Utmattad

Psykiskt och fysist utmattad, det är så jag känner mig just nu. Jag har varit frånvarande i bloggvärlden, både min egen och andras, för att jag inte har haft energin att flytta fingrarna över tangentbordet ellerläsa andras inlägg. Men det har inte varit av sorg för det som inte blev.

Efter 1.5 vecka hemma utan att ha träffat människor mer än flyktigt i affären bestämde sig maken för att det var dags för mig att bli social igen. Så förra fredagen bjöd han ner sin syster med pojkvän för att jag skulle socialisera och möjligen också få mig att fräscha upp mig... :) Den första stunden när de klev in i hallen kändes det jobbigt och jag undvek ögonkontakt, men efter bara en lite stund kändes det mycket bättre och riktigt trevligt att umgås. Lördagen tvingades jag iväg för att verkligen vara bland folk hela dagen...Hälsomässan i Älvsjö. Där vimlade det av folk och musik pumpades ut i lokalen. Det var också trevlig att gå där och prova massage och göra en check på i vilken form min kropp var i nu. Resultaten var inte direkt lysande om jag säger så. Med tanke på att jag var i min livs form och tränade inför Stockholm marathon sist jag gjorde kollen och att jag inte har tagit ett löparsteg eller gjort en enda armhävning sedan februari, så var det väl inte så konstigt att resultaten var rätt mycket sämre ;)

Efter en helg med mycket umgänge och många aktiviteter var jag helt utmattad, att jag dessutom hade beslutat mig för att ta mig till jobbet på måndagen gjorde mig inte mindre utmattad. Under natten sov jag extremt dåligt på grund av mardrömmar och att jag var nervös för att möta mina jobbarkompisar. Alla på mitt jobb vet ju vad jag går igenom. För det mesta tycker jag att det är bra och de är fantastiska på att stötta mig och underlätta för mig när det behövs. Men att komma tillbaka och se deras medlidna ögon, det visste jag inte om jag skulle fixa.

Det gjorde jag inte heller på måndagen. Då undvek jag alla. Gjorde mitt jobb, men höll mig borta från andra så gott jag kunde. De jag träffade och umgicks med var jättebra och vi pratade inte om mig om jag inte själv ville det. Så tisdagen gick bättre och onsdagen gick ännu bättre och när jag gick hem idag kändes det nästan som om min mardrömsvecka aldrig inträffat. Det beror inte bara på att det har fungerat på jobbet. Det beror faktiskt främst på att det finns människor i det här avlånga landet som är villiga att offra lite av sig själva för att ge ett annat par möjligheten att få det finaste som finns! Imorgon ska jag hylla dessa, för jag vill inte att hyllningen ska drunkna i alla de ord som finns ovan!

Trevlig helg på er alla!