torsdag 7 april 2011

Besked

Efter läkarbesöket har den här veckan verkligen handlat om att bryta ihop. Måndagen var en riktigt pissig dag, men frågan är om inte tisdagen var ännu värre. Trots mycket tårar, svullna ögon och huvudvärk var jag bestämd över att ändå ta mig till jobbet på tisdagen. Där väntade tre inbokade möten och en presentation på eftermiddagen och tanken på att skjuta upp allt på så kort varsel kändes inte bra. Att åka till jobbet kändes inte heller bra, men det kändes bättre än att ställa in...när jag tänkte på det hemma. Maken bad mig tänka efter, "är det en bra idé? Klarar du en hel dag?" "Det kommer att gå bra" svarade jag och kände mig ganska stark.

Det räckte att stiga in på jobbet för att det starka skulle försvinna. Stark var jag i hemmets trycka vrå, inte i jobbets lokaler. Det var minsta motståndets lag som kickade in där i korridoren och en fel kommentar från en jobbarkompis puttade mig över kanten. Bryta-ihop-kanten. Jag flydde in i ett arbetsrum där jag satte mig vid ett bord och stirrade ner i papper jag behövde ta tag i, med tårar hängandes i ögonfransarna. In kommer A som hälsar glatt, men snart ser att allt inte är som det ska. Genast sätter hon sig bredvid och frågar hur det är. Det är starskottet för niagara att börja falla och tårarana sprutar ur ögonen som på Lilleskutt. A är fantastisk och kramar om mig och jag lägger huvudet på hennes axel samtidigt som hon stryker mig över ryggen. A vet om min barnlängtan och mina misslyckade försök, men visste inte om att vi nu står i kö till ÄD och att en testmånad nu gått i stöpet. Men där och då berättar jag allt för henne och gråter sådär högljudd som man kan ibland när man inte får tillräckligt med luft.

Tyvärr inser jag ganska snart att jag hade valt fel plats att fly till när fler och fler på jobbet strömmar in i rummet. Lokalen var bokat för ett arbetslagsmöte... Jag reser mig fort, men det ordnas snabbt fram ett nytt rum för mötet så att jag kan sitta kvar. A sitter kvar en stund med mig och ställer sedan upp och gör en av mina brådskande uppgifter medan jag går på toa för att "städa upp mitt yttre". Snälla snälla A, tusen tack!

Jag förstår där inne på toa att mina åtaganden för dagen måste avbokas och flyttas fram och tre telefonsamtal senare är det gjort. Jag försöker genomföra lite pappersarbete mellan gråtattackerna innan jag beger mig till chefen, som vet allt, för att berätta om mitt psykbryt. Vad gäller allt det här som pågår runt mig har hon den största förståelsen då hennes egen dotter upplevt detsamma. Dottern genomgick 3 IVF innan hon blev gravid, så chefen vet precis vilken känslomässig berg-och dalbana jag går igenom. Därför var det inga betänkligheter, efter en kram skickade hon hem mig direkt och tog själv på sig att hålla i presentationen på eftermiddagen. Tack chefen för att du förstår! (Hon läser inte här, men i alla fall, ett tack ska hon ha!)

Jag har varit hemma sedan dess och vilat och gråtit. Gråtit, vilat, pratat och framför allt tröstätit. GUUUD vad jag har ätit och bara onyttiga saker. I dag är jag mycket starkare och illamående men imorgon är det dags att återgå till arbetet. Jag hoppas att jag känner mig lika stark då när jag öppnar dörrarna och kliver in i korridoren.

Idag kom också det besked jag väntat och längtat efter. De är villiga på Huddinge att ge det ett försök till. Eftersom slemhinnan lyckades växa till 8 mm under mina egna IVF-försök med hjälp av Gonal-F, ska vi göra en testmånad med sprutor för att se om det lyckas igen. Snäll snälla ni, kan ni hålla tummar och tår och allt man kan hålla för att det lyckas denna gång!! Det skulle vara så bittert att inte ens få försöka med ÄD, att förlora chansen för en slemhinnas skull. Kan ni be lite för mig?

Kram!!

20 kommentarer:

  1. Jag ska hålla fingrar och tår och jag ska till och med be en liten bön, fast jag inte tror på gud och jag önskar bara att livet ska vara snällt mot er nu. att ni får ert efterlängtade barn och att ni slipper lida mer.

    SvaraRadera
  2. Åh det gör ont i hjärtat att läsa det du skriver. Förstår att det gör så fruktansvärt ont. Jag håller självklart tummar och tår för dig! KRAM!

    SvaraRadera
  3. Å, vilken jobbig dag!! Härligt att du precis som jag har en bra chef, det underlättar! Underbart att ni gör ett till försök jag kommer hålla tummarna så knogarna vitnar när det är dax för er! Ps,tycker du gjorde HELT rätt som tröståt lite ;)

    KRAMAR!

    SvaraRadera
  4. Klart att jag håller tummarna för att det ska gå vägen för er!
    Nu jäklars ska det gå! Du har ju fått till en slemhinna tidigare så nu ska det minsann gå igen. Så det så.
    Och vaf bra att du blev hemskickad. Vila är en bra medicin.

    Finaste du!

    Kraaam

    SvaraRadera
  5. Tackar så hjärtligt för era tummar och tår tjejer!

    Även jag ber böner till en Gud jag inte tror finns. Man gör mycket för att föröska försätta berg.

    Om jag ändå bara hade tröstätit lite...som sagt jag mår rätt illa nu :):)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Vilka bra kollegor du har!! Vad glad jag blir att du har sånt stöd omkring dig...

    Vet du, jag har inte mycket till egen Gud att be till, jag tror inte på honom tillräckligt för att tro men vill inte avfärda honom helt heller. Så lite kluven är jag till att be. Men mina tankar och förhoppningar är med dig!!

    kramar

    SvaraRadera
  7. Naturligtvis håller jag tummarna! Skall till och med hålla dem hela dagen i jobbet imorgon. Det blir svårt att jobba och få mat i sig med fasthållna tummar, men nu tusan skall det bli barn för er!:)
    Många, många kramar!

    SvaraRadera
  8. Rara, har svårt att hålla tårarna tillbaka. Vet din känsla. Fint att du har flera "bra" människor på jobbet. Ta hand om dig, kram

    SvaraRadera
  9. Vännen, jag håller alla tummar!! Jag tror egentligen inte på någon Gud, men för din skull gör jag det och ber!! Kämpa på tjejen, du är så stark!!
    Stora kramar!!

    SvaraRadera
  10. Åh, din stackare. Vilken fruktansvärd dag du haft! Vad skönt att du hade A's axel att gråta mot, och har en förstående chef.
    Styrkekram

    SvaraRadera
  11. Åh självklart tänker vi alla bra tankar vi kan och hoppas din dag blir bättre imorn!!!
    Härligt att ha så omtänksamma kollegor!!!!
    Kramar

    SvaraRadera
  12. Självklart håller jag alla tummar och tår för att det snart ska vara er tur! Det bara måste vara så =) Och tills dess, krama maken och katten!! Kram i massor och trevlig helg!!

    SvaraRadera
  13. Du är så stark o fin. Tänker på dej.
    <3<3<3
    Kram

    SvaraRadera
  14. Så skönt att veta att du har så bra kollegor och en chef som verkligen förstår dig!

    Positivt att Huddinge vill göra ett nytt försök! Jag håller hårt i tummarna och hoppas att det ska gå vägen!

    Kramar

    SvaraRadera
  15. Känner så väl igen mig i att många gånger har tårarna hängt i ögonlocken och hade någon på jobbet frågat hur jag mår hade det börjat spruta. Men ingen har frågat.Så du har tur som har så förstående kollegor och chef som kan stötta. Jag ska hålla alla tummar jag har för att det ska gå bra denna gången.kram

    SvaraRadera
  16. ÅÅÅÅHHHH, vilka fantastiska, underbara, otroliga bloggsystrar som håller så många tår och tummar för mig!! Att ni håller tummar så ni knappt kan äta och ber till någon ni inte tro på för min skull är unbelievable :):)

    Det är myckat tack vare er man tar sig upp ur djupa hål och orkar ta steg framåt!

    Supertrevlig helg på er alla!!!

    SvaraRadera
  17. Vilken jobbig dag, men vad skönt att du har så fian arbetskamrater som finns där som stöd. Härligt med ett glatt besked från sjukhuset! Håller tummarna så hårt jag kan att det lyckas!

    Kramar

    SvaraRadera
  18. Vilken skön och förstående kollega och chef du har. Det är så viktigt att ha en person som man kan gråta till, som man kan lyta huvudet på axlarna.
    Jag håller alla mina tummar och tår för er nästa månad och är jätteglad för att Huddinge ger ett till försök till er.
    Varma kramar och ha en fin helg!

    SvaraRadera
  19. Även om det slutade som det slutade, kan jag ändå berätta något som förhoppningsvis är hoppfullt. Vi gjorde vårt bästa för att få till en naturlig ägglossning inför ED-FET. De såg hellre transfer efter ägglossning än i östrogen-cykel eftersom de sett bättre resultat då. Nu är det förstås mycket lättare med en FET där tinande sker efter min cykel inte min cykel efter donatorns... Den numera strejkande cykeln gick igång på Gonal och jag fick ägglossning naturligt 2/1. Jag hade fått Ovitrelle annars (och man kan stoppa ägglossningen med Orgalutran som bekant så de kan nog faktiskt göra motsvarande korta för dig och ställa dig mot donatorn på så vis). 3 dagar senare fick jag Lillsudd och allt fungerade perfekt när det gällde att bli gravid. Vad som hände sedan hade, oavsett vad svaret på obduktionen blir, inte med stimuleringen att göra.

    Jag håller mina tummar för er och hoppas så innerligt att Gonal ska fungera bättre än östrogen. Och gör det det, så tror mina polska läkare att det är bättre att få ägglossning motsvarande donatorns ÄP i alla fall. Och för mig hade de rätt.

    SvaraRadera
  20. Acna och Tonci: Ja, jag har väldigt fina kollegor! Jag är så tacksam för hur väl de tog hand om mig i tisdags!

    FC: Tack!! Det låter verkligen hoppfullt! Jag hoppas hoppas hoppas att det ska funka!

    Kram Ladies!

    SvaraRadera