måndag 18 juli 2011

En hjärtesak

I brevlådan låg det ett ganska tjock kuvert från Huddinge. Hjärtat började dunka lite extra när jag såg det idag. Under den korta promenaden från brevlådan och in hann jag tänka att det var otroligt att de hade hittat en ny donator så fort. Och otroligt var det, för det var inte alls den information brevet innehöll.

Istället var det en kallelse till den kommande hjärtoperationen, eller ingreppet. Jag ska till Karolinska i Solna fredagen den 9:e september för förberedande samtal och provtagning och veckan efter, den 16:e är det så dags. Och jag är livrädd. LIVRÄDD. Det spelar ingen roll att de säger att det är ett rutiningrepp och chansen att något icke önskvärt ska hände är mindre än en promille. Det spelar ingen roll!! De ska gå in i mitt HJÄRTA och BRÄNNA i BLINDO. Hur scary är inte det?! Och jag måste vara VAKEN i alla de timmar de håller på. Jag blir bedövad i ljumsken där de går in med brännanordningen, men inte mer. Usch jag står inte ut att tänka på att jag ska vara vaken när de slingarar något genom mina blodkärl från ljumsken för att sedan gå in i mitt hjärta. Jag ryser och mår illa på samma gång. Kommer förmodligen att gråta hysteriskt av skräck när jag ligger där på britsen... Det gjorde jag i alla fall när jag skulle göra en sköljning av äggledarna som jag också var väldigt rädd för att göra.

Jag har ju förvisso vetat ett par månader att jag ska göra det...någon gång, precis som jag har vetat att vi ska göra ÄD någon gång. Av någon konstig anledning är det inte alls lång tid till "någon gång" när man inte vill att den dagen ska komma för snabbt. Konstigt, eller...?

KRAM

13 kommentarer:

  1. Jag förstår att du är orolig. Känns det bra att veta när det blir av eller stressar det mer? Hoppas att det kommer ett nytt brev från Huddinge snart med information om den nya donatorn!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att du är rädd, men jag tror att allt ska gå bra, om de säger att det är en rutinoperation, då är det så.
    Jag hoppas du får snart postitiva information om ÄD att du behöver tänka på det istället.
    Kramar!!

    SvaraRadera
  3. Åh gud vad läskigt! Men jag tror som tonci att en rutinoperation är något de gör så ofta att de vet vad de gör!!

    Hoppas på andra glädjande besked, och fram tills dess - soliga dagar!

    kram

    SvaraRadera
  4. Förstår att det känns läskigt men det kommer att gå bra. Säkert får du en massa lugnande så du kommer ta det hela med ro ;)

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Tack för alla lugnande ord. Jag hoppas jag får en massa lugnande och att jag kommer vara lika groggy som jag brukar vara vid ägguttag. Det känns faktiskt mer stressande nu när jag vet när det ska hända, men jag hoppas på andra, positiva, besked från Huddinge och många soliga dagar fram tills dess! :)

    KRAMAR!

    SvaraRadera
  6. Vilken läskig operation! Jag förstår att du är livrädd. Det skulle jag också vara. Men säger de att det är rutin så är jag säker på att det kommer att gå bra även om det är obehagligt att du måste vara vaken så klart. Fast jag tror att du kommer att klara det kanonbra. Sen är det bara ÄD:n kvar och de kommer nog att hitta en donator snart.
    Sakta men säkert reder allt ut sig!

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Åh, älskade vännen, jag önskar att vi alla kunde hålla dig i handen under ingreppet! Jag blir alldeles tårögd och svimfärdig när jag läser ditt inlägg...
    Jag önskar dig all lycka till och är helt övertygad att det kommer gå alldeles utmärkt!!!
    Kommer tänka på dig fram till dess och på fredag, den 9:e sept. håller jag alla tummar för att det ska bli en smärtfri procedur. Både psykiskt och fysiskt.

    Varmaste kramarna /
    Luiza

    SvaraRadera
  8. Det där låter läskigt, förstår att du är rädd.
    Men jag säger som alla andra; Det är ett rutiningrepp och då måste/ska det gå bra! Jag håller i alla fall tummarna för dig.

    KRAMAR

    SvaraRadera
  9. Åh, jag får gåshud.
    Nu bestämmer vi att det kommer att gå jättebra och så cyberskickar jag en stor kram och en mental handduk att torka bort all rädsla med.

    SvaraRadera
  10. Förstår att du blir orolig. Berätta om din oro och nervositet för personalen redan dagen då du ska dit för samtal. Det finns mycket lugnande man kan ge, så var inte rädd att säga att du vill ha det. Du ska se att allt kommer gå bra, och du är i goda händer på duktiga kirurger som gjort detta otaliga gånger!
    Ska stötta dig lite extra i mina tankar den dagen! Kramar!

    SvaraRadera
  11. Usch då! Förstår att du är rädd, det låter ändå ganska hemskt trots att du skrev att det är ett rutiningrepp. Det är ju ditt hjärta. Och att vara vaken och medveten måste ju göra det extra läskigt. Men håller med Dreams can come true: berätta om din rädsla istället för att bita ihop och stänga allt inne.
    Kramar!

    SvaraRadera
  12. Jag kan tänka mig hur olustigt det måste kännas att lägga sig på op-bordet. Och just när det gäller hjärtat också. Hade det varit en knäop hade det nog känts enklare. Det kommer att gå bra :) Tänk vad skönt när det är gjort.

    Tänkte på det där med donatorn. Man blir ju lite nyfiken på vad som hänt när de säger att de inte kan gå in på det. Kan samtidigt tycka att det är lite märkligt att det kan bli så. Eller ja, det fattar jag ju egentligen men det är synd att det inte spikas helt och hållet så att man vet att det blir av. Fast donation är ju donation, sker väl alltid efter donatorns önskemål antar jag. Blev i alla fall så ledsen när jag läste ditt inlägg. När vänder det, när blir motgångar medgångar? Jag bara undrar...

    KRAM!

    SvaraRadera
  13. Massa styrkekramar till dig!

    SvaraRadera