Måndagsexemplaret

Man kan egentligen undra vad det är för en sjuklig varelse mina föräldrar satte till världen för snart 38 år sedan. När jag tänker efter kan man nästan beskriva mig som en levande finn-fem-fel-kluring, eller kanske fler fel än så går att hitta. Vi kan väl börja uppifrån och vandra så smått neråt...

Håret och hjässan är det väl inget större fel på, för tunt och flygigt hår räknar jag bort i denna genomgång, men utan linser vandrar jag inte ut på Stockholms gator. Jag är väl inte blind utan dem, bara halvblind. I min familj är det bara jag som behöver hjälpmedel för ögonen, de andra har tiptop-syn.

Näsan var ett stort problem under min uppväxt, den var inte stor på utsidan men innandömet är opererat flera gånger för att snoken ens skulle vara användbar. Det innbar att jag under många, många år bara andades genom munnen vilket läkarna nu tror kan ha påverkat mina luftrör negativt. De är en historia för sig, men jag tar den nu när jag ändå är igång. Från si sådär gymnasieåldern har jag året runt en kronisk hosta som i perioder driver maken till vansinne. Den gör sig påmind när jag minst vill det, som mitt under en kärleksscen vid ett biobesök eller när jag står packad som en sill bland andra sillar i tunnelbanan. Vid nya bekantskaper får jag garanterat minst en av de två följande frågorna inom en timmes samkväm: 1. Vad jobbigt, har du blivit förkyld? 2. Vilken jobbig rökhosta, har du rökt länge? Svaret på båda frågorna är oftast nej, ibland kan frågan faktiskt sammanfalla med en förkylning vilket underlätta allt en hel del. Ibland orkar jag inte förklara hur allt hänger ihop och säger att jag är förkyld fastän jag inte är det. En fördel finns dock med det här hostandet och det är att jag har grymt schyssta magmuskler...:) Tror ni någon av mina övriga familjemedlemmar lider av något av detta? Helt rätt, såklart inte!

Vi fortsätter lite till i den övre regionen, nämligen munnen. Vad kan vara fel med munnen nu då, undrar säkert ni och det ska jag berätta för er - tänderna. Jag fick min första tandställning i tredje klass och mamma brukade säga att någon kastat in mina tänder i munnen som en medelmåtta till pilkastare kastar sina pilar på en piltavla. Det såg inte snyggt ut helt enkelt. Från årskurs tre till årskurs nio gick jag runt med skrot i munnen, vilket jag är glad för idag eftersom tänderna är helt ok, lite bättre pilkastare har satt dit mitt garnityr nu :) Men jag är inte klar med tänderna än inte! I årskurs åtta kände jag helt plötsligt något vasst i mitten av gommen och jo men visst, det var en tand som hade bestämt sig för att komma ut där också. In för operation och sedan fick jag i en vecka vackert gå runt med grön operationstråd mellan tänderna. I åttan, jag ni förstår på ett ungefär hur kul det var - not!

Idag var jag hos hjärtläkaren för att få min dom efter cykelprovet. Mycket riktigt är det inte vid full vigör, det rusar i tid och otid, dvs jag får helt oprovocerat hjärtklappning ibland. Kommer inte ihåg om jag förklarat vad det är, men lite kort kan jag säga att jag har extra elektriska ledningar i hjärtat som behöver brännas av. Nice... De kommer att gå in med en brännanordning i ett större blodkärl i ljumsken och leta sig vidare upp till hjärtat. Där kommer de gå in i hjärtat och bränna av den extra ledningen som förmodligen sitter mellan de båda förmaken och kamrarna. Sövas under ingreppet? Nope, endast lite bedövning vid ingångshålet i ljumsken. Kort behandlingstid? Nope, det tar mellan 1 och 3 timmar. Jippi... Det låter så jäkla obehagligt och jag mår lite illa av att tänka på det redan nu! Usch, nu vill jag inte tänka på det mer.

Att livmoder och äggstockar inte fungerar som en klocka är väl ingen nyhet, men det här området har även blivit laserbehandlat för cellförändringar på livmodertappen. Check.

Så nu till sista defekten, kramper i vader och fötter, men främst vintertid. Fortfarande är det så att none of the above har drabbat någon annan i familjen än mig...

Där har ni mig, ett riktigt måndagsexemplar! Trots detta är det fortfarande sol i sinnet. Känner mig dock som en 90 årig tant som just berättat för väninnen om alla kramper som drabbat henne. Då har jag kört mitt nu istället så slipper jag när den åldern kommer :)

God natt!