torsdag 24 november 2011

Näsan ovan vattenytan igen

Jag har landat, eller kanske jag ska skriva flutit upp till ytan igen efter vårt senaste misslyckade försök. Det känns skönt! Det är så himla jobbigt att leva i det där nattsvarta, bara gråta hela tiden och inte träffa en enda människa!! Att vara tillbaka på jobbet är en fröjd. Jobba, umgås och skratta lite varje dag, det är ett bra mycker bättre liv än den bittra tillvaro jag levde i för ett par veckor sedan.

Som jag skrev för några dagar sedan i inlägget All världens godhet, så har ju fina människor hört av sig för att hjälpa. En av tjejerna är nu i kontakt med Huddinge och det känns mycket hoppfullt! :) Även om ingenting är klart så tror jag att det här är en av de största anledningarna till att jag känner mig glad och hoppfull igen :) Tack, tack, tack för det!!

Jag och maken var hos kuratorn igår. Jag tyckte inte att det gav så mycket. Jag är ganska öppen av mig och allt det som vi pratade om igår har maken och jag redan pratat om och jag har dessutom redan pratat om det med både mamma och flera kompisar också. Därför kändes det nästan som bortkastad tid. Inte gav hon oss heller något tankvärt att fundera på eller ställde frågor eller gav perspektiv som vi inte tänkt på. Jag hade hoppats på något sådant, men det blev det alltså inte. Både maken och jag var överens om att inte gå dit fler gånger. Lite tråkigt, jag hade hoppats på att det skulle vara givande.

Snart är det helg igen. Ska bli skönt med sovmorgon. Bara en tidig morgon till... :)

KRAM!

6 kommentarer:

  1. Åååh! Så fantastiskt skönt att höra att du mår bättre och att det ser lovande ut med en donator!
    Kanske har ni gått vidare så att kuratorn inte behövs? Ditt inlägg låter så positivt så det tror jag. :o)

    Sakta men säkert...

    Kraaam!

    SvaraRadera
  2. Härligt att du mår bättre och att ni ser ut att ha en donator på gång.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Trist med kuratorn!
    Själv har jag bara dåliga erfarenheter. Men min erfarenhet är också att man bör gå tre-fyra gånger för att veta vad man verkligen tycker om sin samtalskontakt. Fast de där riktigt dåliga känner man av direkt och då är det ingen idé. Har ni funderat på att gå till någon annan?

    Lika trist som det är med kuratorn lika roligt tycker jag att det är med din potentiella donator. Jag håller alla tummar där. En dag du, då jäklar!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Det är verkligen härligt att läsa att du mår lite bättre och grattis till nya donatorskan!

    Tråkigt med kuratorn.
    Om det inte "klickade" med henne, kanske ni kan få komma till någon annan?

    Kram.

    SvaraRadera
  5. Vad roligt att höra att du mår bättre. Synd att kuratorbesöket inte gav något, men samtidigt är det ju ett tecken på att du bearbetat allting en hel del redan.
    Många kramar!

    SvaraRadera
  6. Skönt att läsa att du är uppe igen. Och grattis till nya donatorn. Låter hur bra som helst. Förr eller senare går det. DET BARA GÖR DET.

    KRAM

    SvaraRadera