Denna ständigt återkommande frånvaro från bloggvärlden ger mig dåligt samvete. Jag vet att det är min blogg och att den är till för mig att ha en ventil i allt det jobbiga jag/vi går igenom. Här ska jag också få bubbla när det händer något kul, men ändå...jag får dåligt samvete när jag lyser med min frånvaro och det känns som om det hänger något över mig när jag inte har uppdaterat här på länge eller kommenterat hos er andra. Fy mig!
Jag har varit, och är fortfarande, mentalt och fysiskt helt slutkörd sedan jag inledde "projekt snygga till köket". Jag är på jobbet hela dagarna och sedan fortsätter jag att jobba lite till när jag kommer hem eftersom vi är inne i en hektisk och intensiv period på jobbet och saker och ting måste bli klara. Helgerna har ägnats uteslutande åt köket. En helg la jag 20 timmar på att måla om alla skåp invändigt och utvändigt i tre lagar. En helg la jag om köksgolvet - helt själv - och jag är sååååå stolt! Istället för aprikosfärgad klinkers ligger där nu grå klinkers. Yey, så mycket finare! Missbedömde dock hur lång tid det skulle ta och drog igång vid 19-tiden på fredagen och tänkte att jag är nog klar runt 02. Om det ändå hade varit så väl...halv sju på lördagsmorgonen kunde jag så äntligen lägga huvudet på den mjuka kudden. Maken var bortrest så jag sov ända fram till brunchen :) Förra helgen var vi på IKEA och inhandlade och fraktade hem alla skåpsluckor och annat välbehövligt, samtidig som vi umgicks med makens pappa och hans nya familj. Denna helg hade jag hoppats på att allt skulle bli klart, att jag på måndag morgon skulle få traska ner till mitt splitternya kök och bara njuta av allt det blänkande nya. Så kommer detta eländiga väder, med snö och ishalka och förstör allt det roliga. Svärmor med sambo, som lite lustigt kallar sig själva för Bygg och Slit AB, skulle ha sladdat in här på parkeringen i går kväll för att styra upp och fixa till håliga gipsskivor och annat smått och gått, men blev förhindrade av en avstängd E4. Så nu får vi vänt en vecka till, men hey, här är ju tjejen som har "kan hantera väntan" på sitt CV.
Så till roliga och tråkiga nyheter som bara måste luftas här:
1. Stort, stort GRATTIS till lilla Mini, mamma Wilda och pappa Fina M som nu är en sådan lycklig familj. Jag har läst bloggen varje dag, men inte kommenterat, mycket pga bloggerstrul
2. Stort, stort GRATTIS till Tonci som har två små fina frön i magen!
3. Stort, stort GRATTIS till Miss Baglady som även hon har blivit mamma! Har inte än vågat läsa den där bloddrypande långa förlossningsversionen...
4. Mitt hjärta nästan stannade när jag läste att Wilda tystnar!!! Nej, du har funnits i mitt liv så gott som varje dag i över ett år nu. Det gör ont!! Så klart förstår jag att det finns annat i ditt liv som du nu vill prioritera, och du gör helt rätt, men det ändrar inte det faktum att det gör ont! :(
Nu ska jag tröstäta ett kilo smågodis!
KRAM
Gud, vad duktig du är!! Att lägga ner köksgolvet helt själv!!! Jag skulle aldrig klara det, jag skulle inte ens våga börja med det :-).
SvaraRaderaJag är så glad för att höra från dig, jag har redan funderat att skriva mejl och fråga hur det är med dig, det var tyst här så länge. Men samtidigt vet jag att man behöver ibland de här tysta stunderna också och jag vet även att du alltid återkommer :-).
Stora kramar och hoppas ni är snart klara med köket att du behöver bara njuta det.
Tusen tack för berömmet :) Det känns rätt stort att ha gjort det själv. Det var lite pilligt, men inte så svårt egentligen. Jag tror absolut att du skulle klara det!!
RaderaTack också för att du har tänkt på mig! Jag läser nästan varje dag hos dig, även om jag inte kommenterar så ofta.
KRAM
Så skönt med nytt kök! Men vilket slit alltså, grym är du!!!
SvaraRaderaTänker på dig mycket. Jag har tankar jag inte tordats skriva på min blogg riktigt, "förbjudna" tankar i min situation och då tänker jag ofta på dig. Ska nog skriva allt en dag för det finns ju två sidor av ett mynt, en förskönad bild är inte så intressant egentligen.
Händer det något på din front? Hör du något från ÄD-kliniken? Visst är det smärtsamt när bloggvänner man följt går vidare till nästa steg. Och ändå är det ju lite vitsen med våra bloggar, som att "göra sig själv arbetslös". Vissa dagar lyckas man inbringa lite hopp och tro på att vi också ska sitta där, andra dagar misströstar man å det grövsta.
Hoppas som Tonci att du snart får sitta och njuta i ditt kök - sådant kan faktiskt ge livsenergi.
Mitt i allt vill jag iaf skicka stor kram!!!
Tack för beröm och tankar, det värmer verkligen! Jag tänker på dig också och besöker din sina ofta även om jag inte har kommenterat den sista tiden.
RaderaDet är ju så dubbelt det där med att bloggvänner lyckas. Jag glädjs för deras skull och jag önskar dem bara gott, för alla som har kämpat som vi gör är såååå värda den lyckan, men å andra sidan känner man sig så rackarns ensam som blir "lämnad" kvar i träsket.
Tyvärr har jag inte hört något från kliniken och inte heller från den blivande donatorn som ville hjälpa. Jag har skrivit till henne och undrat hur det är, men inte fått något svar. Blir så klart orolig för att hon har ångrat sig (då kliniken behandlade henne lite illa i mitt tycke), men jag hoppas att det är andra orsaker som gör att hennes svar dröjer!
KRAM
Tack så jättemycket fina du.
SvaraRaderaJag är mycket imponerad av att du lägger plattor och fixar med köket. Vilken energi och kraft.
Fint att du kan koncentrera dig på sådana saker istället ett tag, så att inte alla tankar går till ÄD och barn.
Stor kram till dig och hoppas att du får en fin vår.
Tack själv för berömmet, suger åt mig som en fluga av en sockerbit :)
RaderaDet känns skönt att fokusera på något annat ett tag och så hoppas jag på att vi också ska lyckas vid nästa försök!
Hoppas du också får en bra vår!!
KRAM
Hej raring! Jag tycker inte att du ska behöva ha dåligt samvete. Jag finns här och läser det du skriver, oavsett hur sporadiskt det är... För precis som du skriver så är ju bloggen för din skull, inte vår :D
SvaraRaderaTa hand om dig, krama om dig och mannen regelbundet och mycket, andas lugnt och koncentera dig på det som är viktigt just nu.
Så hörs vi en annan dag :D
kram
Tack, det känns skönt att du är med mig fastän det dröjer mellan gångerna!!!
RaderaKRAM