är slemhinnan som ska växa. Den större dosen behöver man för att utvecka många ägg, och det är ju inte mina ägg som ska användas. Lite orolig för det är jag. Tänk om min slemhinna inte utvecklas så bra som den behöver. Tänk om den är för tunn för att ta emot ett ägg när donatorn måste göra sitt uttag? I helgen drömde jag att det blev så och att alla äggen därför var tvungna att frysas. När de sedan tinades överlevde inte något. Vi fick ändå betala 45 ooo kr... Hoppas verkligen inte att det var en sanndröm!! Försöker annars, i vaket tillstånd, att vara så positiv som möjligt. Jag vågar tänka att det ska gå. Varför skydda sig mot nederlag genom att tänka negativt? Jag kommer ju bli hysteriskt ledsen i vilket fall om det misslyckas.
I början av nästa vecka ska jag på ultraljud för att kolla hinnan. Hoppas, hoppas att det ser bra ut!!!!
Kramar
I början av nästa vecka ska jag på ultraljud för att kolla hinnan. Hoppas, hoppas att det ser bra ut!!!!
Kramar
lördag 10 november 2012
Från noll till hundra på en vecka
Alla ni som har varit i den här "branschen" ett tag känner kanske igen er i att sexslusten försvinner när allt är schemalagt. Jag och maken har haft sex på bestämda tider i 6 år och jag kan ärligt säga att jag inte har varit sugen på flera år. Vi har gjort det enbart för att få ett barn. Supertåkigt! Men längtar man inte efter sex saknar man det inte heller när det inte blir av.
Som jag skrev i förra inlägget så har jag nu gått på zonterapi två gånger hos Arne Hamberg. Jag har också i en vecka druckit den hemska blandningen av Maca Pure Powder och vatten. Döm om min förvåning när jag imorse vaknar upp och känner mig sugen!!! OMG! Började så klart kladda lite på maken, men han har inte varit hos Arne och inte heller druckit Macan så till min besvikelse fick jag ingen respons...
Antingen har Arne magic fingers eller så stämmer det att Macan är ett naturligt viagra. Kanske är det en kombination av dem båda :) I alla fall så pratade jag och maken om det under frukosten. Maken tog sig en ordentlig titt på förpackningen och surfade runt lite på nätet...
...så nu är vi två i familjen som dricker beskt till frukost! :) :)
Ha en bra dag alla!
KRAM
Som jag skrev i förra inlägget så har jag nu gått på zonterapi två gånger hos Arne Hamberg. Jag har också i en vecka druckit den hemska blandningen av Maca Pure Powder och vatten. Döm om min förvåning när jag imorse vaknar upp och känner mig sugen!!! OMG! Började så klart kladda lite på maken, men han har inte varit hos Arne och inte heller druckit Macan så till min besvikelse fick jag ingen respons...
Antingen har Arne magic fingers eller så stämmer det att Macan är ett naturligt viagra. Kanske är det en kombination av dem båda :) I alla fall så pratade jag och maken om det under frukosten. Maken tog sig en ordentlig titt på förpackningen och surfade runt lite på nätet...
...så nu är vi två i familjen som dricker beskt till frukost! :) :)
Ha en bra dag alla!
KRAM
fredag 9 november 2012
Testa det mesta
Jag har testat det mesta för att bli på smällen - olika sexställningar, benen i vädret, hormoner, tabletter, massage, akupunktur, västerländsk medicin, österländsk medicin, teer, IVF och ÄD. Inget har hjälpt. Nu inför vårt sista försök tar jag ännu ett nytt grepp - zonterapi och nytt jobb där alla tidigare nyanställda på min avdelning har blivit gravida inom ett år...
Ni som har läst bloggen från början vet att jag inte tycker att det är så jobbigt att prata om att jag är ofrivilligt barnlös med nya människor. Jag tycker snarare att det är jobbigt att försöka hemlighålla det. Så efter några veckor i mitt nya arbetslag berättade jag hur det låg till och att jag hade en sista behandling framför mig. Det visar sig då att en av mina jobbarkompisar också haft det jobbigt med barnbiten och att det tog lång tid för henne att lyckas. De lyckades dock på egen hand och har nu två fina barn.
Månaderna innan hon blev gravid gick hon till en zonterapeut som hon varmt rekommenderade, Arne Hamberg. Jag har nu varit hos honom två gånger och jag kan bara hålla med, han är jätteduktig. MEN, sjukt vad det gör ONT!! Han har dessutom sett till att jag nu tar ännu en örtmedicin, Maca Pure Powder, så till listan ovan kan jag nu även skriva in zonterapi och peruansk örtmedicin. Förhoppningsvis kommer jag om ett tag även att kunna tillägga att det gjorde mig på smällen :)
Jag trodde helt klart att jag var van vid hemska drycker i och med att jag har hinkat i mig en hel del kinesiska teer som smakat apa. MEN, det här slår allt med hästlängder. Det smakar otroligt illa!!! Det går inte ens att beskriva med ord, hur äckligt det är. Usch, måtte det vara värt det!
Massor med kramar!
Ni som har läst bloggen från början vet att jag inte tycker att det är så jobbigt att prata om att jag är ofrivilligt barnlös med nya människor. Jag tycker snarare att det är jobbigt att försöka hemlighålla det. Så efter några veckor i mitt nya arbetslag berättade jag hur det låg till och att jag hade en sista behandling framför mig. Det visar sig då att en av mina jobbarkompisar också haft det jobbigt med barnbiten och att det tog lång tid för henne att lyckas. De lyckades dock på egen hand och har nu två fina barn.
Månaderna innan hon blev gravid gick hon till en zonterapeut som hon varmt rekommenderade, Arne Hamberg. Jag har nu varit hos honom två gånger och jag kan bara hålla med, han är jätteduktig. MEN, sjukt vad det gör ONT!! Han har dessutom sett till att jag nu tar ännu en örtmedicin, Maca Pure Powder, så till listan ovan kan jag nu även skriva in zonterapi och peruansk örtmedicin. Förhoppningsvis kommer jag om ett tag även att kunna tillägga att det gjorde mig på smällen :)
Jag trodde helt klart att jag var van vid hemska drycker i och med att jag har hinkat i mig en hel del kinesiska teer som smakat apa. MEN, det här slår allt med hästlängder. Det smakar otroligt illa!!! Det går inte ens att beskriva med ord, hur äckligt det är. Usch, måtte det vara värt det!
Massor med kramar!
onsdag 31 oktober 2012
Prosit
Dagarna kommer och dagarna går, men inget nytt händer. Ja, jo något händer. Jag får världens nysattacker, kan nysa 10 gånger i rad, en sådär 10 minuter efter det att jag har tagit min nässprej. Det är jättejobbigt! Dessutom kliar det något fruktansvärt på nästippen, inte bara när jag precis har tagit sprejen, utan hela tiden. det innebär att jag går och kliar mig på tippen med handryggen, nästintell konstant. Kom på här om dagen att det kanske ser ut som om jag har en annan vana... Har sprejat i 4 veckor nu och än är det inte bestämt när jag ska börja med sprutorna. Anledningen till att jag har hållit på så länge är för att min mens är oregelbunden. Nu längtar jag tills jag får sätt igång "på riktigt"!
Kramar!
Kramar!
lördag 20 oktober 2012
Inga symptom
Mycket jobb, en skrivarkurs och en tjejhelg senare är jag här igen :)
Jag sprejar morgon och kväll, men som vanligt har jag inga symptom. Ingen huvudvärk, inga svettningar och inga humörsvängningar. Är det dåligt att inte känna något? Så klart är det skönt för mig, det är ju inte allas jobbigt för mig att vara i klimakteriet. Det jag menar är, kan det vara något kroppsligt fel som gör att jag inte känner några symptom och som gör att det blir svårare för mig att bli gravid?
Ikväll ska jag till Globen med arbetskamrater och se Jöback sjunga olika musikallåtar. Ska bli väldigt kul!!
Trevlig lördag alla!!
Kram
Jag sprejar morgon och kväll, men som vanligt har jag inga symptom. Ingen huvudvärk, inga svettningar och inga humörsvängningar. Är det dåligt att inte känna något? Så klart är det skönt för mig, det är ju inte allas jobbigt för mig att vara i klimakteriet. Det jag menar är, kan det vara något kroppsligt fel som gör att jag inte känner några symptom och som gör att det blir svårare för mig att bli gravid?
Ikväll ska jag till Globen med arbetskamrater och se Jöback sjunga olika musikallåtar. Ska bli väldigt kul!!
Trevlig lördag alla!!
Kram
lördag 6 oktober 2012
Sömn, eller avsaknad av densamma
Jag har inte sovit så bra i natt p.g.a olika anledningar.
För det första var det nästan möjligt att somna, men när jag väl hade gjort det kom Bubbaskatten och väckte mig vid 2-tiden för han ville gå ut. Ett par timmar senare vaknar jag av att det är ett herrans liv ute i vår trädgård. Katter skriker i högan skyn och Bubbas är så klart en av kämparna. Slänger på mig en morgonrock och springer ut barfta för att skilja de ursinniga katterna åt. Jagar iväg en stor röd inkräktare och hugger tag i Bubbas och får med honom in, fortfarande skrikands och fräsandes. Bubbas alltså :)
Det tar ett tag att somna om, men klockan 7 ringer väckarklocken för då är det dags att gå upp och spreja!! Vi är alltså igång nu :)
Slänger mig åter i bingen i förhoppning att få sova till lunch då maken är i väg på killhelg och jag inte har några speciella planer för helgen. Ack så fel jag hade. 20 minuter över 9 kommer Bubbaskillen in i sovrummet och börjar riva på sängen. Det är hans sätt att tala om för matte att det är dags för frukost.
Med alla dessa avbrott i sömnen under natten var jag helt slut vid halv 1. Somnade i soffan och sov där till halv 4... Hela dagen helt bortkastad!!!
Håll tummarna för att jag kan sova i natt så att jag inte är som en zombi när det är dags att börja jobba igen på måndag.
Ha en bra lördagskväll!
KRAM
För det första var det nästan möjligt att somna, men när jag väl hade gjort det kom Bubbaskatten och väckte mig vid 2-tiden för han ville gå ut. Ett par timmar senare vaknar jag av att det är ett herrans liv ute i vår trädgård. Katter skriker i högan skyn och Bubbas är så klart en av kämparna. Slänger på mig en morgonrock och springer ut barfta för att skilja de ursinniga katterna åt. Jagar iväg en stor röd inkräktare och hugger tag i Bubbas och får med honom in, fortfarande skrikands och fräsandes. Bubbas alltså :)
Det tar ett tag att somna om, men klockan 7 ringer väckarklocken för då är det dags att gå upp och spreja!! Vi är alltså igång nu :)
Slänger mig åter i bingen i förhoppning att få sova till lunch då maken är i väg på killhelg och jag inte har några speciella planer för helgen. Ack så fel jag hade. 20 minuter över 9 kommer Bubbaskillen in i sovrummet och börjar riva på sängen. Det är hans sätt att tala om för matte att det är dags för frukost.
Med alla dessa avbrott i sömnen under natten var jag helt slut vid halv 1. Somnade i soffan och sov där till halv 4... Hela dagen helt bortkastad!!!
Håll tummarna för att jag kan sova i natt så att jag inte är som en zombi när det är dags att börja jobba igen på måndag.
Ha en bra lördagskväll!
KRAM
Minnenas allé
Kan inte sova och youtubar runt och lyssnar på musik. Lyckades hitta den här underbara låten som jag bara älskar!!! Dansade som en galning till den i Leeds sommaren 2001. Vilka minnen, får rysningar av välbehag :) Tyvärr är introt lite för långt, börja lyssna efter ca en minut istället.
Här är en annan favorit.
Hoppas ni andra sover sött!
Kramar!!
onsdag 3 oktober 2012
Tro kan försätta berg
Igår läste jag en artikel i den lokala tidningen. Den handlade om äggdonation och som vanligt när det kommer till ämnen som dessa slukar jag dem med hull och hår! Det var den svenska boxaren Åsa Sandell som var huvudperson och som berättade om sin barnlöshet och hur hon via äggdonation nu är lycklig mamma till en liten dotter. Hennes ägg, liksom mina, var av sämre kvalitet och därför var äggdonation hennes enda alternativ till att kunna bli mamma. Eftersom hon var 45 år gammal hade hon passerat åldersgränsen för att få göra ett försk i Sverige och åkte därför till Riga. Där lyckades det på första försöket!!
Det är ännu en av dessa solskenshistorier jag läst om både här i bloggvärlden och i det verkliga livet och som jag med själ och hjärta önskar jag kan bli en del av. Jag vill kunna vara så positiv så att jag verkligen tror att det kan vara jag om några månader. Tänk om man inte hade allt det negativa bagaget med sig, där det för mig, i denna IVF-karusell, inte finns ett enda glädjeämne. Jag minns första månaden vi hade slängt allt vad preventivmedel heter och vilken positiv anda vi hade. Då var det självklart att vi skulle lyckas på första försöket :) Jag vill vara lika positiv nu. Jag vill vara så där stensäker på att det kommer att lyckas! För långt där inne tror jag att chansen att lyckas är högre om jag tror på det. MEN då kan det inte vara en sådan där låtsas tro, det måste vara en äkta och ärlig tro! Hur ska jag göra för att hitta den?
Kramar!!
Det är ännu en av dessa solskenshistorier jag läst om både här i bloggvärlden och i det verkliga livet och som jag med själ och hjärta önskar jag kan bli en del av. Jag vill kunna vara så positiv så att jag verkligen tror att det kan vara jag om några månader. Tänk om man inte hade allt det negativa bagaget med sig, där det för mig, i denna IVF-karusell, inte finns ett enda glädjeämne. Jag minns första månaden vi hade slängt allt vad preventivmedel heter och vilken positiv anda vi hade. Då var det självklart att vi skulle lyckas på första försöket :) Jag vill vara lika positiv nu. Jag vill vara så där stensäker på att det kommer att lyckas! För långt där inne tror jag att chansen att lyckas är högre om jag tror på det. MEN då kan det inte vara en sådan där låtsas tro, det måste vara en äkta och ärlig tro! Hur ska jag göra för att hitta den?
Kramar!!
måndag 1 oktober 2012
Svårsmält beslut
Hej igen och tack för alla omtänksamma kommentarer!! Det känns verkligen varmt i hjärtat när jag läser era ord och lyckönskningar. Det är så fantastiskt att ni forfarande finns kvar och är villiga att lyfta mig på vägen trots att jag har varit frånvarande så länge. Kärlek till er :)
Många av er skriver om lättnaden när beslutet om inga fler försök är taget. Jag önskar att jag kunde känna den också, men det gör jag inte. I alla fall inte just nu. För tillfället är det mest panik som håller magen i ett fast grepp när jag tänker på det kommande försöket och ett eventuellt misslyckande. Det är som ett svart hål som jag sugs närmare och närmare. Betyder det att jag/vi inte har fattat rätt beslut? Fast vi har fattat beslutet, det blir inget mer, men jag kan inte se mig själv som förevigt barnlös. Det är lika svindlande och svårsmält som döden.
Massor av kramar till er!!
Många av er skriver om lättnaden när beslutet om inga fler försök är taget. Jag önskar att jag kunde känna den också, men det gör jag inte. I alla fall inte just nu. För tillfället är det mest panik som håller magen i ett fast grepp när jag tänker på det kommande försöket och ett eventuellt misslyckande. Det är som ett svart hål som jag sugs närmare och närmare. Betyder det att jag/vi inte har fattat rätt beslut? Fast vi har fattat beslutet, det blir inget mer, men jag kan inte se mig själv som förevigt barnlös. Det är lika svindlande och svårsmält som döden.
Massor av kramar till er!!
söndag 30 september 2012
Början på slutet
I veckan fick jag ett samtal, eller rättare sagt DET samtalet. Huddinge was calling! Det är ingen fast plan framtagen än, men till nästa mens börjar jag att spreja. För sista gången. Det är bära eller brista som gäller, det ha maken och jag bestämt.
Som ni säkert förstår är jag grymt nervös! Jag vill så ooootroligt mycket att det ska fungera den här sista gången, att jag och maken ska få uppleva allt det som så många andra av er har fått göra här i bloggvärlden.
Om jag fick önska mig vad som helst i hela världen skulle det vara att få ETT plus och nio månader senare ett litet liv i våra famnar. Barnet skulle bli omåttligt älskat och överöst med kärlek. Snälla, snälla, snälla! En endaste gång i livet!
Många kramar till er fina där ute!
Som ni säkert förstår är jag grymt nervös! Jag vill så ooootroligt mycket att det ska fungera den här sista gången, att jag och maken ska få uppleva allt det som så många andra av er har fått göra här i bloggvärlden.
Om jag fick önska mig vad som helst i hela världen skulle det vara att få ETT plus och nio månader senare ett litet liv i våra famnar. Barnet skulle bli omåttligt älskat och överöst med kärlek. Snälla, snälla, snälla! En endaste gång i livet!
Många kramar till er fina där ute!
fredag 18 maj 2012
Önskar er en skön sommar!
Long time no see!
Ja, det var verkligen länge sedan jag skrev här på bloggen. Lusten att formulera ord som beskriver det som händer mig och mitt inre har inte infunnit sig. Många gånger har jag funderat på om jag ska skriva ett avslutande inlägg som sätter punkt för denna blogg, men det har känts hemskt att avsluta något som har varit en sådan påtaglig del av mitt liv att jag istället bara lagt den på is. Under dessa månader som gått har jag hoppats på att skrivglöden ska komma tillbaka och få mig att åter bli endel av den underbara gemenskap, om än med en tragisk gemensam nämnare, som jag fått vara en del av under den tid som jag befunnit mig här. Det har varit helt underbart att få dela med mig av mitt liv, mina tankar och mina känslor till er och tillbaka fått ert stöd, er omtanke och en biljett till delar av era liv. Tusen tack för det!!!
Ingenting har förändrats i mitt liv. Maken och jag försöker få vår högsta önskan om ett barn uppfylld, på naturlig väg dvs i sänghalmen. Det har så klart inte fungerat...än. Men likväl fortsätter vi månad in och månad ut. I mitten av varje månad säger jag de magiska orden: "Nu har jag ägglossning". Att lasten som lossas varendaste månad sedan är av urusel kvalitet är ju lite deppigt, men inte förvånande. Jag är och förblir (troligen) tjejen som aldrig blev gravid, någonsin.
Nog om mig. Nu vill jag hylla en annan tjej! En osjälvisk sådan som i april tog sig tid att åka från sydsverige till huvudstaden för att prata med läkarna på Huddinge om att ställa upp som donator för vår skull. All heder till dig och tusen, tusen tack!! Jag är så otroligt glad över att jag har haft turen att möta någon som du som gör en sådan här osjälvisk uppoffring för en anonym medsyster!
Eftersom ingenting nytt kommer att hända förrän till hösten så kommer denna blogg att vila tills dess. Det klart, skulle ett mirakel inträffa i sommar kommer jag så klart att berätta det för er, men med min erfarenhet av produktionen inifrån bebisfabriken så är det inte så troligt.
Ha en bra sommar alla ni fina där ute!
KRAM!
Ja, det var verkligen länge sedan jag skrev här på bloggen. Lusten att formulera ord som beskriver det som händer mig och mitt inre har inte infunnit sig. Många gånger har jag funderat på om jag ska skriva ett avslutande inlägg som sätter punkt för denna blogg, men det har känts hemskt att avsluta något som har varit en sådan påtaglig del av mitt liv att jag istället bara lagt den på is. Under dessa månader som gått har jag hoppats på att skrivglöden ska komma tillbaka och få mig att åter bli endel av den underbara gemenskap, om än med en tragisk gemensam nämnare, som jag fått vara en del av under den tid som jag befunnit mig här. Det har varit helt underbart att få dela med mig av mitt liv, mina tankar och mina känslor till er och tillbaka fått ert stöd, er omtanke och en biljett till delar av era liv. Tusen tack för det!!!
Ingenting har förändrats i mitt liv. Maken och jag försöker få vår högsta önskan om ett barn uppfylld, på naturlig väg dvs i sänghalmen. Det har så klart inte fungerat...än. Men likväl fortsätter vi månad in och månad ut. I mitten av varje månad säger jag de magiska orden: "Nu har jag ägglossning". Att lasten som lossas varendaste månad sedan är av urusel kvalitet är ju lite deppigt, men inte förvånande. Jag är och förblir (troligen) tjejen som aldrig blev gravid, någonsin.
Nog om mig. Nu vill jag hylla en annan tjej! En osjälvisk sådan som i april tog sig tid att åka från sydsverige till huvudstaden för att prata med läkarna på Huddinge om att ställa upp som donator för vår skull. All heder till dig och tusen, tusen tack!! Jag är så otroligt glad över att jag har haft turen att möta någon som du som gör en sådan här osjälvisk uppoffring för en anonym medsyster!
Eftersom ingenting nytt kommer att hända förrän till hösten så kommer denna blogg att vila tills dess. Det klart, skulle ett mirakel inträffa i sommar kommer jag så klart att berätta det för er, men med min erfarenhet av produktionen inifrån bebisfabriken så är det inte så troligt.
Ha en bra sommar alla ni fina där ute!
KRAM!
torsdag 9 februari 2012
40 - bara ett nummer - skulle inte tro det!
Tiden går och inte blir jag yngre. I vår fyller jag 39 år... OMG! Jag har alltid haft en otrolig åldersnoja och att snart fylla 40 gör lite ont. Som jag önskar att det där med ålder bara var en siffra, men tyvärr är ju inte det riktigt sant, för vid siffran 20 var brösten yppiga och stod rakt ut. Nu vid 40 är de mer som skidhoppningsbackar och jag tackar den som uppfann push-BH:n. Vid 20 kunde jag ha vilken hårfärg jag ville, men nu med alla de små grå som står i kö för att kissa in sitt eget revir, är det blond som gäller, där smälter de i alla fall in något så när. Vid 20 satt ögonlocken på plats och man kunde måla med kajalpennan utan att använda den andra handen. Nu vid 40 måste jag dra ut ögonlocken halvvägs till örat för att undvika att få linjen att se ut som ett år på OMX-börsen. Dessutom måste jag snart använda kirurgtejp för att hålla upp ögonlocken från ögonfransarna. Vid 20 vaknade jag aldrig med sovveck på ögonlocken efter en natts sömn, men nu ser det alltid ut som om det är en clown som blickar tillbaka på mig i spegeln varje morgonen. Så det där med skönhetssömn kan vi spola ner i toan det med. 40 är inte bara ett nummer. And that´s the truth!
Imorgon hoppas jag på att Bygg och Slit AB lyckas komma hit så att vi kan få fason på det här köket en gång för alla. Nu väntar spisen och snart slänger maken upp dörren efter en timme på gymmet. Matdags och slappande i soffan blir det innan jag så åter får min förfulningssömn.
KRAM på er alla!
Imorgon hoppas jag på att Bygg och Slit AB lyckas komma hit så att vi kan få fason på det här köket en gång för alla. Nu väntar spisen och snart slänger maken upp dörren efter en timme på gymmet. Matdags och slappande i soffan blir det innan jag så åter får min förfulningssömn.
KRAM på er alla!
lördag 4 februari 2012
Lycka och sorg
Denna ständigt återkommande frånvaro från bloggvärlden ger mig dåligt samvete. Jag vet att det är min blogg och att den är till för mig att ha en ventil i allt det jobbiga jag/vi går igenom. Här ska jag också få bubbla när det händer något kul, men ändå...jag får dåligt samvete när jag lyser med min frånvaro och det känns som om det hänger något över mig när jag inte har uppdaterat här på länge eller kommenterat hos er andra. Fy mig!
Jag har varit, och är fortfarande, mentalt och fysiskt helt slutkörd sedan jag inledde "projekt snygga till köket". Jag är på jobbet hela dagarna och sedan fortsätter jag att jobba lite till när jag kommer hem eftersom vi är inne i en hektisk och intensiv period på jobbet och saker och ting måste bli klara. Helgerna har ägnats uteslutande åt köket. En helg la jag 20 timmar på att måla om alla skåp invändigt och utvändigt i tre lagar. En helg la jag om köksgolvet - helt själv - och jag är sååååå stolt! Istället för aprikosfärgad klinkers ligger där nu grå klinkers. Yey, så mycket finare! Missbedömde dock hur lång tid det skulle ta och drog igång vid 19-tiden på fredagen och tänkte att jag är nog klar runt 02. Om det ändå hade varit så väl...halv sju på lördagsmorgonen kunde jag så äntligen lägga huvudet på den mjuka kudden. Maken var bortrest så jag sov ända fram till brunchen :) Förra helgen var vi på IKEA och inhandlade och fraktade hem alla skåpsluckor och annat välbehövligt, samtidig som vi umgicks med makens pappa och hans nya familj. Denna helg hade jag hoppats på att allt skulle bli klart, att jag på måndag morgon skulle få traska ner till mitt splitternya kök och bara njuta av allt det blänkande nya. Så kommer detta eländiga väder, med snö och ishalka och förstör allt det roliga. Svärmor med sambo, som lite lustigt kallar sig själva för Bygg och Slit AB, skulle ha sladdat in här på parkeringen i går kväll för att styra upp och fixa till håliga gipsskivor och annat smått och gått, men blev förhindrade av en avstängd E4. Så nu får vi vänt en vecka till, men hey, här är ju tjejen som har "kan hantera väntan" på sitt CV.
Så till roliga och tråkiga nyheter som bara måste luftas här:
1. Stort, stort GRATTIS till lilla Mini, mamma Wilda och pappa Fina M som nu är en sådan lycklig familj. Jag har läst bloggen varje dag, men inte kommenterat, mycket pga bloggerstrul
2. Stort, stort GRATTIS till Tonci som har två små fina frön i magen!
3. Stort, stort GRATTIS till Miss Baglady som även hon har blivit mamma! Har inte än vågat läsa den där bloddrypande långa förlossningsversionen...
4. Mitt hjärta nästan stannade när jag läste att Wilda tystnar!!! Nej, du har funnits i mitt liv så gott som varje dag i över ett år nu. Det gör ont!! Så klart förstår jag att det finns annat i ditt liv som du nu vill prioritera, och du gör helt rätt, men det ändrar inte det faktum att det gör ont! :(
Nu ska jag tröstäta ett kilo smågodis!
KRAM
Jag har varit, och är fortfarande, mentalt och fysiskt helt slutkörd sedan jag inledde "projekt snygga till köket". Jag är på jobbet hela dagarna och sedan fortsätter jag att jobba lite till när jag kommer hem eftersom vi är inne i en hektisk och intensiv period på jobbet och saker och ting måste bli klara. Helgerna har ägnats uteslutande åt köket. En helg la jag 20 timmar på att måla om alla skåp invändigt och utvändigt i tre lagar. En helg la jag om köksgolvet - helt själv - och jag är sååååå stolt! Istället för aprikosfärgad klinkers ligger där nu grå klinkers. Yey, så mycket finare! Missbedömde dock hur lång tid det skulle ta och drog igång vid 19-tiden på fredagen och tänkte att jag är nog klar runt 02. Om det ändå hade varit så väl...halv sju på lördagsmorgonen kunde jag så äntligen lägga huvudet på den mjuka kudden. Maken var bortrest så jag sov ända fram till brunchen :) Förra helgen var vi på IKEA och inhandlade och fraktade hem alla skåpsluckor och annat välbehövligt, samtidig som vi umgicks med makens pappa och hans nya familj. Denna helg hade jag hoppats på att allt skulle bli klart, att jag på måndag morgon skulle få traska ner till mitt splitternya kök och bara njuta av allt det blänkande nya. Så kommer detta eländiga väder, med snö och ishalka och förstör allt det roliga. Svärmor med sambo, som lite lustigt kallar sig själva för Bygg och Slit AB, skulle ha sladdat in här på parkeringen i går kväll för att styra upp och fixa till håliga gipsskivor och annat smått och gått, men blev förhindrade av en avstängd E4. Så nu får vi vänt en vecka till, men hey, här är ju tjejen som har "kan hantera väntan" på sitt CV.
Så till roliga och tråkiga nyheter som bara måste luftas här:
1. Stort, stort GRATTIS till lilla Mini, mamma Wilda och pappa Fina M som nu är en sådan lycklig familj. Jag har läst bloggen varje dag, men inte kommenterat, mycket pga bloggerstrul
2. Stort, stort GRATTIS till Tonci som har två små fina frön i magen!
3. Stort, stort GRATTIS till Miss Baglady som även hon har blivit mamma! Har inte än vågat läsa den där bloddrypande långa förlossningsversionen...
4. Mitt hjärta nästan stannade när jag läste att Wilda tystnar!!! Nej, du har funnits i mitt liv så gott som varje dag i över ett år nu. Det gör ont!! Så klart förstår jag att det finns annat i ditt liv som du nu vill prioritera, och du gör helt rätt, men det ändrar inte det faktum att det gör ont! :(
Nu ska jag tröstäta ett kilo smågodis!
KRAM
onsdag 11 januari 2012
Tänka på annat
För att inte snöa in alltför mycket i det stora svarta som omringat mig en tid nu bestämde jag mig för en vecka sedan att lägga min energi på något mer konstruktiv, energikrävande, men glädjegivande när det är klart...nytt kök! :)
Till en början hade jag högtflygande planer på att vi skulle riva delar av en vägg för att öppna upp och kunna bygga en köksö. Väggen är dock bärande och det skulle innebära väldiga insatser, både vad gäller tid, energi och pengar, och med tanke på att vi fortfarande hoppas på att få göra ett nytt ÄD-försök nu i vår så får vi hålla i de små slantarna. Rivning av vägg bordlades således tills den stora tipsvinsten trillar in, den som maken suktar efter varje lördag. Vi behåller därmed de stommar som redan sitter, och vitvarorna eftersom de är relativt nybytta, men det andra tas bort för att ersättas med nytt. Det blir därmed nytt golv, kakel, bänskivor, diskbänk, blandare, fläkt och köksluckor.
Jag har de senaste dagarna levt i min köksdröm. Jag har mätt, ritat, kollat internet, mätt lite till, varit på IKEA själv och terroriserat personalen med mina frågor, varit på världens bästa hem och hus affär, Matt Jacob i Veddesta, och terroriserat dem med frågor och fått massor med matnyttiga tips!! Förra helgen var det så dags att involvera maken lite mer hands on och jag drog därför med honom runt för att kolla på det jag valt ut. Han var nöjd med mitt förarbete och kunde egentligen bara bifalla den pågående planen. SKÖNT, inga bråk där. Mindre nöjd var han andra gången han blev runtsläpad när det var dags och beställe. Det tog hela söndagen när han egentligen bara ville vila och träna, men istället blev det alltså köksbeställning i en sådär 5 timmar.
Med intention att göra allt själva insåg vi snabbt att vi nog tagit oss vatten över huvudet då vi båda har tummen mitt i handen. I en väldig fart kopplades makens ömma moder med sambo in i projektet. Snälla som de är sa de ja på stående fot till att vara räddande änglar en helg eller två i februari. Innan de kommer ska vi dock ha lagt klart klinkergolvet i köket då inte allt hinns med. Har lagt ett hallgolv i klinker för en si sådär 5 år sedan, HELT ensam faktiskt, så jag har förhoppningar om att det ska gå väl.
Gissa vilken färg köket ska ha... Absolutely spot on! VITT, VITT, VITT och lite valnöt och krom. Jag föreställer mig att om jag har ljusa färger runt omkring mig kommer det här svarta inombords att absorberas bort och försvinna och kvar finns en glad tjej (hrm) på snart 40 vårar, med ljusa tankar, en ljus själ med förhoppningar om en ljus framtid i treenighetens tecken.
KRAM!
Till en början hade jag högtflygande planer på att vi skulle riva delar av en vägg för att öppna upp och kunna bygga en köksö. Väggen är dock bärande och det skulle innebära väldiga insatser, både vad gäller tid, energi och pengar, och med tanke på att vi fortfarande hoppas på att få göra ett nytt ÄD-försök nu i vår så får vi hålla i de små slantarna. Rivning av vägg bordlades således tills den stora tipsvinsten trillar in, den som maken suktar efter varje lördag. Vi behåller därmed de stommar som redan sitter, och vitvarorna eftersom de är relativt nybytta, men det andra tas bort för att ersättas med nytt. Det blir därmed nytt golv, kakel, bänskivor, diskbänk, blandare, fläkt och köksluckor.
Jag har de senaste dagarna levt i min köksdröm. Jag har mätt, ritat, kollat internet, mätt lite till, varit på IKEA själv och terroriserat personalen med mina frågor, varit på världens bästa hem och hus affär, Matt Jacob i Veddesta, och terroriserat dem med frågor och fått massor med matnyttiga tips!! Förra helgen var det så dags att involvera maken lite mer hands on och jag drog därför med honom runt för att kolla på det jag valt ut. Han var nöjd med mitt förarbete och kunde egentligen bara bifalla den pågående planen. SKÖNT, inga bråk där. Mindre nöjd var han andra gången han blev runtsläpad när det var dags och beställe. Det tog hela söndagen när han egentligen bara ville vila och träna, men istället blev det alltså köksbeställning i en sådär 5 timmar.
Med intention att göra allt själva insåg vi snabbt att vi nog tagit oss vatten över huvudet då vi båda har tummen mitt i handen. I en väldig fart kopplades makens ömma moder med sambo in i projektet. Snälla som de är sa de ja på stående fot till att vara räddande änglar en helg eller två i februari. Innan de kommer ska vi dock ha lagt klart klinkergolvet i köket då inte allt hinns med. Har lagt ett hallgolv i klinker för en si sådär 5 år sedan, HELT ensam faktiskt, så jag har förhoppningar om att det ska gå väl.
Gissa vilken färg köket ska ha... Absolutely spot on! VITT, VITT, VITT och lite valnöt och krom. Jag föreställer mig att om jag har ljusa färger runt omkring mig kommer det här svarta inombords att absorberas bort och försvinna och kvar finns en glad tjej (hrm) på snart 40 vårar, med ljusa tankar, en ljus själ med förhoppningar om en ljus framtid i treenighetens tecken.
KRAM!
tisdag 3 januari 2012
Svart eller vitt
Den senaste tiden har varit väldigt jobbig. Inte så konstigt kanske i och med att julen kanske mest av allt är barnens tid. Åter en påminnelse om att vi inte har några själva, men att det finns många i vår närhet. Jag tycker otroligt mycket om de barn som finns omkring mig, men det gör så ont när den direkta tanken att vi kanske inte kommer att få något eget dyker upp så fort dessa små parvlar är i närheten. Avundssjukan växer sig mörk och stor och stickningarna i hjärtat tilltar samtidigt som mitt yttre är glatt, lekfullt och leende. Jag önskar så att mitt inre och yttre kunde vara ett och inte så splittrat som det är nu. Jag antar att det egentligen bara finns två sätt att uppnå det på:
1. att jag äntligen blir gravid och föder vårt efterlängtade barn.
2. att jag förlikar mig med att för alltid vara barnlös. (Min man vill inte adoptera.)
Ingen gråskala här inte. Så svart och vitt som det kan bli. Det återstå bara att se om det blir det svarta eller det vita som går segrande ur striden.
Kram
1. att jag äntligen blir gravid och föder vårt efterlängtade barn.
2. att jag förlikar mig med att för alltid vara barnlös. (Min man vill inte adoptera.)
Ingen gråskala här inte. Så svart och vitt som det kan bli. Det återstå bara att se om det blir det svarta eller det vita som går segrande ur striden.
Kram
måndag 2 januari 2012
Hoppkvoten är nådd
Nytt år igen.
Jag och maken satte oss i söndags med den bok där vi alltid skriver upp mål för det kommande året. Det kan vara allt från att sluta dricka läsk till att springa milen på 49 minuter till att ordna minst två fester under året till att åka på en campingtur med fiske. Vi tittade igenom de mål vi skrev förra året och strök under i gult de mål vi lyckats nå och lät resten vara vita.
Vi började med den här boken när vi lämnade 2006 bakom oss och blickade framåt mot 2007. Det är ju inte så svårt för er alla att räkna ut vilket återkommande mål som i bländande vitt skriker mot en när man tittar ner på sidorna, en sida för varje år; 2007, 2008, 2009, 2010, 2011. Bli gravid. Nope, inte detta år heller. Ett halvt decennium har gått sedan vi blåögt "bestämde oss för" att bli föräldrar. Alla dessa år har gått. Gått åt till att vänta, längta, gråta, hoppas, känna smärta avundssjuka och sorg, våndas, uppfyllas av intet, tomhet, ifrågasätt meningen, sig själv, sin kropp, sin existens.
Men med varje nytt år har mitt jag fyllts av en våg av ny energi, med glöd och förväntan och en känsla av att i år är det ÅRET. Året då vi lyckas, då vi kan lägga all sorg och allt elända bakom oss och fylla våra liv med en ny mening och dela det nya med en ny individ i våra liv. En frukt av oss som gör att vi blir en riktig familj. Det kommer vara värt våra år i väntans kvicksand när vi äntligen når vårt målens mål.
Det här året har den energivågen, med hoppfullhet och tillförsikt, tagit en annan väg till någon annans hus och sinne. I årens mål finns inte målens mål med. Min hand kunde inte författa de där små orden, bli gravid, en gång till. Jag orkar inte ha dem hånflinandes mot mig vid årets slut. Inte igen. För hoppet bor inte längre i mig. Jag vill hoppas, men jag har hoppats så mycket att min kvot av hopp är nådd.
Så är känslan just nu.
Jag och maken satte oss i söndags med den bok där vi alltid skriver upp mål för det kommande året. Det kan vara allt från att sluta dricka läsk till att springa milen på 49 minuter till att ordna minst två fester under året till att åka på en campingtur med fiske. Vi tittade igenom de mål vi skrev förra året och strök under i gult de mål vi lyckats nå och lät resten vara vita.
Vi började med den här boken när vi lämnade 2006 bakom oss och blickade framåt mot 2007. Det är ju inte så svårt för er alla att räkna ut vilket återkommande mål som i bländande vitt skriker mot en när man tittar ner på sidorna, en sida för varje år; 2007, 2008, 2009, 2010, 2011. Bli gravid. Nope, inte detta år heller. Ett halvt decennium har gått sedan vi blåögt "bestämde oss för" att bli föräldrar. Alla dessa år har gått. Gått åt till att vänta, längta, gråta, hoppas, känna smärta avundssjuka och sorg, våndas, uppfyllas av intet, tomhet, ifrågasätt meningen, sig själv, sin kropp, sin existens.
Men med varje nytt år har mitt jag fyllts av en våg av ny energi, med glöd och förväntan och en känsla av att i år är det ÅRET. Året då vi lyckas, då vi kan lägga all sorg och allt elända bakom oss och fylla våra liv med en ny mening och dela det nya med en ny individ i våra liv. En frukt av oss som gör att vi blir en riktig familj. Det kommer vara värt våra år i väntans kvicksand när vi äntligen når vårt målens mål.
Det här året har den energivågen, med hoppfullhet och tillförsikt, tagit en annan väg till någon annans hus och sinne. I årens mål finns inte målens mål med. Min hand kunde inte författa de där små orden, bli gravid, en gång till. Jag orkar inte ha dem hånflinandes mot mig vid årets slut. Inte igen. För hoppet bor inte längre i mig. Jag vill hoppas, men jag har hoppats så mycket att min kvot av hopp är nådd.
Så är känslan just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)