Först positiva besked

Som ni säkert redan har förstått av mina tidigare inlägg hade vi en underbar semester och det mesta av tiden tänkte vi inte alls på vår barnlöshet, vi bara njöt av livet!

Men några dagar in på semestern, tidigt på morgonen, ringde min mobil och på displayen stod det "dolt nummer". Morgontrött som jag var blixtrade det så många tankar genom huvudet om vem det kunde vara att personen i andra ändan hann lägga på innan jag svarade. Efter en stund pep mobilen till och meddelade att någon hade lämnat ett meddelande på telefonsvararen och som ni säkert redan listat ut var det Huddinge och min ÄD-kontaktperson. Som alltid när hon lämnar meddelanden säger hon inte vad det handlar om utan bara att hon vill prata med mig. Jag blev jättestressad och eftersom jag varken hade papper eller telefonnummer med mig på resan letade jag igenom hela min utgående samtalslista för att jag eventuellt skulle känna igen något av numrena som det till Huddinge. Ringde tre av dem men kom inte fram någonstans...jobbigt!

Hade mobilen klistrad till kroppen hela dagen i hopp om att hon skulle ringa igen vilket hon gjorde, men dagen efter. Hon berättade då att de nu hade hittat rätta donatorn för mig och min man och att det var lite snabba bud eftersom även deras semester var i antågande. Jag skulle börja med sprej första mensdagen i juli och ta ett blodprov den 11 august sedan skulle de höra av sig med ytterligare instruktioner. Första veckan i september skulle det så vara dags för the big thing! Alla recept och andra papper vi behövde var redan skickade. Hon önskade oss en fortsatt bra semester innan hon la på.

Glädjestrålande berättade jag allt för maken och inom oss båda föll en tung börda, bördan av väntan. Den var över!! Men säg det goda som varar för evigt...

Kram för idag!