Gunnel G

Jag har fått en kommentar från Gunnel G på inlägget Kokar av ilska som lyder:

"Du betalar bara hälften för ditt barn jämfört med vad andra föräldrar betalar för sina barn. Varför ska skattebetalarna betala extra för just ditt barn? Borde inte du stå för den merkostnaden själv?"

Nu är jag inte riktigt hundra på vad du menar Gunnel, men jag tror att du tror att jag är ensamstående som försöker skaffa barn, vilket jag inte är, jag är lyckligt gift med min man och vi försöker bli en familj med barn. Jag tänker nu trots allt försöka besvara din kommentar.

Jag antar att du med din kommentar vill få sagt att som ensamstående blir det bara en i hushållet som betalar skatt till staten till skillnad från par där båda betalar skatt. MEN det är faktiskt inte så svart eller vitt som du vill få det att framstå. Det finns otaliga variationer i det här med rättvisa, men vi börjar inom "barnsektorn".

Om jag är ensamstående och får ETT barn så betalar jag absolut mindre i skatt till den gemensamma potten för de kostnader barnen i vårt samhälle kostar jämfört med om ett par får ETT barn. Men vad händer om samma par får två barn? Betalar inte då paret lika stor del per barn i skatt som den som är ensamstående med ett barn? Och vad händer om de får ett eller två barn till? Betalar paret då inte mindre andel skatt än den ensamstående med ETT barn? Ska vi då göra en "Kina" här och begränsa antalet barn per hushåll, två barn för par och ett barn för ensamstående? Mest rättvist, eller? Ett annat förslag för att göra allt så rättvist som möjligt vad gäller antalet barn man skaffar är kanske att betala skatt efter det antal barn man får. Inga barn - ingen barnskatt, ett barn - 1 barnskatt, två barn - 2 barnskatt osv. Det systemet skulle ju vara den ultimata rättvisan, för det är ju inte rättvist att betala skatt till samhällets alla barn om man inte har barn själv, enligt ditt resonemang.

Sedan kan vi ta rättvisan ett steg vidare. Ska de som aldrig är sjuka betala för de som ofta är sjuka? Ska de som aldrig får cancer betala för cancervården? Ska de som drabbas av stroke betala för sin egen vård, för alla skattebetalare kommmer ju inte att utnyttja den vården? De som behöver hjälp av psykiatrin, ska de betala den ur egen ficka? Ska de som inte har bil betala för de vägar de aldrig åker på? Ska de som cyklar ändå betala för kollektivtrafiken? Ska de som inte har sina föräldar i livet ändå betala för åldringsvården? Ja, som ni förstår kan raden av rättvisefrågor bli hur lång som helst.

För mig, barnlös eller inte, är det lätt att svar på ovanstående frågor. Jag är gärna med och betalar för de som behöver, om det så är förlossningsvård (som jag sorgligt nog förmodligen aldrig kommer att få ta del av), mödravård (som jag sorgligt nog förmodligen aldrig kommer att få ta del av), förskoleplatser (som jag sorgligt nog förmodligen aldrig kommer att få ta del av), skolor (som jag sorgligt nog förmodligen aldrig kommer att få ta del av), cancervård eller strokevård (som jag förhoppningsvis inte behöver ta del av), psykiatrisk vård, motorvägar, kollektivtrafiken, åldringsvården och alla andra rättvisefrågor som jag inte har orkar lista ovan.

Jag vill leva i ett medmänskligt samhälle där man inte räknar rättvisa i kronor. Många människor går genom livet och drabbas av olycka efter olycka. Ska dessa stackare dessutom på egen hand behöva betala allt och därmed uppleva dubbel olycka?

Livet är långt ifrån rättvist, tell me about it, det vet jag, det vet du, det vet alla. Men varför är det bara rättvisan i kronor som räknas? Rättvisan i allt det andra då, gills inte det? Och vem har rätten att bestämma när det är rättvist?

Kram